Vi åkte buss in till London, för att mönstra av på Svenska konsulatet. Jag och ”skåningen”, som hette Bengt, skulle till Marseille för att mönstra ut på en ny båt. Hela besättningen blev erbjuden nytt jobb på annan tankbåt, som ägdes av Broström. Den hette Hong Kong och låg på varv i Skottland för en större reparation och saknade besättning. Ingen nappade på erbjudandet. Båten hade inget bra rykte, den var gammal och omodern.

Vi var bara tre Svenskar i besättningen, som mönstrade av från Margareta. Det var en matros från Sundsvall och han hette Nilsson och han kallades bara för Nilsson. Det var en riktig tankbåtsseglare, han arbetade och sparade pengar. Han hade seglat på Margareta sedan hon byggdes. Nu skulle han hem till Sundsvall och förlova sig. Han hade 40.000kr i avmönstring, det var en tät gubbe med andra ord. Han hade sparat av en månadslön på 800kr.

Själv hade också jag fått ihop en bra kassa. Jag hade 3500kr plus 40 Engelska pund, som vid den här tiden kostade 14 kr. Min månadslön var ca 350kr. Med denna summa på fickan, kände man sig som en miljonär. Jag hade aldrig haft så mycket pengar på en gång och hade inga skulder. Allt man ägde, hade man i en sjösäck.  Bengt hade också en bra reskassa, så vi var väl rustade för Marseille.

Vi den här tiden, då det var allmän värnplikt, var det automatiskt uppskov för sjömän med värnplikten, så länge de var utanför Sverige. Bengt hade varit ute i två år med uppskov och det innebar att han inte kunde mönstra ut från en Svensk hamn, utan att bli inkallad. Därför ville han åka till Marseille. Vad vi inte tänkte på, var att Svenska konsulatet i London var Svensk mark. Konsulatet tog både pass och sjöfartsbok av Bengt och han måste hem till Sverige, för att göra värnplikten. Detta innebar att även jag, beslöt mig för att åka till Sverige. Jag hade ingen lust att åka ensam till Marseille. Vi hade trettiosex timmar på oss att lämna England. Vi flög till Göteborg på Broströms bekostnad.

När vi landat i Göteborg, tog vi bussen från flygplatsen in till city. Bussen stannade vid ett hotell och vi klev av bussen och tog in på hotellet. Det var ett verkligt flott ställe och vi kände inte till Göteborg så vi beslöt oss för att bo där. Detta hände 1961 och jag tror att hotellet hette Park Aveny och var ett av Göteborgs flottaste hotell, det kostade sextio kronor per dygn. Det fanns hotell för tio kronor per dygn, men vi kände att här skulle vi bo. Vi var ju miljonärer. Bengt skulle in i lumpen och jag skulle ut till sjöss, så varför inte leva lite flott den vecka, som vi bokade.

Det första vi gjorde efter vår första natt i Sverige, var att gå ut och ekipera oss. Det var kostym, ytterrock, skjortor, slipsar och skor. På den här tiden, kostade en skaplig kostym, runt tvåhundra kronor. Den kostym jag köpte, kostade femhundrafemtio kronor. Det fattades inte pengar, så flott skulle det vara. Sedan var det nöjen på Liseberg varje kväll. Nu dög inte spårvagnen, nu åkte vi taxi. Vi sov varje förmiddag, så vi missade frukosten. Vi gick ut och åt lunch och köpte en ny vitskorta i stället för att tvätta gårdagens skjorta. Sedan började kvällen med middag och nöjen.

Detta pågick i fem dygn och då kunde vi konstatera att vår ekonomi var i kraftigt avtagande. Bengt beslöt sig för att ta tåget hem till Skåne och jag anmälde mig på sjöfartsförmedlingen. Nu var det slut med att åka taxi, nu fick spårvagn duga. Ett billigt hotell på Postgatan, fick bli mitt nya boende. Nu var man en före detta miljonär, med några hundringar på fickan.

Efter ytterligare två dygn, hade jag turen att mönstra ut på Mandalay och jag hade nu ställt kursen mot Fjärran Östern och Japan. Ett nytt äventyr hade tagit sin början.

Visst ”brände” jag mycket pengar under en vecka, men det var värt varenda krona.