…människa?!

Ja, fast egentligen är det väl inte så konstigt.

För vem skulle inte bli ondskefull och obehaglig?

• Om man inte har några vänner
• Om man bara kan lyckas skaffa "tillfälliga kompisar" genom att hitta gemensamma bekanta och snacka så mycket skit om dem att det är rent kriminellt 
• Om man måste snoka i sin äkta hälfts telefon varje dag för att man har så låg självkänsla att man inte litar på varken sig själv eller sin partner
• Om inte ens föräldrarna vill veta av en
• Om man har hemska mindervärdeskomplex
• Om man vet att man älskar att vara elak på gränsen till psykopatisk
• Om man har en läskig dialekt (Nä, fy. Nu var jag inte snäll. Dialekter rår man ju inte för hehe…)
• Om man måste ljuga och intrigera varje dag
• Om man måste håna folk bakom ryggen
• Om man är tillgjord och falsk mot alla
• Om man inte fattar hur liten den här staden är
• Om ingen bryr sig om en ens när man fyller år
• Om man vet att man inte är frisk  
• Om ens grannar går omvägar för att slippa möta en
• Om man inte ens fattar hur illa omtyckt man är av alltför många
• Om man är avundsjuk och missunsam JÄMT
• Om man är så nyfiken och kontrollerande, att det för längesedan överskridit det "normala"

Åh fy så hemskt.. Jag önskar att denna person bara existerade i en dålig såpopera.

JR Ewing, Montgomery Burns, Stefano Di Mera, Alexis… osv.. osv…

Släng er i väggen! This is the real thing!

*Jag ryyyser*

Så jag fryser…

Haha…

Nåja, mer tankeverksamhet än så här ägnar jag inte åt den miserabla personen i fortsättningen utan konstaterar bara ännu en gång, helt krasst att denna stad är liten. Så liten att det kan vara klokt i att fundera över vad man säger. Till vem och varför.

Saker och ting hoppar upp och slår tillbaks på dig en vacker dag då du MINST anar det.