Kategori: Jag STÖR mig på…

Prata OM varandra eller MED varandra?

Av , , 12 kommentarer 21

 Det är en jäkla skillnad. 



Under veckan som gått så har jag sett och hört saker som får mig att bli rätt så besviken på "vuxna" människor i allmänhet. Dels på vissa som har ett STORT behov av att blanda in andra i sitt tyckande om allt möjligt och som gärna beklagar sig till en tredje part istället för att ta det öga mot öga med den förste parten så att "problemet" så att säga skulle kunna stanna vid en slags tvåsamhet där man kväver ett "problem" i sin linda.

Men Nej. Man måste alltså involvera fler så att fjädern blir till både en höna och en kyckling och till slut bara äggröra. Så förbaskat ONÖDIGT.

*suck*

Är det inte bättre att vi pratar MED varann istället för OM varann?

Världen vore nog en lite bättre plats då.

Man kunde använda sin tid och energi till bättre saker och är det så att man har synpunkter på hur någon utför (eller inte)  vissa saker så vore det ganska smärtfritt att bara ta det direkt. Öga mot öga. Raka rör och inget tjafs!

Är vi vuxna eller är vi som fjortisar?

Och på tal om fjortisar: igår så hände en rätt kul grej. Jag skulle aldrig ha skrivit om det om det inte vore så att fjortisen själv redan skrivit om det. Det handlar också om att prata MED eller OM varandra.

Jag läser MASSOR av så kallade "fjortisbloggar" och det är såklart på grund av att jag faktiskt är mamma till en fjortis så det är ju inte så konstigt alls. Nåväl, igår träffade jag en bekant till min dotter. Hon var och handlade med sin mamma. Jag sa HEJ till tjejen. Inga konstigheter alls.

Idag hade hon skrivit om det i sin blogg. Jag tyckte det var så intressant för min dotter har berättat om den här tjejen och hennes föräldrar och varit lite bekymrad eftersom både tjejens mamma och pappa har berättat mycket nedsättande saker om mig.

TILL min dotter!

(Vuxet? Njae… varken vuxet eller snällt.)

Jag förklarade för min dotter att jag inte ens känner varken tjejens mamma eller pappa och att vi inte alls borde bry sig om vad de säger. Plus att jag sa som det var att det inte är normalt att prata skit om folk man inte ens känner. I synnerhet inte att säga dumma saker till ett barn om dennes föräldrar… Såå… SKÄMS på er tragiska männschor! (Jorå, jag vet att ni läser)

Hade jag känt de här typerna så hade jag kunnat acceptera att de pratat illa om mig eftersom alla har rätt till sina åsikter men nu blir det ju bara dumt eftersom vi aldrig ens haft med varandra att göra.

Idag har den här fjortisflickan skrivit i sin blogg om att hon träffade mig igår och att både hennes mamma och pappa känner mig.

Haha… BUSTED!! Det innebär att både mamman och pappan är ganska tagna på bar gärning med sina lögner. Riktigt pinsamt eftersom jag inte känner någon av dem. Men, nu är det ju som så att jag ju är en mamma som fått ett ganska efterhängset rykte om mig. Nämligen att jag misshandlar alla mina barn så det är kanske inte så konstigt att det blir obehaglig stämning när jag dyker upp i samma kassakö som vissa morsor på en stormarknad.

Men som jag sagt tidigare så är jag inte en speciellt bekväm människa och jag är inte heller så smidig alla gånger. Jag tänker inte gömma mig hemma eller akta på mig på grund av folks personliga åsikter om mig. Jag vet vem jag är och jag har för längesedan bestämt mig för att fortsätta vara det.

Jag kommer aldrig att kunna styra  vad folk säger eller tycker om mig och jag tänker inte heller försöka. För jag har inget behov av det, men jag vill ändå skriva om den här typen av "situationer" när de uppstår eftersom jag vill visa hur fult och vidrigt det kan bli när vuxna människor beter sig illa.

Dessutom vill jag visa min egen fjortis att det går att lära sig att leva med att man inte kan vara omtyckt av alla och att rykten och skitsnack sällan går att göra något åt. Rykten växer ofta till gigantiska snöbollar som man ALDRIG kan smälta ner så länge man lever och det måste man acceptera! Det enda man faktiskt kan göra är att bestämma sig för att inte föra elakheter och illasinnat skitsnack vidare. Låt det stanna och radera det sedan ur minnesbanken!

Så länge man SJÄLV vet vem man är…

Så går det lättare att VISA vem man är…

I slutändan visar det sig ändå vad som var sant och inte!

Jag är nöjd så!

 

En present till MIG och en påminnelse om folks dumheter…

Av , , 6 kommentarer 27

 Jag är fortfarande så otroligt trött efter den senaste månaden med sjukdomar av olika slag. Jag sover nästan tio timmar per dygn och jag gör det jag måste som är nödvändigt om ens det.

Kanske har det litegrann att göra med att det är årstidsväxling på gång också plus att jag i vanlig ordning precis som alltid den här tiden på året får ett jättestort behov av att skyffla undan sådant som jag inte orkar med.

Men allt det här skyfflandet är en del av min överlevnadsstrategi och det innebär att klädbeståndet krymper, telefonboken i den tejpade telefonen krymper, skrot i förrådet blir mindre och till och med pappershögarna i köket krymper. Ganska skönt och det är rätt så befriande att äga mindre och mindre saker, ha lite färre människor att hålla reda på och en hyfsad överblick över det mesta som just mitt liv innehåller.

Och det bästa med att göra sig av med massor av saker är att jag efteråt får lov att köpa mig själv en present. Bra va? För det innebär i slutändan att det mesta av sakerna som jag äger är mestadels favoritsaker som jag har i min ägo bara för att jag verkligen gillar dem. En riktigt bra grej. Och nu när jag avvecklat allt som skulle väck så tänker jag idag införskaffa mig en sådan här:

En kombinerad minipress / termosmugg

Perfekt! Så har jag alltid med mig mitt eget goda te eller kaffe eller smoothie oavsett jag är i lekparken, i bilen eller på jobbet. Supernajs tycker jag.

På tal om smoothie förresten. Om vi har tid på morgnarna så gör vi en jättegod smoothie med bär, havremjölk, honung och lite kanel. Lite bubbelvatten för att få det rätta fluffet också. Jättegott och ganska lyxigt.

Annars då? Ja, det är hyfsat lugnt hos oss och idag blir det ett litet besök på socialtjänsten IGEN *suck* Jag och Jimmie ska dit för sista gången och förhoppningsvis få ett avslut på dumheterna.

Att bli anklagad för att dricka mycket och ofta blev egentligen ett wake-up call och det fick mig att förstå vem som (mest troligt) gjort den här anmälan. Ty genom sig själv känner man andra om man säger så.

Det ironiska i det hela är att när jag gjorde min sammanställning över mina alkoholvanor under det senaste året så visade det sig att jag festat tio gånger på tolv månader. Det är inte ens en gång i månaden. Dessutom har jag vid ett fåtal tillfällen fått hemska baksmällor av relativt lite alkohol vilket bevisar hur lite och hur sällan jag faktiskt dricker. Den här sammanställningen lämnade jag in till socialtjänsten tillsammans med uppgifter om hur många procent jag jobbat under året som gått. Vissa månader 100% plus övertid och vem fasen har TID eller ork att dricka med heltidsjobb, tre barn och livet i allmänhet?

Inte jag i alla fall…

När jag var yngre drack jag gärna ofta och mycket och man skulle säkert kunna säga att jag var i riskzonen för att hamna i ett missbruk. Det är inget jag känner att jag behöver skämmas för idag, för vem har inte varit ung och dum?

Men då var då och nu är ju nu.

Kanske kommer några att tycka att det här är alldeles för självutlämnande, men det bryr jag mig inte om. Jag har bestämt mig för att prata om det eftersom jag inbillar mig att jag kan hjälpa någon annan som har det jobbigt i liknande situationer och dessutom så skäms jag inte heller över att berätta om jobbiga saker som jag varit med om. Jag ser fortfarande bloggen som ett litet hjälpmedel för min egen terapi och ni läsare väljer själva om ni vill vara delaktiga genom att läsa… eller inte!

Logiskt? Javisst…

På tal om ironiskt förresten, I mitt kylskåp står denna:

Kanarisk cerveza

Den står där som en påminnelse. En påminnelse om hur mysigt vi hade det på semestern. Men även en påminnelse om att det snart är dags för partaj. Ett födelsedagspartaj närmare bestämt. PLUS att det påminner mig om att det finns dumskallar som kallar mig för alkis trots att de är det själva.

Den här ölen får stå i kylen så länge och påminna mig om allt det där… 

Over and out!

 

Konsekvensanalys?

Av , , 4 kommentarer 11

Att sanningen gör ont vet vi alla vid det här laget…

Men att skriva i en offentlig blogg att man ångrar att man ljugit i polisförhör för att skydda en snubbe som begått flera brott samtidigt som man ljugit tidigare för samma polis att man blivit utsatt för brott så undrar jag…

Blir det tredje gången gillt? Blir det en tredje gång hos samma polis? Fast med nya lögner?

VEM kommer i framtiden att tro på den här personen? Om h*n en vacker dag faktiskt behöver hjälp från ordningsmakten?

Jag kunde inte låta bli att printa ut det jag hittade och jag skickade det faktiskt till polisen.

Det skulle vara otroligt intressant att se hur många skattekronor som rullat i onödan hittills på grund av just lögner och av att folk inte kan sköta sina jobb ordentligt och ibland undrar jag hur det hela ska sluta?

Eller är det redan slut?

Vissa saker är definitivt slut!

Jag blir i alla fall lite förvånad över att det finns de som väljer att skylta offentligt med det faktum att man ljuger för en polis.

Det känns inte så genomtänkt..

 

 

 

Saker som gör ont…

Av , , 6 kommentarer 8

Saker som gör ont eller saker som man blir sjuk av ska man inte utsätta sig för. Varken sånt som gör ont på kroppen eller i själen.

Tyvärr tog det lite för många år innan jag förstod det. Jag har vanvårdat mig själv alldeles för mycket på alldeles för många sätt under årens lopp.

Det jag ångrar mest är att jag rökte i många år eftersom det ställde till med massa knas i min kropp. Allergier och taskiga luftvägar bland annat.

Jag slutade röka för sexton år sedan och jag kan inte fatta att jag haft den äckliga ovanan som är både dyr och snuskig. Att betala för att bli gammal och skrynklig i förtid? Nej tack! No more… men som sagt: Det var ju jävligt synd att jag hann bli både sjuk och fattig innan jag fattade hur illa det var.

Jag gjorde en snabb uträkning att jag under mina tio rökande år rökt upp nästan SJUTTIO tusenlappar… Vah? Kan ni fatta.. 70 härliga tusingar som jag bara eldat upp och sugit i mig som en jävla idiot. Usch.. jag skäms när jag tänker på det, men vad visste jag då?

Dessutom så tyckte jag ju att jag var supercool med mina löjliga Marlboro. Blääh..

Såå… Vad kunde jag då ha gjort istället med de där pengarna? 

Massor ju:

  • Rest utomlands!
  • Bjudit min familj på fin restaurang MASSOR med gånger!
  • Köpt en schysst bil!
  • Köpt en häst!
  • Haft ett jättepartaj!

Ja, och säkert tusen roliga saker till som jag kan komma på.

Nåväl, jag blev som sagt sjuk och fick vid ett tillfälle till och med åka ambulans till lassa eftersom mina luftrör var så sjuka att jag knappt kunde andas själv. Efter det blev jag rent ut sagt livrädd och riktigt jäkla förbannad på mig själv som gjort mig själv så illa på grund av min egen dumhet.

Jag fick nästan fobi för rök ett tag och killen som jag var tillsammans med då fick aldrig pussa på mig efter det. Jag klarade inte av hans stinkande och äckliga andedräkt så det blev varken kramar eller pussar till slut. Fast jag kan ju i ärlighetens namn säga att det var tio andra saker som gjorde att kärleken tog slut. Men att han rökte var faktiskt en av anledningarna. Det är svårt att vara nära någon som har en fimpluktande andedräkt och jag klarade inte alls av det *uurk*

Nåväl, här om dagen fick jag en smärre chock när jag hörde att ett cigpaket idag kostar MER än en femtilapp?! Vaah? Och ändå röker fler än någonsin. Sjukt!

Sjukt att betala för att göra sig själv sjuk eller vad?



MEN:

Jag var ung och dum… men vet ni vad?

Man kan aldrig lära sig av andras misstag…



BARA av sina egna misstag!

BIld lånad från cancerfonden.se

 

Visste Ni förresten att ca 40 barn börjar röka i Sverige varje dag?

Scary!

Rökning är en NASTY ovana… brr…

Varför bemöda sig?

Av , , 6 kommentarer 14

Jag förstår inte varför en och samma människa på kort tid försöker få det att se ut som att det är flera olika människor som lämnat konstiga, elaka och korkade kommentarer i min blogg.

Och dessutom verkar tro att jag tror att det är olika? *skrattar*

Nåja, Ni som gör det bör tänka på några små detaljer för att få mig att KANSKE tro att det är fler än en:

Tips för hur du lyckas med elaka kommentarer: 

Eller "Tipslista för uppenbara idioter"

  1. Sprid gärna ut kommentarerna med större mellanrum än ett par minuter.
  2. Hitta MER variation i dina namn.
  3. Tänk (det går) gärna lite extra innan du skriver så att du inte skriver samma sak hela tiden.
  4. Var intelligent så att det blir ett underhållningsvärde även för andra.
  5. Undvik svordomar. De är bara så "tjugihundra" liksom bah…



Follow my list and you will succeed!

Verbala spyor i bloggarnas kommentarsfält… Är det verkligen coolt?

NÄE!

*URK*

galengalengalengalen osv…

Av , , 8 kommentarer 22

Hmm.. har jag inte blivit galen av vissa saker vid det här laget så känns det ju inte som någon idé att bli det nu heller. Det tåget har gått för längesedan.

Jag tänker inte lägga för mycket energi utan säger bara följande:

  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn röker, super, knarkar och ligger runt.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn bestämmer över vuxna.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn är online 24 timmar om dygnet.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn ljuger om ALLT och lite till.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn umgås i dåligt sällskap.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn gör som de vill.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn hotar, stjäl, ljuger eller begår brott.
  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn får vara vuxna när de inte är mogna.

  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn blir uppmuntrade till rena dumheter.

  • Nej! Jag tycker INTE att det är ok att barn beter sig illa mot andra barn ELLER vuxna heller för den delen…

MEN… jag tycker att det är viktigt att barn får vara barn!

Barn SKA vara barn!

Barn ÄR barn!

"Barndomen och ungdomen är snabbt förbi.. men vuxen kommer du att förbli"

Förresten så kan jag passa på att upplysa om att mitt hemliga nummer gick åt helvete! Jag smsade det till ca 30 personer. Familj, jobb, skola, dagis och ett par nödvändiga till. ÄNDÅ blir jag trakasserad av en person som jag uttryckligen sagt detta till: "Jag vill INTE att du skickar sms till mig. Hoppas du kan respektera detta"

Och sen är det så att det inte är MIG ni ska upplysa om när somliga beter sig illa eller begår nya brott med jämna mellanrum. Jag hänvisar till polis och socialtjänst. Jag är faktiskt ingetdera!

Och som jag sagt förr: Jag är ingen klagomur eller en gratispsykolog. Alla har sina problem och alla hanterar vi våra problem på olika sätt. Jag vet hur jag väljer att tackla mina. Frågan är bara: HUR tacklar du dina problem?

Så äre!

Irriterande ”politik” (er)

Av , , Bli först att kommentera 10

Ett inlägg som förtjänar att bli KORT:

ALLA partier har bra saker att komma med och precis ALLA partier har dåliga saker att komma med.

Egentligen är jag sjukt ointresserad av politik, men enligt press både till höger och vänster så är det tydligen okej att gå ner på sandlåde nivå och vara rent jävliga mot de som inte tycker samma lika… Speciellt om det handlar om SD.

Besvikelse.. finns det ingen som håller sig någorlunda rumsren? Ska ALLA hålla på med "vi och dem" tänket?

Politiker som ägnar tid och energi åt att smutskasta, förringa, frysa ut, mobba, ignorera, negligera och snacka skit om… Är ni verkligen så mycket bättre själva?

Är det sådant som politik ska handla om så är jag glad över att slippa.

"Jamen det är ju bara en sverigedemokrat"

"Jamen det är ju bara en moderat"

"Jamen det är ju bara en socialdemokrat"

*suck*

Idiotiskt vem det än handlar om och vem det än riktas mot!

Och som sagt.. jag är inte ett dugg intresserad av politik, men jag kan inte låta bli att undra om ALLA verkligen tycker att ALLA är lika värda?

-"Min son, nu när du börjar skolan är det viktigt att komma ihåg detta: Du får ALDRIG mobba andra barn såvida de inte har föräldrar som är Sverigedemokrater. DÅ är det okej att retas. Men bara då!"

Oavsett vilket parti du tillhör, vilket land du än kommer ifrån och vilken hudfärg du än har… Ta ingen skit och släng ingen skit.

En bra början!

 

Bakvänt?

Av , , 2 kommentarer 11

 Dagens bakvända funderingar:

1. HUR kan det komma sig att det är viktigare för vissa vuxna hur de klär sina barn än att ge dem en bra och trygg uppväxt utan sprit, knark och våld?

"Självklart får min unge få bete sig som en galning med idiotiskt beteende. H*n är ju så fin i sina märkeskläder så inte gör det väl något att jag super och knarkar och inte har tid eller lust att uppfostra mina barn?"

*suck*

En välklädd unge är en väluppfostrad och trygg unge? Jaa.. tydligen *ironisk*

2. HUR kan det komma sig att inget händer när någon som tidigare kastat falska anklagelser mot personer om påhittat våld plötsligt börjar utsätta sig frivilligt för hot och våld och som tycker det är okej att vara ett brottsoffer? FAST brott uppenbarligen har begåtts?

En del saker som pågår i vissa myndighetskorridorer i denna stad får mig att rent må illa.

(Menar hon socialtjänsten nu igen tro?)

TÄNK vad bra det vore om somliga skötte sitt jobb lite bättre och tänk vad bra vissa barn skulle ha mått om människor i maktposition kunde tänka ett eller två steg längre och se uppenbara problem som alla andra ser, men inte de som är utbildade för att se och förstå.


"Att sila mygg och svälja elefanter. Onödigt och dyrt? Och på vems bekostnad?"

Felprioriteringar kan stå Dig jävligt dyrt!

"Jaa.. så här med facit i hand…blablabla…"

Ilska och förakt är det enda du får.

Mer förtjänar du inte.

Ilskan är slut, men föraktet består!

 

 

 

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

 

  • Acceptans? Jodå.. Jag har inget annat val..
  • Mod? Absolut. Jag är fortfarande här..
  • Förstånd? Än så länge finns det i behåll..

 

 

 

 

Moraliska dilemman…

Av , , 4 kommentarer 9

…innehåller egentligen varken rätt eller fel. Oftast innehåller bägge sidor av ett moraliskt dilemma både och.

Moral. Laddat ord det där.

För HUR vet man vad som är rätt och hur vet man hur man ska agera? Jag tror att det för många människor är lättast att bara titta åt andra hållet beroende på situationen och vad den innehåller.

Hjärtat säger en sak men förnuftet säger något annat. Kanske har man inte alla fakta för att kunna agera utan måste vänta och se hur saker utvecklas?

Läs och fundera:

Någon är otrogen mot sin fru och har lösa sexuella förbindelser med både män och kvinnor utan att skydda sig. Du får av en slump reda på det eftersom du känner bägge två… Vad gör du? Talar du med mannen? Ber honom berätta för sin fru? Berättar du för henne? Att hon är utsatt för stora risker av sin egen man?

Ett barn i ditt grannskap far illa eftersom mamman är aktiv alkoholist och super så mycket att hon äventyrar sitt barns säkerhet och välmående. Vad gör du? Ringer du någon? Pratar du med mamman? Försöker du göra något själv?

Ett annat barn lever med en psykiskt sjuk och missbrukande mamma som har sin dörr öppen dygnet runt för andra sjuka och missbrukande människor medans barnet springer vind för våg och ibland faller offer för sin mammas galenskap. Vad gör du? Vad KAN du göra?

En yngre man tar sexuella kontakter med barn och hotar dem sedan med våld. Vad gör du? Hur skulle du agera? Ringa polisen? Prata med mannen? Eller skulle du titta åt ett annat håll och tycka att det inte angick dig?

Någons tonåring har börjat testa droger. Hur skulle du tackla en sådan situation om du fick informationen?

Om du då INTE gör något alls, utan passivt bara tittar åt andra hållet. HUR skulle du må om något hände?

Den otrogne mannen råkade ge sin fru HIV.

Barnen till de missbrukande mammorna blir utsatta för något allvarligt.

Den unge mannen våldtar ett barn.

Någons tonåring tar en överdos.

Om du då visste hur det låg till innan något hände.. skulle du då kunna leva med dig själv fast du ständigt skulle bli påmind om att du hade kunna göra NÅGOT? Att du vetat men inte ens försökt.

Angår vissa saker inte dig? Eller angår de oss alla?

 

Diskussioner om mat…

Av , , 8 kommentarer 10

…är ganska intressanta.

Vi moderna människor är ju rätt så upplysta vad gäller det mesta, så det vi inte kan och vet tar vi gärna reda på. Så HUR kan det komma sig att sverige och svenskarna rent allmänt inte ännu kan och vet saker som människor i andra länder tagit reda på?

Visste ni att till exempel vissa "symptom" på till exempel adhd och vissa autismliknande tillstånd kan förbättras och i vissa fall till och med försvinna med enkla justeringar i kosten?

Inte för alla individer kanske, men för en del. Men testas det? Neeej då.  Här slänger vi genast fram receptblocket och skriver ut knark till både barn och vuxna för brinnande livet utan att ens prova med andra saker innan. Som till exempel att testa det här med att utesluta eller att tillföra vissa saker i kosten.

Reumatiker til exempel. De mår ju bättre av att undvika kött. Diabetiker ska undvika socker och så vidare. Så jag väntar med spänning på att en dag få se och höra mer om detta.

Det talas om att barn och unga mår så dåligt idag, det delas ut diagnoser till höger och vänster i alldeles för stor utsträckning. Vi talar om att folk är unika och individuella samtidigt som vi ändå ska ha in alla i små fack. Vuxenvärlden är full av dubbla budskap och kan vara svår att förstå även för oss som ÄR vuxna.

Så varför är vi så förvånade att många unga mår så dåligt?

Kosten har i alla fall större betydelse än vad man tror. Läsk och socker ökar risken för depression till exempel och inte så lite heller. Visste ni det? Och vad ser man hängandes i var och varannan tonårings hand: Jo, Läsk! Eller den hemska skräckprodukten energidryck. Fruktansvärt tycker jag. Med tanke på att energidryck kan ge hjärtklappning och sömnvårigheter… Jaa.. kanske kan man tro att en unge rent har ADHD om denne dricker denna vidriga produkt varje dag?

Jaa.. kanske.. *ironisk*

Nu får jag väl skit ännu en gång att man inte ska kontrollera och lägga sig i och blablabla… *suck*

Men vaffan.. Jag vet vad jag vet och jag ser ju vad jag ser!

Men du som förälder kan faktiskt med enkla medel rätta till ditt barns hela mående. Tro mig. Jag har sett det med egna ögon och jag har upplevt det på nära håll. Jag har en god vän som har autistiska barn och h*n har förändrat sina barns liv helt och hållet till det bättre med hjälp av att skaffa sig STOR kunskap om maten. Denna människa är så otroligt fantastisk och är en sann inspirationskälla för mig.

Jag kommer i alla fall att återkomma till detta rätt många gånger i framtiden om jag känner mig själv rätt.

Vi hörs!

Vem..?

Inte här för DIN skull.. men för MIN!

heart

 

IMG_20191006_011534 

 

Breaking news in my life:
Always nice bloggtalk:
Wanna live in the past? Look here:
Just different stuff:
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Senaste inläggen
Moments
barn barnen Bastian bebis Bebisliv boktips detox du är vad du äter energitjuvar ett skämt facebook familj familjen födelsedag glass gnäll Gällivare Gällivare igen i-landsproblem insikter jobba kalas kondition kvalité kärlek Lycka lördagsgodis magsjuka nostalgi nydalasjön optimism party presenter securitas skvaller sommarlov sorg svartsjuka tjock tradera vattkoppor vänner värme ålidhem överdos