Det är en jäkla skillnad. 

Under veckan som gått så har jag sett och hört saker som får mig att bli rätt så besviken på "vuxna" människor i allmänhet. Dels på vissa som har ett STORT behov av att blanda in andra i sitt tyckande om allt möjligt och som gärna beklagar sig till en tredje part istället för att ta det öga mot öga med den förste parten så att "problemet" så att säga skulle kunna stanna vid en slags tvåsamhet där man kväver ett "problem" i sin linda.

Men Nej. Man måste alltså involvera fler så att fjädern blir till både en höna och en kyckling och till slut bara äggröra. Så förbaskat ONÖDIGT.

*suck*

Är det inte bättre att vi pratar MED varann istället för OM varann?

Världen vore nog en lite bättre plats då.

Man kunde använda sin tid och energi till bättre saker och är det så att man har synpunkter på hur någon utför (eller inte)  vissa saker så vore det ganska smärtfritt att bara ta det direkt. Öga mot öga. Raka rör och inget tjafs!

Är vi vuxna eller är vi som fjortisar?

Och på tal om fjortisar: igår så hände en rätt kul grej. Jag skulle aldrig ha skrivit om det om det inte vore så att fjortisen själv redan skrivit om det. Det handlar också om att prata MED eller OM varandra.

Jag läser MASSOR av så kallade "fjortisbloggar" och det är såklart på grund av att jag faktiskt är mamma till en fjortis så det är ju inte så konstigt alls. Nåväl, igår träffade jag en bekant till min dotter. Hon var och handlade med sin mamma. Jag sa HEJ till tjejen. Inga konstigheter alls.

Idag hade hon skrivit om det i sin blogg. Jag tyckte det var så intressant för min dotter har berättat om den här tjejen och hennes föräldrar och varit lite bekymrad eftersom både tjejens mamma och pappa har berättat mycket nedsättande saker om mig.

TILL min dotter!

(Vuxet? Njae… varken vuxet eller snällt.)

Jag förklarade för min dotter att jag inte ens känner varken tjejens mamma eller pappa och att vi inte alls borde bry sig om vad de säger. Plus att jag sa som det var att det inte är normalt att prata skit om folk man inte ens känner. I synnerhet inte att säga dumma saker till ett barn om dennes föräldrar… Såå… SKÄMS på er tragiska männschor! (Jorå, jag vet att ni läser)

Hade jag känt de här typerna så hade jag kunnat acceptera att de pratat illa om mig eftersom alla har rätt till sina åsikter men nu blir det ju bara dumt eftersom vi aldrig ens haft med varandra att göra.

Idag har den här fjortisflickan skrivit i sin blogg om att hon träffade mig igår och att både hennes mamma och pappa känner mig.

Haha… BUSTED!! Det innebär att både mamman och pappan är ganska tagna på bar gärning med sina lögner. Riktigt pinsamt eftersom jag inte känner någon av dem. Men, nu är det ju som så att jag ju är en mamma som fått ett ganska efterhängset rykte om mig. Nämligen att jag misshandlar alla mina barn så det är kanske inte så konstigt att det blir obehaglig stämning när jag dyker upp i samma kassakö som vissa morsor på en stormarknad.

Men som jag sagt tidigare så är jag inte en speciellt bekväm människa och jag är inte heller så smidig alla gånger. Jag tänker inte gömma mig hemma eller akta på mig på grund av folks personliga åsikter om mig. Jag vet vem jag är och jag har för längesedan bestämt mig för att fortsätta vara det.

Jag kommer aldrig att kunna styra  vad folk säger eller tycker om mig och jag tänker inte heller försöka. För jag har inget behov av det, men jag vill ändå skriva om den här typen av "situationer" när de uppstår eftersom jag vill visa hur fult och vidrigt det kan bli när vuxna människor beter sig illa.

Dessutom vill jag visa min egen fjortis att det går att lära sig att leva med att man inte kan vara omtyckt av alla och att rykten och skitsnack sällan går att göra något åt. Rykten växer ofta till gigantiska snöbollar som man ALDRIG kan smälta ner så länge man lever och det måste man acceptera! Det enda man faktiskt kan göra är att bestämma sig för att inte föra elakheter och illasinnat skitsnack vidare. Låt det stanna och radera det sedan ur minnesbanken!

Så länge man SJÄLV vet vem man är…

Så går det lättare att VISA vem man är…

I slutändan visar det sig ändå vad som var sant och inte!

Jag är nöjd så!