För några kvällar sedan I TV, fick vi höra om hur mycket tillskottsvitaminer vi svenskar köper. Folket luras till att köpa vitamintillskott för 450 millioner kronor. En forskare och en läkare talade om för oss tittare, att alla av dessa vitaminer, fick vi i oss, genom att leva och äta en normal blandkost. En helt onödig kostnad och vi blir inte friskare. Vi luras till att köpa onödiga produkter för 450 millioner, genom en intensiv reklam. Det är en massa försäljare och företag, som ser möjligheten att tjäna pengar på människors fåfänga.

Hur är det då på andra områden? Jag som fritidspolitiker, får dagligen erbjudanden om föreläsningar och konferenser runt om i Sverige. Tar man den text på allvar, som finns i alla erbjudanden, då måste man fara på allt, för att uppfylla kraven på en bra politiker. Det mesta av tiden skulle åtgå för kurser och konferenser.  Är det verkligen så?  När ska man då hinna omsätta sina nyförvärvade kunskaper i praktiken? Hur är det i vår kommun?

Om man ser bakåt i tiden, har detta utbud av kurser ökat hela tiden och skapat sysselsättning i större städer, för de som arrangerar dessa kurser och möten. Hur har de små kommunerna, som satsat stora pengar på att skicka sina politiker på dessa kurser utvecklats? Har det skapt sysselsättning och god ekonomi i kommunen? Har vi mera nytta av kommunalrådet hemma i kommunen eller runt om i Sverige på möten och konferenser? Har vi råd med dessa kostnader?

Jag påstår inte, att man ska sluta åka på möten och konferenser. Det finns tillfällen där man måste delta och det tillför kommunen något positivt, men vi måste gallra i utbudet.  Det har skapats en marknad, som genom en skicklig reklam, rider på kommunernas svåra ekonomiska situation.

Omsättningen i denna bransch är svår att uppskatta, då det ingår en stor del förlorad arbetsinkomst, i samband med kurser och konferenser. Är det i nivå med vitaminförsäljningen och har dessa kurser samma effekt, som vitamintillskotten vi luras köpa?