Intressant samtalsämne måste jag säga. För HUR kan det komma sig att en snygg farsa med en söt och kvittrande nöjd bebis i famnen ter sig så oerhört attraktiv?

Medans motsvarande mamma med samma bebis bara ter sig sliten och ointressant?

Varför gullar alltid folk med pappor och bebisar medans samma personer muttrar över att mamman och samma bebis bara är i vägen i bussen, på affären, i kön, på restaurangen och så vidare…?

Detta har jag avhandlat med de flesta av mina vänner som har barn.

Vad säger ni andra? Varför är det så här? Och när jag tänker efter… Nog tittar man gärna på en pappa som gullar med sin bebis och tänker: "Ååååh.. så gulligt! Vilken fin pappa"  Medans en mamma som gullar på samma sätt lägger man knappt märke till?

Skumt va?!

Och en följdfråga… HUR kan det komma sig att en pappa som INTE vill träffa sina barn överhuvudtaget, eller behandlar sina tidigare barn eller ex som skit kan få tag i en ny kvinna? Hur kan man tycka att en sådan "man" är attraktiv på något sätt?

Och hur i H-VETE kan folk säga att en pappa är "Såååå duktig som är med sitt barn, medans en ensamstående mamma sällan får cred eller beröm. Det är liksom bara självklart att hon ska ta hand om barnet"

Intressanta frågor tycker jag.

Finns det någon amatörpsykolog i stil med Dr Phil eller Oprah som har lust att ge sig på en förklaring?

Det vore skoj att få fler infallsvinklar på dagens kluriga fundering!