När det i min brevlåda ligger ett maskinskrivet brev skrivet av en intelligensbefriad individ som skriver: ”Du borde söka hjälp” så känner jag bara att jag blir riktigt förbannad faktiskt.

Speciellt när det kommer från en jädra människa som 1. Inte känner mig. 2. Inte har träffat mig. 3. Inte fattar att h*n slösar på sin tid…

Åh, Jag blir galen!

Tänk att det ska vara så svårt att få vara ifred?

Jag har bytt telefonnummer. Jag har bytt umgänge. Jag har bytt ut stora delar av mitt liv och ÄNDÅ får jag inte vara ifred för diverse rikspuckon?

Nyligt övervägde jag att flytta. Att få en ny start utan dumheter. Utan ilska och sorg. Utan falskhet och skvaller. Utan lögner och förtal. Utan knark och andra former av missbruk. Utan våld och hot. Utan incidenter och rabalder.

Jag vill inte ha NÅGOT sådant i mitt liv.

Jag har flyttat fram mina egna gränser alldeles för ofta under de senaste åren och nu finns det inte längre utrymme för att fortsätta vara tolerant. Så i fortsättningen kommer jag INTE att öppna brev eller försändelser som jag är säker på kommer från samma märkliga människa. Jag kommer inte heller att svara i min telefon om det ringer på med okänt nummer.

Jag kommer inte heller att svara i min hemtelefon om det ringer konstiga tider på dygnet.

Men jag påmindes i alla fall om att det är övervägande positiva saker som mitt liv består av och det är jag oändligt tacksam för och jag vill verkligen inte flytta. Jag älskar ju mitt hem och jag skulle sakna mina vänner alldeles för mycket, så jag stannar snällt kvar. Kanske blir det glesare mellan dumheterna i framtiden?

Man kan alltid hoppas!!

🙂

”Jag ger upp… Men det är bara för att jag ska få chansen att börja om”

En värmande tanke faktiskt! 🙂

Den isande ilskan smälte efter några glada sms från goda vänner…