…så hade jag en synnerligen hårfager bebis:
Hur söt?
Kan verkligen inte fatta hur stora mina barn har hunnit bli.. med tanke på att jag själv inte åldras ett dugg liksom 😉 (nope.. inte åldersnojig, bara tidsoptimistisk åt fel håll) haha..
Men i alla fall.. nog är det lite synd att vi inte skaffade fler gemensamma barn jag och Jimpa med tanke på hur otroligt coola våra kids är. Jag förundras fortfarande varje dag och njuter av det faktum att jag är en morsa. En mamma.. hur coolt liksom? 😀
Imorse fick jag det här lilla meddelandet av morgonens tepåse.. och första tanken va ju ba: ”jamen såklart”
😀 så nu vidarebefordrar jag det vidare till alla Er som fortfarade spanar här ibland
<3 kram å vi hörs!
Maj gajs!
Vi fick uppleva otroligt vackra solnedgångar på Rhodos, även om det såklart ”bara” var jag som la märke till dem. 😀
Mina tre killar var mest intresserade av att kasta macka med alla perfekta stenar på stranden.
Nu är hemmaläget påslaget igen och semesterkänslan blir mer och mer avlägsen. Men nu är det bara att invänta sommaren på riktigt och fram tills dess är det bara att hålla ut. Hörde rykten om kyla och dåligt väder, men det gör inget.
För imorgon är det fredag och sen väntar ledig helg.. tjohoo..
Ska ligga hemma och äta popcorn och vänta på att naveln ska läka så att jag kan bli människa igen. Nu påminner jag mest om en ostkroksliknande snigel som hasar omkring på halvfart i tillvaron med lite extra förvirring i luvan på grund av mystiska piller med smärtlindrande effekt.
Men jag har ju mina tre killar som tar hand om mig och jag behöver inte göra ett enda dugg annat än att bara ligga i soffan och se snygg ut haha.. (nåja) 😀
Hare gött. Nu är jag trött!
Äntligen klart!
Nu är min navel lagad.
Imorse klockan 9 styrde vi kosan mot Lycksele ännu en gång. Min man följde med som assistent för lite VATF (Vård Av Trasig Fru.. dock ej berättigat för ersättning från Försäkringskassan haha)
Jag var sövd i lite mer än en timme och ingreppet gick bara fint. De sydde några stygn i bukvävnaden och inget nät behövdes 🙂
Jag var dock lite vimsig när jag vaknade och grät för att jag inte kunde hitta Viggo eftersom han var på ett hotell som jag inte visste var det var.. (Jo, semesterhjärnan fortfarande aktiv tydligen)
Men när jag äntligen fick lämna uppvaket så köpte Jimmie hamburgare åt mig och jag blev genast lycklig igen haha.. Att vara utan mat i nästan 23 timmar är INTE optimalt för en skalman-människa .. Mat och sovklockan måste respekteras 😀 så är det bara.
I alla fall. Jag har haft en riktigt bra dag idag trots att jag blivit nerdrogad och knivskuren (under kontrollerade former men ändå)
Vi har så himla bra sjukvård i Sverige och jag är otroligt tacksam för det.. personalen som jag träffade på Lycksele lasarett idag var så himla gulliga och de är värda dagens ros allihopa <3
Å nu var de inge mer.. nu blire Godnajt för hela slanten. Kram på Er
Weekend i Stockholm har börjat…
Men hur ska den sluta? 😀
Well, den som lever får se! Trevlig helg alla <3 kram
Ännu en årsdag..
Idag är det 16 år sedan jag träffade Jimmie för första gången:
Han, en fri och energisk 21 åring.. och så jag, en 28årig ensamstående morsa med tankeverksamheten full av tillvaron med en fyraåring samt seriösa funderingar över ”vad ska jag göra med mitt liv?”
Att träffa någon som jag skulle dela mitt liv med fanns inte på kartan just då men så blev det.
Några timmar efter vårt första möte så skickade han ett sms till mig där han upplyste mig om att vi i framtiden skulle både gifta oss och skaffa barn.. han avslutade med frågan: ”eller tycker du att jag är för ung?” 🙂
Tänk.. det tyckte jag inte alls att han var, så vi gjorde slag i saken och styrde ihop oss på alla sätt vi kunde. Konstigt nog så känns det inte som att det gått så ”länge” som 16 år utan snarare som alldeles nyss.
Kanske beror det på hans fantastiska förmåga att gå vidare varje dag och aldrig blicka bakåt. Han är en ständig påminnelse om våra löften vi gav varandra när vi gifte oss: ”Alltid leva för och med varandra och våra barn, alltid här och nu tills tiden skiljer oss åt”
Ja, det går fortfarande framåt så vi kör på.. sexton år till.. minst.. haha..
Vi är fortfarande ett starkt team och vi har ett skönt liv tillsammans och fantastiskt fina barn. Mer än så kan man inte begära av livet. <3
Länge leve kärlek och omtanke och var rädd om de du älskar och som älskar dig tillbaka. 😀
Hjärta är smärta..
Jo, men så är det ju!
Idag på alla hjärtans dag måste det bli fokus på allt det jag har och allt det som fyller mitt hjärta med värme och kärlek..
Och allt det där andra, som tidigare skapat kyla, tomhet, smärta och sorg får helt enkelt krympa ännu mer och ta mindre plats än förr. Inte för att det någonsin kommer försvinna helt.. men ändå. För varje dag tar svåra saker mindre och mindre plats i mitt hjärta och i mitt sinne.
Det är ändå allt det där tunga och svarta som till slut ändå har gjort att jag uppskattar mitt liv så himla mycket idag.
Svåra förluster verkar, (hur konstigt det än kan låta) kunna få mig att liksom glädjas åt det allra minsta som andra kan tycka är helt utan betydelse. Märkligt, men ändå så jävla fantastiskt. Livet pågår varje minut och här är jag.
Mitt i livet. Mitt och ingen annans 😀
Glad alla hjärtans dag till alla Er! <3
Olämplig bild? Ja, kanske.. haha.. men å andra sidan så är den kanske liite rolig ändå? 😀
Tänkte att det kunde vara bra att visa upp Jimpa lite mer här i bloggen eftersom en och annan tror att vi separerat. Det har vi alltså inte gjort. Men bara under senaste månaden så har jag fått frågan några gånger.. lite skumt ändå haha..
Men i alla fall, Jag kan absolut förstå att sådana rykten uppstår ibland.. men livet tillsammans rullar på.. typ.. nästan som vanligt. Ibland ses vi ju knappt eftersom vi bägge jobbar under dygnets alla timmar och precis som vilken annan Svenne-banan som helst så har vi ju bägge två också egna saker som vi vill göra utanför familjen vilket också blir lättare och lättare i takt med att smågrabbarna blir större och större..
Vi har det alltså så bra som det går allihop. Och dessutom så har vi ett eget badkar! Som vi faktiskt BADAR i ibland!! (Wow!) Så ja, bättre än så kan det väl knappast bli i en helt vanlig, men ovanlig familj. 😀 ha det bra. Nu går jag och sover. Godnajt!
Våra liv är bara tillfälliga och tiden som vi människor får leva och existera är utmätt..
Tillfälligheterna styr våra sköra små människoliv och varje morgon när vi vaknar så BORDE vi egentligen vara tacksamma.
Tacksamma för varje ny dag som vi får uppleva här på jorden. Men ändå är det så mycket vi bara tar för givet varje dag.
Jag har (som vissa kanske märker) sett Jonas Gardells miniserie ”De dagar som blommorna blommar” och ja, den gick ju rakt in i hjärtat och jag grät några tårar.
Tårar av så många anledningar!
Jag som är född på 70-talet kände igen så mycket av miljön i serien, jag kände igen den fasansfulla känslan kring någon man älskar som väljer drogerna framför människorna..
Jag vet också hur det känns att bli kvar med frågorna när någon man älskar väljer att ta sitt liv.
Det var också ganska känslosamt att serien också skildrar Estoniakatastrofen. Jag träffade en av mina stora kärlekar på just den båten bara några år innan den sjönk och med tanke på att hela den relationen var en katastrof i sig så kändes just de scenerna från båten som en riktig smäll rakt in i mitt känsloregister. Sorg och vemod bara vällde över mig. Både för vad som hände med karaktärerna i tv-rutan, men även som en påminnelse om de tillfälligheter som ledde mig ombord på just den båten och som på många sätt har fört mig hit, där jag är idag: dvs.. exakt just här och nu med de tankar och känslor som jag upplever just idag.
Ja, om Ni inte redan sett serien på svt så rekommenderar jag Er verkligen att se den!
Den kommer garanterat att lämna några avtryck och väcka både känslor och tankar på vad vi gör med våra liv och i våra liv… jag själv är i alla fall oändligt tacksam för varje ny dag. Jag är tacksam för allt jag ÄR och allt jag HAR för jag vet att när som helst kan så kan det ju faktiskt bara försvinna.
För vi alla är ju bara tillfälliga…
..eller ja, nästan i alla fall! Julen alltså.
Nu har jag ätit julmat i två dagar och kanske blir det en tredje gång imorgon så jo, nog får det gärna bli ”vanliga” dagar igen. Julen gick stillsamt förbi och hade det inte varit för lille B så hade vi förmodligen skippat julen helt och hållet och käkat tacos på julaftons kväll 😀
Men nu styrde han ju upp det så bra så det blev en lagom jul ändå. Men nästa år blir det kanske att göra slag i saken på riktigt och ordna en längre resa som sträcker sig över både jul och nyår. Vi pratar ofta om det, men det blir liksom ändå att vi drar iväg till solen strax före eller efter jul.
Nu har i alla fall brännan börjat blekna så smått, men känslan sitter fortfarande i. Jag ler inombords varje dag numera och känner faktiskt att mina batterier är hyfsat fulladdade.
Jag är betydligt lugnare både inuti och utanpå och min priolista har krympt med ungefär 90 %. Jag känner inga (orimliga) krav på mig själv som jag ändå inte kan leva upp till och jag har slutat att försöka påverka alla de där omöjliga sakerna.
Numera lutar jag mig tillbaks och betraktar saker utifrån på ett helt annat sätt än vad jag tidigare varit van vid. Ibland tar det tid för en del tankar och funderingar att landa, men när de väl gjort det så får de snabbare rötter och kan växa till något betydligt mer hållbart i mitt inre än vad jag haft tidigare erfarenhet av.
Åh härregu så himla flummigt va? *skrattar* Jo, jag vet det! Men JAG vet ju vad jag menar och det är ju huvudsaken med tanke på att den här bloggen funkar som en märklig slags dagbok där det passar utmärkt att lämna av både små och stora tankar för att slutligen gå vidare mot nya filosofiska mål!
I övrigt så går tillvaron lite på halvfart. Jimmie är krasslig och hänger i soffan, jag jobbar dag i veckan och kidsen har till 95% jullov. Vi mår alla så bra som det går här hemma. Det känns bra.
Nu väntar vi in den stora fjortisdagen då min älskade tonårspojke tar nästa steg och blir FJORTIS 😀 (Fast så ska man väl egentligen inte säga va?!) haha.. Jag kan inte fatta att han blir myndig om fyra år. Det är ju helt orimligt! Nåväl, jag tröstar mig med att det är en ny bebis på ingång i familjen på annat håll så jag antar att man ändå kommer att få sin beskärda del av det jag själv gjort bort, men ändå saknar ibland *Var tog mina bebisar vägen?*
Nåväl, nu ska jag göra mig klar för soffhäng och sällskapsresan och på tal om sällskapsresan så får jag väl lov att visa lite bilder på min egen sällskapsresa:
Lillebror & Storebror såklart på samma lag i vattenpolo!
Jag vill som vanligt INTE va me *Avskyr bollsport i alla former* haha..
Brottningsmatch i Maspalomas. Den lille vann. Såklart..
Maspalomasöknen är något utöver det vanliga (och Nej, jag menar INTE nakenstranden haha…)
Sanden är varm, på gränsen till FÖR varmt och mjukare sand har jag nog aldrig satt mina fötter i tidigare! Mysigt som tusan..
En vecka går som vanligt alltför snabbt när man har det gött i solen..
🙁
På Las Palmas airport finns ett stort hajgap till någons stora förtjusning!
😀
Men nu blire Lasse Åberg och sällskapsresan!!
Adios!
Inte här för DIN skull.. men för MIN!
Always nice bloggtalk: