…det är vi det. Fast om ganska många år.

Igår fyllde farfar B hela åttiofem år. Jag ringde på kvällen för att gratulera och som vanligt så pratade vi längelänge. Farfar har mycket att berätta. Han har jobbat som ordningsvakt och som företagsledare. Han har arbetat i skogsbruk och på kontor. Han har även uppfostrat många barn. Både andras och sina egna så det finns mycket intressant i farfars minnesbank.

Och det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på hur länge han har levt. Han har dessutom varit politiskt aktiv så han har ju massor av åsikter. Bland annat om vad som var bättre förr.

Det är så kul att prata med honom och det gäller att se till att ha tid för ibland diskuterar vi saker som tar ett tag att reda ut.

Han har en mörk och lite bullrig röst med norrbottnisk dialekt som inte liknar någon annan röst jag hört. Den gör mig varm i hjärtat och farfar är verkligen en speciell person på många sätt. Barn brukar älska honom och varför skulle de inte? Han har alltid varit en barnens riddare och det är nog det jag älskar mest hos honom.

Finaste farfar B

Jag vill också åldras med värdighet och bli så gammal så att jag kan berätta för mina barn och barnbarn om hur det var förr…

<3