Debatten om näthat pågår ju för fullt och det är ju en bra grej. Många (unga som gamla) har ju ingen farstu och blir helt j***a dumma i huvudet så fort de sätter sig bakom tangenterna.

Värst är ju alla de anonyma idioter som inte ens kan stå för sina ord.

Jag har ju själv några små troll som går omkring i mitt kommentarfält och lämnar spår av SKIT som egentligen inte rör mig i ryggen eftersom jag oftast bara garvar åt deras låga intelligensnivå och deras halvhjärtade försök att irritera mig.

Jag skulle nog bry mig liiite mer om de inte var så fega och gömde sig bakom anonyma alias som egentligen bara säger mer om deras dumhet än om vilken kass och nersupen mamma jag är och så vidare… yadayada… 

*suuuck*

Men idag när jag berättade för min man om kommentaren som jag fick angående lille B och hans söta outfit häromdagen så rök en liten propp faktiskt.

Han tycker absolut inte att barnen ska synas det minsta på bloggen alls hädanefter varken bakifrån eller uppifrån trots att de varit rätt anonyma på bilder med märkliga vinklar där man inte sett mycket av grabbarna under senaste året.

Han menar att självklart har folk rätt till sina åsikter (vilket är helt sant) men när de sitter och skriver fula saker om vilka KLÄDER jag klär mina barn i och ondgör sig i kommentarsfältet på en treårings bekostnad så får man väl anse att nog är nog!

Absolut!

Det är ju trots allt MIN blogg och jag får hålla barnen utanför i framtiden vilket jag kommer att göra. Både av respekt för dem och för min mans åsikter men även för att jag tycker att det går till överdrift när någon spyr ut sitt (nät)hat mot mig genom mina barn…

Som att det inte vore illa nog att somliga sitter och skriver en jävla massa dynga om vilken dålig mamma jag är och så vidare.. Men det kan jag ta! Jag har ändå inte på långa vägar haft det så jäkligt som många andra haft det vad gäller näthatande. Jag har nog haft en lightvariant eftersom det mest är dumma fån som lämnar illa skrivna kommentarer men dessa kan jag leva med. Då och då dyker det dock upp kommentarer som jag raderar direkt eftersom man inte ens kan skratta åt dem. DÅ har de gått över min gräns i alla fall.

Men nu är alltså Jimpas gräns nådd och det blir således inga små roliga vardagsbetraktelser över second hand kläder till kidsen, små färgglada klickar i vardagen eller små glädjande inlägg med spralliga barn i fina och roliga outfits. Jag tror att lille B bidragit till många leenden med sin fina hatt och nu är det tyvärr slut med det.

Jäkla synd!

Men lika bra…

Ni får helt enkelt hålla till godo med mig i framtiden. Och alla de som avskyr mig, men som inte kan låta bli att återvända till denna blogg gång på gång måste ju få vad de kom för.

För tänk så tråkigt de skulle ha om inte jag bidrog till deras irritation. Det vore nästan taskigt mot dem om jag skulle sluta blogga helt. Tänk så tråkigt de skulle få i sina liv… 

Nå mår mister najs gaj i mammas blogg…

F.U