What a day! *pustar ut och torkar pannan*

Idag är det en förbannad årsdag av en jobbig händelse som jag svurit på som ICKET ska få påverka mig negativt. Varken nu eller i framtiden.

För JAG har annat för mig än att sopa upp skärvor som någon annan rår för och således får ta ansvar över. Ansvar som hela jäkla tiden lyser med sin frånvaro och inget kan jag göra… Inget annat än att stillatigande se på hur myndigheter jobbar (Jag menar: INTE-jobbar) och jag har lovatlovatLOVAT mig själv att inte bli arg, ledsen eller bitter för jag kan ändå inget göra.

För det jag inte kan påverka måste jag också acceptera. En sliten kliché, men så smärtsamt sann och jag anammar dessa ord V-A-R-E-N-D-A dag.

Och ibland svämmar det över. Idag gjorde det faktiskt det… Kanske berodde det på trötthet, kanske berodde det på att jag så hårt försökte låtsas som att denna dag var en vanlig dag, kanske berodde det på att det varit en slitig helg på jobbet, kanske berodde det på att jag bryr mig för mycket, kanske det beror på att jag är känslig och kanske det beror på att jag älskar någon SÅ mycket och FÖRmycket?

Jaa.. vem vet va**an det berodde på…

Men idag blev jag så ledsen och arg och jag kunde bara inte dölja det. Jag berättade snabbversionen för dem som märkte av min sinnesförändring och jo, det kändes helt okej. Jag känner mig inte längre misstrodd, utpekad och kriminell.

Jag känner mig stark, engagerad och livskraftig så innihelskotta. Jag vågar dela med mig och jag vågar berätta om det som tynger mig och har tyngt mig länge nu.

Jag har slutat gråta. Jag har slutat tycka synd om mig själv och jag har slutat fundera över det som varit.

Jag har bestämt mig för att det mesta ska vara positivt i mitt liv och jag ska vara en glad och optimistisk person. För det mesta lyckas jag.

Fast inte idag.

Men det var ok!

Och nu är dagen över!

Imorgon är en ny dag..

Godnatt alla som får sova!

Livet GÅR faktiskt vidare oavsett vad!

Var rädda om varandra!