En inte helt tillfredsställande dag. Ont i mina ben, ont i mitt huvud och lite ont i hela mitt väsen faktiskt.

Sitter och skriver brev till diverse myndigheter, men vi får väl se om det nu kan leda till något bra. Det krävs då en hel del energi till att ta tag i sånt jox. Energi som jag helst hade använt till andra saker men nu är det som det är så jag gillar läget. Man får ju inte mer på sitt skrivbord än vad man klarar av sägs det ju, så jag betar av punkt efter punkt på min "OGILLAR-lista"

Nåväl… what else är nytt här i livet?

Jo, det lutar åt att jag och käre Martin drar norrut med barnen inom kort. Jimpa vill ju inte åka så då får det bli med Martin istället men det känns himla kul. Han är ju en toppenkille och en självklar del av den här familjen även om jag vet att det finns vissa som tycker att det verkar lite skumt och märkligt.

Men jag kan säga som så, att om det inte vore för Martin och mina andra fantastiska vänner så satt jag nog inte och skrev detta inlägg just nu. Även om jag kan känna att det är lite orättvist ibland hur mycket knas som hamnar i min väg alltför ofta, så är jag i alla fall utrustad med en handfull vänner som är av en otrolig kvalité. Jag tackar min lyckliga stjärna för dem alla. Ni är ovärdeliga varenda en av er!

Jag läste en okänd tjejs blogg idag och hon skrev så tänkvärt om vissa saker. Som varför man ger så många chanser åt dem som betett sig mest illa och varför man inte ser de som tillför saker i ens liv mer tydligt? Varför ägna dyrbar tid åt dem som bara ställer till det istället för att ägna tid åt dem som vill ge lycka och harmoni i ens liv?

Jag kände igen mig mycket i det hon skrev men jag ödslar ingen tid på att stanna upp och gräma mig över att jag tillåtit några få skitstövlar och energitjuvar i mitt liv på sistone. Jag valde att se dem som tillfälliga fripassagerare i mitt liv och trots allt så har ju alla jag hittills mött i livet format mig till den JAG är idag. Och tro det eller ej, men jag gillar den jag är i detta NU! Sen att skitstövlarna fortsätter i sin miserabla stil är ju deras eget gissel tack och lov.

Jag har även funderat över bloggen igen, som jag alltid gör när det vankas lite uppförsbacke. Jag tror inte att jag kommer ha så mycket av värde att dela med mig av på ett tag och det vet vi sen förr att det kan handla om dagar eller veckor. Vi får se helt enkelt.

Men tills vi hörs igen så ska ni alla som läser ha det jättebra!

Vi hörs och störs!

*kram* till alla som behöver.