Etikett: störa sig på

Män…

Av , , 1 kommentar 6

…att störa sig på är ju något HELT annat än det man stör sig på hos män.

Eftersom Jessi nyss talade om för mig att det är "fruar" vi har så förstår jag ju saker och ting bättre. Jag förstår att rent generellt så är det dessa saker som många kvinnor stör sig på vad gäller "män":

Smutstvätt som strös här och där men aldrig i tvättkorgen

Män som aldrig fäller ner toalocket / ringen

Att män älskar sina prylar och glömmer allt runt omkring när de pysslar med sina pryttlar

Att män blir sunkiga soffpotatisar och slutar anstränga sig när de blir med kvinna / fru

Män som inte tycker att hygien är nåt att bry sig om

osv…

osv…

Så jag kan ju lugnt konstatera efter att ha läst i diverse gamla veckotidningar att jag inte har ett enda nå som jag stör mig på hos min man. Eller.. hmm.. *funderar lite* Jo, jag stör mig på att han aldrig vill följa med till Gällivare och så stör jag mig att han alltid tar min thékopp och ställer den i diskmaskinen. Eller att han kan sova var, när och hur som helst (Jobbigt antagligen bara för att jag inte kan det) Alltså ett klockrent i-landsproblem (tjaa.. vilka andra problem har man egentligen?)

Och nu medans jag sitter och skriver detta så inser jag ju att det nog är Jimmie som stör sig lite på mig och att han jämt får vänta på mig, att jag jämt dräller bort mina "lippon" som han måste hjälpa mig att leta, att jag är en tidsoptimist, att jag stökar för mycket i köket, att jag drar fram överallt och att jag glömmer att köra in bilen i garaget när jag lovat. Hmm.. Det här var inte bra alls.

*funderar*

Jag måste nog bli mer som en fru helt enkelt. En snäll och bra fru. Ja, jag ska göra så gott jag kan i alla fall.

Men jag ska i alla fall ta upp några få saker som jag STÖR mig på hos vissa "män" just nu och det är så kallade "män" som bara tänker på sig själva, som snackar skit om sina ex på fejsbook, män som inte tänker på sina barns bästa, så kallade "män" som älskar prylar, saker, grejer och pengar mer än sina egna barn, "män" som slår kvinnor, "män" som dödar sina fruar och barn för att de vanhedrat familjen…

etc

etc

etc

Listan kan ju göras hur lång som helst, men jag ids inte. Just nu vill jag bara vara glad över att just JAG har den mest fantastiska mannen i hela världen. Jag tycker synd om alla som inte har en snubbe som Jimmie.

Shit vad töntigt det blev. Bäst att sluta skriva nu!

Vi hörs & störs allihopa!

 

En till grej att störa sig på….

Av , , 4 kommentarer 3

…är nästan tvärtom än det jag skrev om tidigare: Föräldrar som ignorerar en på grund av att deras barn inte lärt sig att vänta tills vuxna pratat klart.

Den här gången stör jag mig otroligt mycket på vuxna människor som ignorerar barn.

Jag skulle kunna berätta om väldigt många scenarion som jag och min femåring varit med om under senaste halvåret men jag väljer ut några få:

När vi väntade på Bastian och var på badhuset:

-"Hej, är det där din bebis?"

*tystnad*

-"Vi ska också få en bebis"

*tystnad och sur blick*

-"Vilken fin bebis du har"

*Vänder ryggen demonstrativt*

Jag (med hög röst):

-"Den där tanten har nog fått skräp i örat och kan inte höra vad du säger"

Eller när vi var och tittade på båtarna vid hamnen:

-"Hej grabbar vad gör ni?"

*tystnad*

-"Vilken cool båt är det där svårt att göra så?

*tystnad*

-"Vad fin båt ni har"

*Blänger*

Jag blev riktigt irriterad och det gjorde jag ingen hemlighet av.

-"Vet du Viggo, de där grabbarna hör nog inte vad du säger. Det kan hända att de har nåt fel i sina öron. Du måste prata lite HÖGRE"

VARFÖR, är så många så oförskämda mot barn och bara ignorerar dem? Om det inte är de egna barnen förstås? Jag blir så ledsen när jag ser en liten försöka påkalla någons uppmärksamhet och denne medvetet VÄLJER att ignorera ungen istället för att svara med ett par vänliga ord. Det tar några sekunder av er (dyrbara?) tid.

Barn är nyfikna varelser och jag tycker att det är rätt häftigt med ungar som är så modiga att de vågar fråga andra vuxna om saker de tycker verkar konstiga / roliga / underliga. Så vänd för fasen inte ryggen åt en sådan unge. Säg hellre att du inte har lust att prata. Det är väl i alla fall ärligare. Eller hur? Sätt dig själv in i den situationen att du blir ignorerad varje gång du närmar dig en sådan "vuxen" människa. Du skulle knappast acceptera det eller hur?

Så varför är det okej att vara oförskämd mot ett barn när man aldrig skulle göra så mot en vuxen?

Nä, nu blev det här lite för långt inlägg känner jag men jag hoppas att kanske en och annan person som gör så här faktiskt läser detta och tänker om. För när man är liten så är man nyfiken och tänk vad kul att få vara en vuxen som hjälper till att stilla den lilla människans nyfikenhet även om det inte är ens egen unge!

SÅ! Det var bara det jag ville säga idag..

Hare fint i solen!