Jag är fortfarande så otroligt trött efter den senaste månaden med sjukdomar av olika slag. Jag sover nästan tio timmar per dygn och jag gör det jag måste som är nödvändigt om ens det.

Kanske har det litegrann att göra med att det är årstidsväxling på gång också plus att jag i vanlig ordning precis som alltid den här tiden på året får ett jättestort behov av att skyffla undan sådant som jag inte orkar med.

Men allt det här skyfflandet är en del av min överlevnadsstrategi och det innebär att klädbeståndet krymper, telefonboken i den tejpade telefonen krymper, skrot i förrådet blir mindre och till och med pappershögarna i köket krymper. Ganska skönt och det är rätt så befriande att äga mindre och mindre saker, ha lite färre människor att hålla reda på och en hyfsad överblick över det mesta som just mitt liv innehåller.

Och det bästa med att göra sig av med massor av saker är att jag efteråt får lov att köpa mig själv en present. Bra va? För det innebär i slutändan att det mesta av sakerna som jag äger är mestadels favoritsaker som jag har i min ägo bara för att jag verkligen gillar dem. En riktigt bra grej. Och nu när jag avvecklat allt som skulle väck så tänker jag idag införskaffa mig en sådan här:

En kombinerad minipress / termosmugg

Perfekt! Så har jag alltid med mig mitt eget goda te eller kaffe eller smoothie oavsett jag är i lekparken, i bilen eller på jobbet. Supernajs tycker jag.

På tal om smoothie förresten. Om vi har tid på morgnarna så gör vi en jättegod smoothie med bär, havremjölk, honung och lite kanel. Lite bubbelvatten för att få det rätta fluffet också. Jättegott och ganska lyxigt.

Annars då? Ja, det är hyfsat lugnt hos oss och idag blir det ett litet besök på socialtjänsten IGEN *suck* Jag och Jimmie ska dit för sista gången och förhoppningsvis få ett avslut på dumheterna.

Att bli anklagad för att dricka mycket och ofta blev egentligen ett wake-up call och det fick mig att förstå vem som (mest troligt) gjort den här anmälan. Ty genom sig själv känner man andra om man säger så.

Det ironiska i det hela är att när jag gjorde min sammanställning över mina alkoholvanor under det senaste året så visade det sig att jag festat tio gånger på tolv månader. Det är inte ens en gång i månaden. Dessutom har jag vid ett fåtal tillfällen fått hemska baksmällor av relativt lite alkohol vilket bevisar hur lite och hur sällan jag faktiskt dricker. Den här sammanställningen lämnade jag in till socialtjänsten tillsammans med uppgifter om hur många procent jag jobbat under året som gått. Vissa månader 100% plus övertid och vem fasen har TID eller ork att dricka med heltidsjobb, tre barn och livet i allmänhet?

Inte jag i alla fall…

När jag var yngre drack jag gärna ofta och mycket och man skulle säkert kunna säga att jag var i riskzonen för att hamna i ett missbruk. Det är inget jag känner att jag behöver skämmas för idag, för vem har inte varit ung och dum?

Men då var då och nu är ju nu.

Kanske kommer några att tycka att det här är alldeles för självutlämnande, men det bryr jag mig inte om. Jag har bestämt mig för att prata om det eftersom jag inbillar mig att jag kan hjälpa någon annan som har det jobbigt i liknande situationer och dessutom så skäms jag inte heller över att berätta om jobbiga saker som jag varit med om. Jag ser fortfarande bloggen som ett litet hjälpmedel för min egen terapi och ni läsare väljer själva om ni vill vara delaktiga genom att läsa… eller inte!

Logiskt? Javisst…

På tal om ironiskt förresten, I mitt kylskåp står denna:

Kanarisk cerveza

Den står där som en påminnelse. En påminnelse om hur mysigt vi hade det på semestern. Men även en påminnelse om att det snart är dags för partaj. Ett födelsedagspartaj närmare bestämt. PLUS att det påminner mig om att det finns dumskallar som kallar mig för alkis trots att de är det själva.

Den här ölen får stå i kylen så länge och påminna mig om allt det där… 

Over and out!