Min text gör inte anspråk på att vara heltäckande utan är endast mina osorterade tankar en lördagsmorgon kring vad som händer när skillnaden mellan dömd och misstänkt suddas ut. I vårt moderna mediasamhälle (som i grunden är bra och en förutsättning för en fungerande demokrati) har skillnaden mellan misstänkt och dömd suddats ut. För offentliga personer är detta givetvis bekymmersamt då den mediala domen (många gånger utan att en rättslig prövning är gjord) direkt slår sönder möjligheterna att fortsätta sitt arbete eller sitt engagemang. Dessutom riskerar den här utvecklingen att locka fram smutskastning som ett verktyg för att komma åt sina politiska motståndare då det räcker med misstanken för att döma någon. Nu senast två fackliga sossar som påstås ha köpt sex – Den ena erkänner och ångrar sig (han har erkänt, fått sitt straff och är då också att hantera som skyldig för det han gjort – Han måste då också ta konsekvenserna av sitt felaktiga handlande) och den andre menar att han var så full och aldrig hämtade, betalade eller gjorde något. Missförstå mig nu inte – Jag försvarar inte sexköp utan funderar bara över rimligheten i att den som säger sig vara skyldig till en sanslös fylla samtidigt blir dömd av både sitt parti och allmänhet för sexköp utan att vara dömd i domstol eller säga sig ha gjort det. Precis som mycket skit kommer fram när snön töar bort verkar valrörelser vara politikens motsvarighet till "det som göms i snö kommer fram i tö".

Visst skulle jag istället kunnat skrivit en artikel om vad fackliga sossar gör i sina fackliga lägenheter och våningar med sin fackliga betalkort. Att det här är vad medlemmarna betalar sina fackavgifter till och så vidare. Men långsiktigt gör ett sådant beteende att gränserna ytterligare suddas ut mellan misstänkt och dömd. Dessutom finns alltid risken att anklagelser börjar bli en arbetsmetod för att förflytta fokus eller helt enkelt göra ner sina politiska motståndare. Människor som begår brott och döms för det eller handlar högst omoraliskt ska givetvis inte få komma undan med det. Men media får inte bli en plats där vi håller skenrättegångar där bevis inte behöver framläggas.

I historien bakom rubrikerna "Nu lämnar båda S-politikerna sina uppdrag" och "Trotsar Sahlin" kan det finnas flera offer än de vi vet. De självklara offren är givetvis de flickor som sålt sex och de anhörigas familjer som får lida. Men en av de båda fackliga sossar som döljer sig bakom rubriken kan också vara ett offer utifrån vad vi som inte var där vet. Jag försvarar inte sexköp på något sätt och jag säger inte att han är oskyldig för det vet jag inte heller. Men utifrån det som går att läsa kan knappast någon heller säga att han är skyldig även om han nu behandlas som sådan. Han kanske bara drack för mycket och somnade i lägenheten utan att veta om vad som hände i övrigt. Jag säger inte att det är så – Men tänk om. Borde han inte få en vanlig rättegång där detta prövas innan han döms ut av media, sitt parti och sina väljare? Det tycker iallafall jag.

Edward Riedl (M).