Kategori: Jag STÖR mig på…

Har just lämnat Älvsbyn. Tåget skulle egentligen…

Av , , 12 kommentarer 6

Från mobilen

Har just lämnat Älvsbyn. Tåget skulle egentligen varit framme i Ume om 45 minuter. Någon som är förvånad?! Så nu får Jimpa hämta oss i Vännäs för jag vägrar åka en meter till i buss idag. Fy vad besviken jag är på SJ ännu en gång och ändå måste man åka tåg eftersom det inte finns något bra alternativ. I alla fall inte när man reser med barn. Hm.. Undrar om det lönar sig att klaga? Jag klagar jämt på sj och dess brister. Både via mail och brev men inte bryr de sig och inga förbättringar sker. Vad gör man? Någon lokal politiker som kan göra nåt? *suck* resan fortsätter.. Bastian är glad i alla fall. Tur det! 🙂

SJ har gjort det igen *morr* Befinner mig…

Av , , 6 kommentarer 9

Från mobilen

SJ har gjort det igen *morr* Befinner mig i en buss bortanför Jokkmokk. Varför tåget inte kom har jag ingen aning om. Men om man ser det från den ljusa sidan så har jag ju fått gå på en rövstig och blivit myggbiten.. Det är inte alla som fått uppleva det minsann. Och hade bussen en bilbarnstol? Nope! Jag fick ta en från brandstationen i Gällivare. Gissa vem jag skickar räkning till? 😀 huvva. Skulle egentligen sitta på en pizzeria i Boden vid detta laget, men det sket sig! Resan fortsätter…

Jag är INTE en nöjd person just nu! Alla…

Av , , 11 kommentarer 12

Från mobilen

Jag är INTE en nöjd person just nu! Alla vet att SJ inte är min kompis. När jag åkte hemifrån kl 6.15 imorse står det på sjs sida att tåget "bara" är tolv minuter sent och att tåget ska gå kl 6.40. Klockan hinner bli över 8 innan vi kommit iväg från Umeå. Vad i helvete är problemet? Och jag är ganska nyfiken på vad de ska skylla på nu när de inte har vinter och snö att skylla förseningarna på. Ärligt talat: Vad ska man göra åt det här? Varför är det så här med tågtrafiken i Norrland? Jag skulle gärna vilja ha svar på det. Än en gång måste man vara arg på SJ som behandlar sina resenärer som skit. I alla fall de som bor i norr. Diskriminering? Man kanske skulle varit en kostymnisse i Stockholm? Då slapp man antagligen sånt här! Hm.. Åkej, dagens gnäll slutar HÄR! Vi hörs 🙂

Tvn som barnvakt…

Av , , 2 kommentarer 3

…hemma hos mig denna morgon. Dunderklumpen och hans mysiga gäng har invaderat mitt tvrum idag.

Jag sitter bredvid och rensar pärmar och foton från ett tidigare liv. Hade tyvärr sparat mer skit än nödvändigt så idag har jag det jag gör.

Sexåringen sitter som ett tänt ljus och det är väldigt speciellt att få se på tv eller film. Bolibompa får man se klockan 18 på denna adress några gånger i veckan och på morgonen är det morgontidning och kortare barnböcker som gäller vid frukostbordet.

Jag är en gammaldags, tråkig och småtöntig morsa som absolut inte skaffat mina ungar bara för att låta dem hänga framför en dumburk flera timmar varje dag. Jag tror på fullasta allvar att man kan göra så mycket annat tillsammans: Spela spel, leka, bygga pussel, ta en promenad, läsa en bok eller bara sitta och prata. (Joho! Man KAN faktiskt göra det med en sexåring.. prata alltså)

Själv är jag ju lite smått allergisk mot tvn och jag kan få galna ryck ibland när tvn står och spyr ut sina värdelösa budskap. Speciellt på de kommersiella kanalerna.

UUUUSCH!!

Mitt skräpfilter har varit trasigt en längre tid nu och ibland undrar jag hur mina tankar och nödvändig information ska kunna stanna kvar i huvudet när mina ögon och öron ständigt ska matas med tvns SKIT.

Jag kan absolut förstå varför det talas om hyperaktivitet hos ungar som jämt hänger vid tvn.

*suck*

Jimpa diggar sport på tv så det är mycket tvskval på kvällarna så ni hajjar ju att det är skönt när man är ensam och tvn är avslagen.

Men idag är det alltså tv dag. Viggo sitter stilla och är helt tyst. Dunderklumpen är supermysig och själv har jag ju tid till min städning…

Och…

Att BLOGGA förstås…

Haha…

 

 

Hämnden är ljuv…?

Av , , 8 kommentarer 10

…kanske mina barn tycker när jag blir gammal och så startar de en blogg och skriver så mycket skit de bara kan om sin gamla morsa.

Ja, den dagen den sorgen får jag väl tänka då!

Ibland är jag så kluven då det gäller barnen i bloggen. Vissa dagar så är de ju så där fantastiska (som ju såklart ALLA föräldrar tycker om just sina kids) och ibland är de ju så där allmänt osnutna som de flesta ungar också kan vara ibland.

Ibland känns det som att jag kanske berättar för mycket och ibland kanske det inte är så lämpligt med bilder på kidsen. Fast jag tror att jag håller mig inom en ganska anständig ram i alla fall.

Jag läste Katrin Zytomierskas blogg i ett par år. Hon var rätt så kul och jag följde hennes graviditet och lille Ringo i magen med spänning.

Men en dag då jag klickade in mig på hennes blogg så hade hon en bild på lille Ringo där han låg nedbajsad i en balja.

Och jag måste säga att hur provokativ, uppkäftig, elak och smått rolig den här donnan än varit tidigare så blev det som ett brutalt uppvaknande och jag svor att aldrig klicka in mig i hennes blogg igen. (vilket jag faktiskt bara gjort en gång sedan dess och denna gång fick man se hela Ringos nakna lilla rumpa bredvid pappas)

Om sisådär femton år så kanske lille Ringo vill blogga? Kanske vill han ta lite smygbilder med pappa Bingos kamera och likt en paparazzi gömma sig bakom duschdraperiet för att sedan hoppa fram och ta några bilder på mamma Katrin då hon står där och känner sig allt annat än fotovänlig en tidig morgon då man brukar känna sig så där skrynkel-morsa-ful-jag-behöver-sova-fem-timmar-till-dessutom-har-jag-glömt-att-tvätta-bort-mascaran-igår-så-jag-ser-ut-som-en-tvättbjörn..

Ja, ni hajjar antar jag?!

Jag har märkt att många som är mammor för första gången oftast skriver mer om bajs och kiss. Nästan som att de är förvånade över att deras lilla barn gör sådant. De talar gärna även om sina egna kroppsliga funktioner och berättar om både sitt kiss, sitt bajs och när de har mens.

Jag blir både chockad och lite småäcklad, men å andra sidan så skriver ju folk om precis vad de vill i sina egna bloggar. Men en liten varning kanske vore på plats innan man klickar in sig i en dylik blogg? Typ varning för avföring och kroppsvätskor?

Haha.. nä, bara skojade.

Men en sak skojade jag INTE om.. och det är att barnen kanske en vacker dag vill ge igen och då när ni gamla avdankade bloggmorsor slutat blogga och sitter i ert eget bajs i en gammal blöja sent på ålderns vinter bortglömda på något hem, så ska ni inte bli sura om era då medelålders barn fotar er och lägger ut det i en blogg!

Kom ihåg det!

What goes around.. comes around!

"Poopmorsor—> NEJ Tack!!"

 

Vad lär DU dina barn egentligen?

Av , , 8 kommentarer 6

En läskig grej hände häromveckan…

Sexåringen hade med sig en ny liten kamrat hem till oss. Den lille kamraten letade på bägge våningar innan han slutligen frågar mig "var vi har våra tv-spel??"

Jag svarade precis som det var:

"Vi har inga tv-spel hemma hos oss för vi vill inte ha sådana saker i vårt hus. Vi tycker att man ska leka istället"

Den lille kamraten frågade då:

"Vaah? Har ni inte ENS ett Nintendo DS??? Vi har bla bla bla… och så har vi ett blabla bla och ett WIIIII…)

Jag svarade återigen att vi inte tycker att tv-spel är något för vår familj.

Jag hörde honom senare fråga sexåringen varför han inte hade någon tv på rummet. Sexåringen svarade något kul i stil med: "Den HÄR kan jag ha som tv" eller nåt liknande.. Fast jag vet inte vad det var han visade kamraten. Det var i alla fall ett skojigt svar. Med fantasi kan ju en tv se ut precis hur som helst.

Nåväl. Några dagar senare kommer den lille kamraten cyklandes till vår gård på en cykel som ser ut som rena rama rymdskeppet. Sladdar, växlar, bromsar och diverse detaljer som gjorde cykeln till en slags värstinghoj.

Grabbarna står ute vid sina cyklar och visar upp sina ögonstenar för varandra. Viggo är otroligt stolt över sin fina cykel i bmx modell. Köpt begagnad förra året och som härstammar ända från åttitalet.

Jag ser genom fönstret hur den lille kamraten ställer ifrån sig sin glimmande cykel och stegar upp på vår stengång. Han plingar på dörren och öppnar.

Jag går ut i hallen och säger hej. Han tittar på mig och säger:

"Är inte Viggos cykel SPLITTERNY??"

Jag svarar: "Vi köpte den där cykeln förra året så den är inte ny. Men visst har han en fin cykel?"

Den lille kamraten svarar:

"Näe, den är ju inte SPLITTERNY"

Ja, vad säger man? Det är ju inte ungens fel att han tycker att vi är konstiga som inte äger några tv-spel. Inte heller är det ju hans fel att han tycker att Viggos cykel är skräp eftersom den inte är SPLITTERNY.

Men så kanske det blir om man har föräldrar som tycker att de är så oändligt mycket bättre än alla andra då de förser sina barn med tv-spel och SPLITTERNYA cyklar.

*SUCK*

Usch.. jag tycker bara att det är sorgligt. Både för Viggo och hans lille kamrat. Det kan ju inte bli annat än fel om man redan när man är liten ska växa upp i den tron att man är bättre än alla andra bara för att föräldrarna tror att de är det!

Sad, sad situation!!

 

Att prioritera rätt….

Av , , 8 kommentarer 6

…är en svår konst för många.

Ibland blir det fel och ibland gör man rätt. De gånger man prioriterar helt fel så kan man gräma sig efteråt, men är det ingen allvarlig skada skedd så går man vidare med vetskapen om hur man ska göra nästa gång!! Om man får en "nästa gång" alltså!

I min prioriteringsordning är samtliga barn i min egen barnaskara nummer ETT, UNO, ONE, UN, YKSI osv… osv…

Det finns inga andra alternativ. Bilen, huset, ekonomin, jobbet eller vad fasiken som helst kommer på lite spridda platser på min priolista.

Själv hamnar jag alltid ganska långt ner. Mår jag dåligt över det? Nope, det gör jag faktiskt inte även om jag såklart önskar att jag  hade liiiite mer fritid och liiiite mer pengar att spendera på mig själv. Men dåligt mår jag inte! Om mina barn är hela, rena, mätta och på ett hyfsat glatt humör så mår ju även jag som morsa ganska bra också. Hur logiskt som helst.

Så länge man har hemmavarande kids så får man vackert räkna med att prioriteras långt ner på priolistan.

Därför gör det ont när vissa morsor och farsor prioriterar så jävla dåligt att man nästan börjar undra varför de är föräldrar.

"En spermie gör ingen farsa"

"En graviditet och en födsel skapar ingen morsa"

Med det vill jag bara säga att varenda jävel kan BLI förälder, men det krävs något mycket speciellt för att VARA det!!

BIG difference!

Världens mest obehagliga….

Av , , 4 kommentarer 21

…människa?!

Ja, fast egentligen är det väl inte så konstigt.

För vem skulle inte bli ondskefull och obehaglig?

  • Om man inte har några vänner
  • Om man bara kan lyckas skaffa "tillfälliga kompisar" genom att hitta gemensamma bekanta och snacka så mycket skit om dem att det är rent kriminellt 
  • Om man måste snoka i sin äkta hälfts telefon varje dag för att man har så låg självkänsla att man inte litar på varken sig själv eller sin partner
  • Om inte ens föräldrarna vill veta av en
  • Om man har hemska mindervärdeskomplex
  • Om man vet att man älskar att vara elak på gränsen till psykopatisk
  • Om man har en läskig dialekt (Nä, fy. Nu var jag inte snäll. Dialekter rår man ju inte för hehe…)
  • Om man måste ljuga och intrigera varje dag
  • Om man måste håna folk bakom ryggen
  • Om man är tillgjord och falsk mot alla
  • Om man inte fattar hur liten den här staden är
  • Om ingen bryr sig om en ens när man fyller år
  • Om man vet att man inte är frisk  
  • Om ens grannar går omvägar för att slippa möta en
  • Om man inte ens fattar hur illa omtyckt man är av alltför många
  • Om man är avundsjuk och missunsam JÄMT
  • Om man är så nyfiken och kontrollerande, att det för längesedan överskridit det "normala"

Åh fy så hemskt.. Jag önskar att denna person bara existerade i en dålig såpopera.

JR Ewing, Montgomery Burns, Stefano Di Mera, Alexis… osv.. osv…

Släng er i väggen! This is the real thing!

*Jag ryyyser*

Så jag fryser…

Haha…

Nåja, mer tankeverksamhet än så här ägnar jag inte åt den miserabla personen i fortsättningen utan konstaterar bara ännu en gång, helt krasst att denna stad är liten. Så liten att det kan vara klokt i att fundera över vad man säger. Till vem och varför.

Saker och ting hoppar upp och slår tillbaks på dig en vacker dag då du MINST anar det.

Dålig karma helt enkelt!

Av , , 4 kommentarer 5

Jodå, nog var det en sådan dag alltid.

Men eftersom jag (som alla vet vid detta laget) alltid säger att det mesta som händer har någon mening så väljer jag att tänka så även vid detta missöde.

Det kan handla om att man ska tänka efter oftare, att man ska ta det lugnare, att man ska lära sig av misstag man begår (Många?? Jovars!!) , att man kanske ska se allt dåligt som händer som en varning att något är fel?

Man själv kanske gör fel, någon i din närhet gör fel, något är på väg att gå fel  osv osv…

Så, jo! Känner du att du har "dålig karma" så har din magkänsla säkert rätt. Jag brukar välja att se det som en varning. De gångerna kommer man undan efteråt genom att säga att "Det var ju en jäkla tur att ingen blev skadad"

Till exempel!!

Hursomhelst så är jag smått trött på allt skumt som händer, men jag väljer att tro på att det är någon som går vid min sida och varnar när något är fel.

Och vem är då denna "någon"? Jaa.. you tell me! Det hade i alla fall varit kul att veta. Och även om jag just nu har lite dålig karma så är jag ändå vid gott mod. Jag kämpar på kan man säga. Orkar inte ens gnälla om det.

Vad som än händer så har jag kärlek, hälsa, underbara barn och fina vänner i mitt liv. Och kanske den dåliga karman är en påminnelse om hur mycket sådant egentligen ska uppskattas?

Japp, det är jag övertygad om!

Och pengar? Ska man bry sig så mycket om sådant? Ibland har man mycket pengar och ibland har man lite mindre av den varan…

*nickar*

Jo, så äre nog!

Nu känns det lite bättre!

 

Vacker utan spackel..?

Av , , 6 kommentarer 7

Vem är jag att säga något om detta eftersom jag själv sminkar mig nästan varje dag?

Tycker jag inte att jag duger som jag är? Jodå, nog gör jag det. Jag behöver inte ha en sminkväska som väger tre kilo. Inte heller har jag lust att lägga ner x antal tusenlappar på produkter som ska spacklas på mitt stackars fejs och som ändå tvättas bort på kvällen.

Har just kikat ner i min lilla sminkväska och där ligger det tolv saker, varav fyra stycken är så kallade "tillbehör" (2 st borstar, ögonfransböjare samt pincett)

Det är alltså åtta stycken sminkprodukter, varav sex stycken är sådana som jag använder om det är partyparty på G. Exempelvis om man vill ha rouge, glitter på ögat eller bara lite extra som täcker mörka ringar eller finnar etc.

Mitt vardagssmink består av ljust puder och mörkbrun mascara. Vissa dagar kanske jag drar en liten eyeliner under ögat bara för att se lite piggare ut.

Men det är väl i sin ordning? Jag är för fasiken snart trettisju år. Det är väl okej om jag sminkar över mina kråksparkar med lite puder? Och visst är det väl okej om jag "lyfter" mitt trötta öga med lite mascara?

Men VAD är det frågan om när småtjejer (läs: Mellanstadieflickor—> Alltså BARN) Vill sminka sig så mycket att de ser ut som porrdrottningar / gatuprostituerade kvinnor av den billigaste sorten?

Barn som är så vackra och oförstörda med hy som får en att bli grön av avund, barn som besitter en sådan fräschör som man knappt minns att man själv haft, barn som strålar helt naturligt UTAN glittrigt smink.

Sen kan man ju undra hur dessa småtjejer kommer att se ut när de är medelålders om de redan nu ska förstöra sin hy med smink. Och vad ska de "ta till" när de blir äldre och fräschören är borta på riktigt?

Jag blir ledsen och arg när jag ser småtjejer i "porrdrottningslooken" och jag erkänner utan omsvep att jag idag beslagtagit en del sminkattiraljer från min kid som hon kanske får tillbaks någon dag om det vankas maskerad eller teater.

Jag är en elak, dum och hemsk mamma idag. Men jag vill inte att mitt barn ska gå omkring sminkad som en vuxen kvinna på väg till nattklubben. Speciellt inte när hon "bara" ska till skolan. Dock har jag lovat henne att precis som jag få ha ljust puder och lite mascara på sig. Men där går min gräns! Såg ni förresten nyhetsinslaget om småtjejer och smink? Kolla här!

Och den stora frågan är ju: "För VEM spökar småtjejerna ut sig på detta vis??"

 

För sig själva?

Knappast!