I ett TED-talk jag en gång såg pratade föreläsaren om hur stort utbud en fröfirma hade, innan han berättade att firman var ekologisk. Poängen var om de som ogillar GMO har så stort utbud, tänkt dig då vilket utbud de som är pro-GMO skulle kunna ha. Ja mycket riktigt har jag på mitt nattygsbord en frökatalog från ett företag som varnar för att stora utsädesföretag säljer “hybrid- och gmo-grödor”. Samtidigt som frökatalog bla innehåller sexton olika typer av morotsfrön med olika egenskaper.
Nåja, jag vågar nog säga att om det finns fröföretag som redan idag säljer genediterade grödor till hobbyodlare, finns det inte i Sverige, eller i EU över huvud taget. Om det finns skulle jag gissa på Kina. Men här är en bild på den första genediterade grödan framtagen för vanliga konsumenter som jag har sett. En
Jag har enstaka gånger nämnt konsumtionsvaror framtagna med genteknik. Jag tänker på mina inlägg om Perfect Day glass samt zbiotics probiotika mot bakfylla. Nämnda tomat blir det tredje exemplet. Att vi, med genteknik, för att bara ta ett exempel, kan ta fram tobaksplantor som innehåller en tvåsiffrig procentsats olja, är trevlig bl.a. eftersom vi letar alternativ till palmolja (och eftersom tobaksodlare då skulle få något vettigt att göra). Men det är inte något för hobyodlare. Att sälja direkt till konsumenter – i detta fallet trändgårdsodlare – skulle ju vara ett sätt att förbättra teknikens rykte. Den dagen medelklassen direkt ser fördelarna med tekniken kommer de att ta till sig den.
Jag är intresserad av syrad mat. Det är kul att göra surkål och annan syrade grönsaker. Så snart majrovor dyker upp i butiken tänker jag göra sauerrüben, syrade majrovor. Det som gör det lite mindre roligt är att jag också gillar populärvetenskap och har läst denna artikel, Re-Becoming human, där Jeff Leach, bland annat, skriver att jägare och samlare i Östafrika, efter fem års ålder, inte har bakterier av släktet Lactobacillus i sina magar.
Vad är det för bakterier som står för styrningen av surkål? Bakterierna som många kokboksförfattare och bloggare ofta hyllar och beskriver som bot mot vart och vartannat problem? Svar Lactobacillus, i första hand L. plantarum. Bakterierna som börjar försvinna från nämnda naturfolks mikrobiota efter att de slutat amma. Vet vi att dessa jägare och samlare har den ultimata bakterieuppsättningen i tarmarna? Nej, det är Jeff Leach noga med att vi inte känner till. Plus att det var många generationer sedan vi lämnade den livsstilen, vi har haft tid att anpassa oss till annan mikrobiota. Men kanske, kanske, betyder det att vi inte ska höja bakterierna i surkål till skyarna. Inte se det som dem som “naturliga” bakterier. Därmed inte sagt att surkål och annan probiotisk mat, inte kan lugna ner magen efter en antibiotikakur. Det finns en metastudie som indikerar att det fungerar: Probiotics for the prevention and treatment of antibiotic associated diarrehea (2012).
PS. den mer jordnära problemet med mjölksyrejäsning är att risken för mögel och att man får slänga sina grönsaker.
”Organisk kemi är kolföreningarnas kemi, biokemi är kolföreningar som kan krypa”
När jag växte upp introducerades DNA i rättegångar, det mänskliga genomet sekvenserades och special agent Dana Scully arbetade i våtlabberatorier. Självklart läste jag, som vuxen, en del biokemi och molekylärbiologi.
Post skriptum, Dana Scully namn kom aldrig upp i dessa kurser. Däremot nämnde en lärare Grisson i CSI.
Vad har Francis Bacons bok New Atlantis (publicerad 1626), gemensamt med boken The taste of tomorrow (2012) av Josh Schonwald?
Svar: Båda målar upp en positiv bild av växtförädling. Schonwald förlägger en edens lustgård-liknande trädgård till framtiden, Bacon till en ö utanför Peru. Båda beskriver hur vetenskap skapar denna sköna nya värld. I Schonwalds fall med modern bioteknik. I Bacon fall dåtida bioteknik som ympning plus att han, på sin tid, kunde se hur nya grödor upptäcktes i samband med att nya kontinenter upptäcktes, och gav nya möjligheter till utveckling. Okej, ni reagerade nog på att jag både använde orden ”Du sköna nya värld”, samt ”edens lustgård”. Enligt en föreläsning av Jim Endersby (länk till video), trodde de på den tiden att grödorna som växte i paradiset efter syndafallet hade spridits ut över jordklotet. Detta var tidsåldern som i min skolbok kallades för något i stil med ”Upptäcktsresornas tidsålder”. Med andra ord, det ska ha funnits en uppfattning att om upptäcktsresande tog med sig grödor från nyupptäckt land skulle de kunna återskapa Edens lustgård. Något av en liknande optimism finns i Schonwalds bok, han förlägger sitt hopp till bioteknik, fiskodling, labbodlat kött, men även till närodlad mat och till bondens marknad. Här ska man väl nämna yttrycket, den enas utopi är den andras dystopi.
Annars Francis Bacons tid var ju verkligen en tid då nyupptäckta växter verkligen förändrade världen. Potatis och majs kom till Europa, sötpotatis och igen majs introducerades i Kina, Afrika fick kassava. Och sedan måste man nämna njutningsmedel/droger, tobak och chockad.
Visste ni att de har en Gin & tonic garden in Kew gardens, London? Bild: Kew gardens.
Jag har två gånger besökt Kew gardens, London. Det är nog ett av mina favoritställen i världen.
En selfie som jag tog där. (Fotot är lite av en besvikelse. I värsta fall ser det ut som jag fiskar komplimanger, men jag är helt enkelt inte nöjd med fotot.)
Om inte annat har den botaniska trädgården en atmosfär från vetenskapsoptimismens glansdagar. Från Julies Vernes dagar. Jag antar att trädgården i mångt och mycket är en produkt av den tid då brittiska fartyg inte bara byggde upp ett imperium, utan också förde växter från hela världen, inklusive nyligen utforskade delar av den, till London. Växter som kunde studeras och i en del fall utnyttjas praktiskt, i enstaka fall till och med bygga upp industrier i andra delar av imperiet. Tänker specifik på gummiträd, som togs från Sydamerika till plantage i Sydostasien, via Kew.
Min bild på gummiträden i Kew.
Men nog det och ovanstående kan i värsta fall uppfattas som en hyllning till det brittiska imperiet. Glöm det, och istället skriver jag att det roar mig att det i Kew garden, också finns en en Gin & tonic garden. Får jag vara nördig, tonic water är smaksatt med kinin som kommer från bark från träd i släktet Cinchona. För dig som inte odlar Cinchona själv kan man köpa barken från amazon. Sedan är det bara att använda saltsyra, natriumhydroxid och eter för att extrahera kinin, till riktigt tonic water. Om din bartender inte gör så, är det fusk!
Stenplatta vid skulpturen som skymtar bakom mig i selfien.
Jag läste Jonas Grens poesibok Antropocen. I en av dikterna återfinns följande rad: “nittio procent av cellerna / i människan / tillhör mikrober”. Det är väl inte sant? Här är skillnaden mellan forskare och vanligt folk – ja jag låter här definitionen “vanligt folk” innefatta poeter* – vanligt folk läser påståendet att vi har tio gånger så många bakterierceller som människoceller i kroppen, och sedan återger de påståendet utan reflektion. Forskaren ägnar år åt att studera hur många bakterier som egentligen bor på varje individ. Varpå de säger, vi kom fram till kvoten 1:1.3 mellan människoceller och bakterier, men det betyder inte att sista ordet är sagt.
Vanliga människor är självsäkra, forskare är ofta betydligt mer ödmjuka. Detta är ett ämne jag inte vet mycket om. Det är därför jag kan uttalar mig så självsäkert. Åt andra sidan kan jag namndroppa för jag är naturligvis inte den första som skriver detta. Charles Darwin påstås ha sagt följande: ”ignorance more frequently begets confidence than does knowledge” och redan Sokrates sa väl att de visa vet att de inte vet.
*På det social nätverket vars namn inte ska nämnas, såg jag någon som hade delat Thomas di Levas påstådda uttalande om ogräsmedlet glyfosat. Han, en musiker, kritiserade i detta fall the European Chemicals Agency (ECHA) Committee for Risk Assessment. Om han tvärsäkert tror sig veta mer än forskare, kan vi i detta fall även kalla di Leva för ”vanligt folk”.
I mitten av januari var jag nere i Malmö två dar för en helgkurs i hydroponik, med Hemmaodlat. Odla växter direkt i en näringslösning istället för i jord. Kursen gavs av samma personer som har utvecklat Harvy-hydroponiska odlingslösning för hemmet. Naturligtvis kan de inte veta om detta, men jag nämnde i ett tidigare inlägg här att jag var lite besviken på Harvy. Den var inte så avancerad som jag hoppades. Min invändning var att systemet jobbar med stillastående vatten. Nu har jag då lärt mig att det helt enkelt är två olika typer av system. Harvy fungerar utmärkt för vad den är designad för. Här är en bild på min Harvy.
Portlak, shiso, och broccoli rabe. Jag skulle kunna påstå att jag medvetet odlar grönsaker och örter som inte säljs i affärer. Men egentligen blev det bara så.
Jag vill fortfarande ha en mer avancerad hydroponisk odling. Min mer eller mindre seriösa affärsidé är att odla upp exotiska växter och sälja dem i roliga krukor. Det är i och för sig en grej som är svårt att göra ensam. Och det behövs en del investeringar, speciellt om odlingen ska isoleras, för att förhindra skadedjur att komma in. Som jag sagt tidigare, är någon intresserad av att höra mer, hör av dig.
Sedan, jag har en romantisk önskan om att bo i en mer rural miljö*. Bo i en stuga och förutom anläggningar för hydroponisk odling ha en trädgård. Det är här jag kommer in på den tyska glosan från titeln. Jag tänker mig att hügelkultur, kan bli nästa pallkrage odling. Vad jag har läst mig till är hügelkultur en metod för trädgården där du bygger upp en upphöjd bädd, bestående av stockar och grenar som du sedan skyfflar jord över. Stockar och grenar ska fungera som en svamp, som suger upp och reglerar fuktigheten i jorden. Plus att träet långsamt bryts ner och avger näring. Jag kan inte veta om det är bra eller ej, just nu känner jag ändå för att experimentera med det. På tal om experiment, vill jag återkomma till biokol. I skolan lärde vi oss att jorden i barrskog är sk podsol och podsol är sur. Träkol är åt andra sidan basiskt, så biokol skulle vara en uppenbar metod att höja pH:et i podsol. Ja jag vill ha en trädgård för att kunna laborera med hügelkultur, biokol, podsol och hydroponik. Sådan är jag.
*Jag kunde ha skrivit något om ”gröna vågen” (”neo-gröna vågen”) eller refererat till Sara Bäckmo (som i en video visar upp sin Harvy), men då hade jag inte fått använda ordet ”rural”.
Jag började skriva ett längre inlägg om anti-vetenskap, men jag har bestämt mig för att korta ner det ursprungliga inlägget betydlig och istället skriva om hur trevligt bioteknik kan vara. Ett positivt, istället för ett negativt budskap, samtidigt som jag öppet berättar att jag inte är forskare, utan följande ska ta med en viss nypa salt. Om anti-vetenskap tänker jag bara konstatera två saker. Dels någon gång kring 2011 tänkte jag att det, fungerar som status i en amerikansk high school film. Att de coola pojkarna och flickorna ofta inte lyssnar på forskare, inte lyssnar på vetenskaplig konsensus, för forskarna är nördar. Pluggisar har ingen status. Nu är jag inte den enda som har tänkt på det sättet. Här är en artikel i Forbes på temat: Your glorified ignorance wasn’t cool then, and your scientific illiteracy isn’t cool now. Det andra är att de som inte tror på vetenskapligt konsensus, också kan ha märkliga åsikter i andra frågor. Jag har själv träffat en man som är anti-vaccin, anti-GMO och anti-George Soros. Och konspirationsteorier om George Soros beskrivs ofta som antisemitiska. En del av de ignoranta är farliga, de kan ha åsikter som inte är beskedliga. Tror du på en konspirationsteori är det troligt att du tror även tror på andra.
Mutant meny
Den första intressanta saken med bioteknik jag tänkte ta upp är följande video Mutant menu om modern geneditering.
Om du vill höra engelska med svenska respektive australiensisk brytning ska du börja titta 11:30 in i videon. Det är växtforskare Stefan Jansson, från vårt universitet i Umeå, som intervjuas av Vanessa Hill från Braincraft. Tillsammans äter de gen-editd grönkål.
Den andra roliga grejen med videon är att ett klipp från den var med i showen Last week tonight with John Oliver om geneditering. Nämligen scenen, 9:50 min in, då Vanessa Hill frågar George Church – mest känd för att jobba med att “bygga” en mammut – om vi med gen-editering kan få fram enhörningar (Church, med flera, menar att mammutar kan sakta ner klimatförändringen, och av utrymmesbrist hänvisar jag bara till wikipedia om den frågan).
Nåja, videon är inte enbart fabeldjur och grönsaker. Den tredje grejen jag tänkte ta upp från videon är att den innehåller påståendet att det redan när videon gjordes, maj 2017, fanns de som hade använt geneditering för att behandla sig själva.
Mat och biobränsle från luften
Första gången jag stötte på bakterien Ralstonia eutropha var i en artikel om den taiwanes amerikanska forskaren James C. Liao. En (det finns flera) av R. eutrophas intressanta egenskaper är att den kan ta energi från, och leva på, väte. Detta betyder att man kan använda solenergi till att dela upp vatten i väte och syre och mata bakterierna med det. Poängen är att solceller är mycket mera effektiva än vad fotosyntes är. Växter använder bara ~ 1% av all solenergi som träffar deras blad. Att använda solceller och bakterier som äter väte är både i teorin och i praktiken en effektivare metod att producera a biomassa än vad fotosyntes är.
Liao ville använda metoden för biobränsle. Men jag läste nyligen i en BBC-artikel att finska forskare jobbar på att ta fram proteiner med från dessa bakterier: Food from air could compete with soya. Jag säger inte att tekniken kommer att skapa en utopi (och den enas utopi kan vara den andras dystopi) men att på detta sätt odla protein till foder skulle bli billigare och hållbarare än sojabönor. Artikeln i fråga är inte speciellt utförlig. Fast om du vill få fram ett vettigt biobränsle (Liao forskade b.la. på isopropanol) måste du framställa genmodifiera bakterierna. Om du bor i EU behövs tillstånd för det. Odla R eutropha och isolera proteiner, det kan du nog i teorin göra i köket eller i trädgården utan några tillstånd över huvud taget.
För två veckor sedan skrev jag om den värsta boken jag äger: Truly cultured av Nancy Lee Bentlay om syrad mat. En mycket bättre bok på samma tema är Syra själv (2012) av vetenskapsjournalisten Karin Bojs. Det är helt enkelt en bok utan flum. Vetenskapsjournalist är i och för sig ingen skyddad titel, du kan vara flummig och kalla dig vetenskapsjournalist, men jag tror ändå Bojs bakgrund här har betydelse. Hon förklarar grunderna och delar med sig av sina recept. Inget mer, inget mindre. Sedan är det kul att hon nämner att du kan utföra en titrering, för att avgöra hur mycket syra som har bildats i dina syrade grönsaker (EU-lagen säger att du måste ner till ett pH på 4.1 eller lägre för att få sälja syrade grönsaker). Det är alltid kul att få använda labbutrustning och skyddsglasögon i köket. Det skulle få mig att känna mig speciell.
Bild: Titrering. Antagligen med natriumhydroxid, därav ”basen”, därav skyddsglasögona.
Jag kan ju inte låta bli att vilja vara ännu mer speciell. När Karin Bojs skriver om vilka bakterier som står för syrningsprossen (de första dagarna i huvudsak Leuconostoc mesenteroides, sedan Lactobacillus plantarum) tänker jag på en bakterie jag nämnde tidigare. Bakterien Oxalobater formigenes som bryter ner oxalsyra och som återfinns i magen hos jägare och samlare, men som är sällsynt hos oss. Vad händer om man bokar ett laboratorium på Umeå biotech incubator (eller vad som passar bäst), beställer bakterien i fråga, O. formigenes, och sedan försöker tillverka probiotiska grönsaker med just O. formigenes? Det kanske går, om man tillsätter spenat eller rabarber för oxalsyra – i värsta fall får man också steriliserar eller desinfektera grönsakerna och arbeta i en steril miljö för att undvika kontaminering. Hej, är någon intresserad av det projektet, kontakta mig. Jag är inte riktigt säker på hur mycket jag skojar när jag skriver detta 🙂
PS. Wikipedia har en kort sida om boken. En sida som, i skrivandets stund, både lyckas stava Bojs med ”y”, och lägga en konstig prioritering på att boken skulle handla om mjölksyrejäsningens hälsoeffekter. Egentligen är boken mycket försiktig – inget flum – när det gäller vilka hälsofördelar syrad mat skulle kunna ha. Kroppen tar upp mer näring från syrade grönsaker och det enda hon skrev om probiotika är att det hjälper mot diarre och för att återställa magen efter antibiotika. Mer vågade hon inte skriva år 2012.
Mina odlingsprojekt denna våren innefattar ukrainska tomater döpta efter en kosmonaut: Cosmonaut Volkov*. Plus att jag ska försöka ta sticklingar från mina äldre plantor: chilin Trinidad Purple coffee samt pepparrotsträd/moringa.
Bild: Frön.
Jag beställde också mer kokosfiber. Samma företag jag köpte tomaterna från rekommenderade att tillsätta stenmjöl till kokosfiber och använda som odlingsmedium och det ville jag pröva. Kokosfiber innehåller, till skillnad från jord, ingen näring. Tanken är att stenmjöl ger ifrån sig mineraler så att det räcker att vattna med vanlig NPK-näring. Tidigare när jag experimenterade med kokosfibrer använde jag “specialnäring” som förutom kväve, fosfor, kalium innehöll dessa mineraler växter behöver. Med stenmjöl ska jag slippa krångla med det. Lite av ett vågspel, kanske har jag missförstått något, men det måste provas. Om allt dör informerar jag er.
Bild: Kokosfibrer med stenmjöl (Överst). Pepparrotsträd/moringa växande i kokos och stenmjöl (Nedre bild).
Orelaterat om kokosfiber. Jag har ju skrivit om biokol, enligt en artikel ger biokol av just kokosfiber ökade skördar medan biokol gjort av furu inte ger det (Gonzaga, Silvia et al. 2018). Det är ju lite tråkigt för oss, trotts klimatförändringen och trotts att självaste Carl von Linne på sin tid ville acklimatisera tropiska växter till vårt klimat, har ni kanske märkt att vi har mer tall än kokospalmer här uppe**. Möjligtvis kan man odla kokospalmer i spillvärmen från pappersbruk. Nåja, jag tycket det var en rolig tanke. Våra skogar skulle inte bara ge råvaror, utan också värme till odling av tropiska träd, varpå rester från tropiska träd kan ge biokol. Biokol som kanske, kanske fungerar som jordförbättringsmedel i barrskogar… Okej, i verkligheten finns det säkert ett tvåsiffrigt antal problemet med vad jag just skrivit.
* Vladislav Volkov, dog 1971 35 år gammal, raketen han färdades i exploderade när den återvände till atmosfären från rymden. Jag är ingen stor älskare av tomater, men den historien var tillräckligt för att jag skulle köpa fröna. **Kokosen jag köpte kom från Sri Lanka. Men för att vi inte ska ha dåligt samvete över transporterna, skriver de också att kokos är en restprodukt som inte återvinns. Dessutom består alternativet, vanlig plantjord, mest av torv och torvmossar är kolsänkor, som är bra att lämna i fred.
Jag heter Anders Ekergård. Detta började som en blogg om neuropsykiatriska funktionshinder, men det finns det andra som skriver om (exempelvis Paula Tilli). Jag gled över till att skriva om framtidens mat.
Biologi, odling, matlagning och skrivande har varit mina specialintressen. Jag har några relevanta universitetspoäng, jag har jobbat i restaurangkök och jag läser om ämnet. Se detta som en mat- och odlingsblogg som berör den stora frågan hur vi i framtiden ska producera och distribuera mat till en växande befolkning.
Uppdateras på måndagar.
Ps. Hösten 2018 hade vi en kort debatt startad av en 24-årig, konservativ kvinna som skrev en artikel med rubriken: Jag gillar när män förklarar saker för mig. Okej, poängen är givetvis att om vi tar det bokstavligen, kan detta kan vara en blogg för 24-åriga, konservativa kvinnor.
Pps: Besök gärna andra blogg om kreativt skrivande.
