..och det tycks bara gå snabbare och snabbare.
Speciellt påtagligt blir det då jag har varit i Gällivare där jag för varje gång kan se så många fysiska bevis på hur tiden bara flyger förbi. Jag märker det även på mig själv och mina tankegångar både vad gäller det som är bra och det som känns mindre bra.
Vissa saker är snudd på melankoliska och det blev ju väldigt påtagligt när jag var på kyrkogården och satt vid minneslunden där min morfar fått sin sista vila. Snart är det ett år sedan han gick bort och ändå känns han så närvarande de gånger jag är hemma i hans hus.
Tiden är obönhörlig och kommer alltid att gå oavsett vem eller vad som kommer i dess väg. Ingen rår på tidens tand och inför livet och döden är vi alla lika oavsett vad vi tror och vet om oss själva. Våra förluster av de vi älskar finns alltid kvar som minnen, både glada och sorgliga men nog känns det lättare att sörja en person som lämnat jordelivet än att sörja dem som fortfarande lever.
Livets kretslopp är ändå ganska logiskt och precis som när löven faller på hösten så kan vi också vänta oss att få se träden knoppas av nya löv på våren. Vi människor är inga undantag. För övrigt så gillade jag liknelsen med träden och dess löv när vi pratade om ålderdom och bortgång med barnen. Det är en metafor som är så konkret och lätt att förstå oavsett ålder.
De gamla människorna kommer att falla ur tidens ram på olika sätt för eller senare och det kommer att födas nya människor som blir lika självklara i ens liv som de som av olika anledningar försvunnit. Det är verkligen något man kan glädjas åt oavsett vad man har för relation.
Blodsband är inte alltid något som ger garantier för en lyckad relation och det är jag så glad för. Vi väljer inte alltid, men ibland kan vi faktiskt göra det! Ibland väljer man rätt och andra gånger väljer man fel.
Mitt i naturen.. Bästa kuren!
🙂
Och på tal om helt nya människor i livets kretslopp så har jag haft äran i helgen att få umgås med den allra nyaste familjemedlemmen som är ljuvare än den underbaraste rosenknopp: Lilla E som är sin ”Mobbo Jimpas” lilla prinsessa.
Pojkarnas lilla kusin E..
Sötaste tjejen!
Ja, det finns hopp om framtid när man träffar de här små och helt plötsligt så känns ju även mina pojkar så himla stora när man tyckte att de alldeles nyss var så här små… Vojvoj… man vänder bort blicken ett ögonblick och vips så har de vuxit massor med kilon och centimetrar… Vad hände liksom?
Brorsorna & Dundret
Ja, vi har haft det skönt i Gällka och jag har mest umgåtts med min mormor. Den enda ansträngning jag har gjort på flera dagar är att klippa gräs och dammsuga huset haha… så jag har haft det oförskämt bra!
Bastian fotar sin morsa..
Det enda som hade gjort denna weekend perfekt skulle väl ha varit liiite mer värme, men hej… man kan ju inte få allt.
Jag måste i alla fall avsluta med en kul bild taget på tågstationen i Gällivare. Nog är det ju tur att det finns såna här varningar på en tågstation:
Haha… jaa… se upp för tåg!
Att det finns tåg på en tågstation kommer nog som en överraskning för många.
😀
Ha det så bra allihopa. Vi ses & hörs framöver!
Always nice bloggtalk: