Man slår sig för pannan alltså..

Denna vecka har minstingen börjat på förskolan igen efter ett välförtjänt sommarlov och det fanns ingen personal på ”hans” avdelning när vi traskade dit första dagen, utan han fick hänga runt med annan personal på en annan avdelning i slutet av förra veckan och i början av denna. Inga konstigheter i början och slutet av ett sommarlov. Denna Torsdag och Fredag är det dessutom stängt på hans förskola!

Igår kväll fick jag av en slump (!?) veta att ALL personal på hans avdelning har slutat / flyttat till andra verksamheter.. Av en annan mamma som har sitt barn på förskolan där en av sonens ”fröknar” redan börjat(!!)

Jag ringde och kollade runt bland andra föräldrar och en av dem hade också fått höra det ”ryktesvägen” samma dag som jag, dvs igår!

Jag menar VA?! Får det gå till så? Jag är så besviken och irriterad över att vi inte fått information angående detta.. Inte ens i skrivande NU har vi fått veta via mail, telefonsamtal eller ens vid hämtning och lämning… Fast han redan har börjat sin hösttermin. Är det inte helt galet?

Jag har full förståelse att man vill byta jobb och att man vill utvecklas och / eller prova nya saker och att man vill ”vidare i livet” med nya arbeten osv…  speciellt då man jobbar inom barnomsorgen som förmodligen är en ganska tufft och många gånger påfrestande ”bransch”.

Men att man inte informerar? Okej om de som väljer att sluta bara skiter i att säga något när de drar, det är väl en sak även om man kanske kunde tycka att de borde vara mycket intresserade av att sluta på ett ”bra” sätt (framförallt för barnens och deras trygghets skull) och kanske till och med få med sig en och annan lyckönskning inför framtiden och förmodligen möta stor tacksamhet från oss föräldrar.. men att inte någon rektor / skolchef etc går ut med information? Jag fattar verkligen inte! Speciellt inte då det dessutom finns barn inblandade som är i STORT behov av förutsägbarhet och trygghet. Jo, jag vet att ALLA barn är det, men vissa barn kan vara känsligare än andra då det gäller ny personal, nya rutiner etc..

Jag hade mer än gärna haft sommaren på mig att prata med min lillkille om detta i alla fall. Speciellt då det finns omständigheter som gör att vi känner oss extra besvikna!

Frågan är vad som händer nu? Det talas så fint om ”trygghet och trivsel” ”Barn är trygga och trivs” och att ”kommunen kan vara stolta över att ha en verksamhet av så hög kvalité” Hmm.. Just nu känner jag inte alls så. Snarare tvärtom. Jag tycker att det är sjukt dålig stil att inte informera och jag betonar än en gång att jag anser att ansvariga SKALL informera om så här stora ”ingrepp” i ett barns vardag.. Det finns väl för fasn ingen ”kvalité” i att skita i superviktig (och nödvändig) information?

Vad skulle man som vuxen tycka om man kom tillbaks efter en semester och det inte fanns en enda kvar av ens arbetsgrupp / chefer / kollegor etc? Om man dessutom sedan får veta att det varit ”omorganisationer” på gång, men att ingen ansvarig informerat innan och att man kommer på jobbet och bara får en slags chock?

Skulle man acceptera det? Knappast.. Jag skulle tycka att det var SKIT! För det är inget annat än ett slags missförhållande och jag känner inte direkt att ”tjohooo vad smidigt det kommer att bli kring förskolesituationen framöver”

Nä fy fasn.. Veckans tumme NER till de som medvetet väljer att strunta i att informera om synnerligen viktiga saker!

Two thumbs DOWN!

Finnes: Irriterad morsa!

Sökes: Tillfredsställande information!

Svar till: Kanske blir det bättre nästa gång?

Och undrar om vi kommer att få en ursäkt?

🙁

Numera är det inte lika ofta som jag känner behov av att avhandla desto allvarligare saker här i bloggen, men ibland så dyker det upp saker som jag ändå känner att jag gärna vill ”tycka till” om.

Sex är ju ett ämne som aldrig tycks bli uttjatat och vissa saker som handlar om sex såsom fåniga rubriksättningar i Aftonbladet gäspar man numera bara åt: ”Så får du snabbare orgasm” ”Här kan du swinga med din partner i sommar” ”Boosta sommarsexet” och diverse annat som har med sex att göra… *gäääspar* (Blir man less eller vad?)

Men andra saker… Viktiga saker som dessutom är ganska högaktuella och som det verkar pratas om mer än vanligt är ju det här med samtycke! Sexuellt samtycke verkar för många vara lite luddigt och vad ÄR egentligen ett samtycke? Vem av parterna i en sexuell situation ska vara den som gör den slutgiltiga bedömningen om vad som är ett  ”Ja” eller ett ”Nej” eller kanske ett… ”Kanske…?!”

Här skulle jag ju kunna skriva ett väääldigt långt inlägg, men det tänker jag inte göra! Jag tänkte bara berätta om en diskussion som jag var delaktig i en gång och som gav mig (och fortfarande ger mig) kalla kårar.

För ex antal år sedan så satt jag med en kvinnlig vän och dennes man. De berättade om ett par de umgicks med och att kvinnan i det här paret just nu mådde väldigt dåligt eftersom hon en natt vaknat av att hennes sambo hade sex med henne. Krisen i relationen var ett faktum och nu var det knepigt läge i bekantskapskretsen. Det blev två läger varav ett var för och ett emot… Det vill säga: Hon VS Han.

Jag ska tillägga att jag inte ens känner paret som de berättade om eftersom samtliga är från en annan stad, så jag hade inga andra ”fakta” än det som denna kväll presenterades hemma vid mitt fikabord.

Min spontana reaktion blev såklart att jag kände att kvinnan var ett offer och att det är självklart att man ska få vara ifred när man sover. Att vakna av att någon har sex med en är i min värld ett vidrigt tilltag även om det ”bara” är ens egen man, sambo eller pojkvän. Att hon själv inte hade minsta problem med om ”Hennes egen karl var lite kåt mitt i natten och ville ta för sig” var ju bara i sammanhanget pinsamt!

Min kvinnliga vän fnös över tjejens upplevelser och sa att det spelar väl ingen roll eftersom man ändå ligger med varann och att detta bara var löjligt av henne. Diskussionen blev ganska snabbt hetsig och ganska infekterad på grund av våra extremt skilda åsikter i frågan.

Jag blev även ledsen och besviken över att hon satt och pratade på det sättet om en tjejkompis som uppenbart var i behov av stöd och kanske hade behövt tröst istället för en taskig tjejpolare som sitter och hånar henne hemma hos en annan kompis (i det här fallet jag själv) som inte ens känner tjejen i fråga.

Jag försökte framhålla att det här förmodligen var ganska jobbigt för den utsatta kvinnan och att hon mådde dåligt av det. Ingen kan ju säga att hennes upplevelse var ”löjlig” eller att hon ”överdriver”. Hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp av sin karl och hon vaknade och mådde dåligt… PUNKT liksom!! Att folk runtomkring dessutom har mage att håna henne för det efteråt och tycka att hon borde tåla det eftersom det är hennes man är ju bara sjukt! Vem kan känna det hon kände? Vem kan veta vad hon har i sitt bagage sen tidigare? Och vem har rätt att säga vad hon BORDE tåla eller inte?

Hursomhelst så förstod jag där och då att det här verkligen ÄR en het potatis och att åsikterna om ”rätt och fel” kan vara så extremt olika.. Fast det egentligen är personen som varit utsatt för det som ställer villkoret: ”Jag VILLE INTE! Jag SOV… Du hade sex med mig när jag inte var närvarande / medvetande och det är i MIN värld INTE okej!!”

Hursomhelst så blev vi efter det här rent ovänner. Jag kunde inte se henne på samma sätt efteråt och jag var som sagt både ledsen och besviken på att hon tog så lätt på en annan kvinnas uppenbara trauma, samtidigt som jag var ledsen över att hon visat sig vara en dålig polare till tjejen och därmed också förmodligen en dålig kamrat gentemot mig (För vem vet när hon tänkt sitta och håna och baktala mig och mina trauman hos en annan kompis i en annan stad oavsett de känner mig eller ej?!)

Jag kände att hon bekände alla sina färger på en enda gång och hon förvandlades framför ögonen på mig så till den milda grad att jag aldrig kunnat möta henne igen. Den här ”diskussionen” satte så att säga för många spikar i kistan i vår relation men det är inget jag sörjer idag.

Men jag kan fortfarande bli så förvånad över hur många som tycker att det är okej att dra över någon som sover, druckit för mycket eller på något annat sätt inte kan freda sig.

Så det här med samtycke.. Visst är det på många sätt ett begrepp som kan rymma tusen tolkningar beroende på VEM som ska tolka det hela men jag vet i alla fall exakt var jag står i frågan och jag vet också att när jag sover… så sover jag och inte en jävel ska röra mig då. I alla fall inte på ett sexuellt sätt!

Läs gärna mer på samtycke.nu

Det finns mycket intressant att läsa…