Man kan lära sig att leva med det mesta hur tungt det än är.

Man kan lära sig att leva med traumatiska händelser som utspelat sig tidigare i livet.

Man kan lära sig att leva med saknad.

Man kan lära sig att leva med besvikelser.

Man kan lära sig att leva med lögner. Både andras och sina egna.

Man kan lära sig att leva med tanken att det inte blev som man tänkt sig.

Det går till och med att lära sig att leva med sorg… Det är svårt men det går. Vissa saker påminner mig om sorgen varje dag. Ett ansikte… en plats… en känsla eller en doft.

Då gråter jag inombords. Det är lika hemskt varje gång. Det värsta är att inombordsgråt aldrig tar slut, men det bästa är att den påminner mig om att JAG har MITT liv exakt här och nu.

Det håller modet uppe. Jag behöver mitt mod.

"En annan bra grej med gråt som inte syns är att det skonar mascaran…"

Om det blir för mycket gråt måste man skaffa sig en båt…

🙂