Trots att allt färre barn växer upp i ekonomiskt svaga hushåll menar socialdemokraterna att barnfattigdomen ökar. De använder begreppet relativ barnfattigdom och menar då att den ökar. Relativ fattigdom innebär inte att någon per definition är fattig utan bara att vissa har mindre än andra. I ett fattigt land i Afrika med samma begreppsanvändande kan barn svälta utan att räknas som fattiga med begreppet relativ barnfattigdom medan barn i ett rikt västland kan räknas som relativt fattiga trots att de bor bra, har tv, dator, mobiltelefon, skola, sjukvård mm mm vilket knappast kan beskrivas som fattigt.

Så har fattigdomen brett ut sig i Sverige? Nej precis tvärtom har allt fler fått det allt bättre vilket innebär att det statsistiska begreppet relativ fattigdom ökat. Så min fråga till socialdemokraterna  är följande? Hur vill ni bekämpa den relativa barnfattigdomen som är ett statistiskt begrepp för att förklara inkomstskillnader i ett samhälle? Genom att göra fler arbetslösa (och fattiga på riktigt) så minskar ju den relativa barnfattigdomen. Men är det bra?

Edward Riedl (M).