…liv är det nog inte många som har.

Men man kan ju välja att sortera bort de problem som inte tillhör en själv och lägga sina egna "problem" i "att-ta-tag-i-högen" som förhoppningsvis inte hinner bli alltför stor.

De problem som inte tillhör mig känns ibland som att de alltför ofta hamnar på mitt bord.

Förut har jag haft en tendens att faktiskt ta tag i dessa problem fast jag varken ska, vill eller ens behöver göra det. Och till vilken nytta? Det har tyvärr många gånger lett till att folk då TROR att jag vill ha ALLA deras problem och så har de kommit med hela säckar…

Hjäääälp…

Men det var då! Och nu är nu… Mycket har jag lärt mig under de senaste åren, men den viktigaste kunskapen jag skaffat mig är denna:

"Jag kan absolut inte lösa andras problem hur mycket jag än velat göra det. Men jag kan låna ut mina öron och min röst och ge min syn på hur jag själv skulle ha tacklat problemet. Jag kan kanske hjälpa personen att hitta en tråd att nysta i, men sedan är det ändå upp till denne att försöka lösa sitt eget problem"

Dessutom så har jag med denna kunskap skaffat mig mer tid och mindre bekymmer genom att låta folks problem ligga kvar på deras eget bord.

Så problemen som inte tillhör mig tar jag inte längre emot. En del blir arga och besvikna och kan inte ens vara tacksamma för de gånger jag HAR hjälpt dem och det innebär ju att jag faktiskt förstår att jag aldrig kommer att få cred eller en guldstjärna i kanten i någons bok. Alltså är det enkelt.

Jag hjälper mig själv och sedan får andra hjälpa sig själva.

Men som sagt, medmänniska kan jag alltid vara och om det hjälper att jag lånar ut mina öron en stund så gör jag gärna det. Men resten måste du göra själv.

"Det går om man vill och det är aldrig för sent att börja om"