Nu för tiden så verkar det som att så fort det händer något så är det ALLTID någon annans fel. Hur kan det vara så?

När det händer olyckor och andra tragiska saker så börjar folk genast se sig om efter vem eller vilka man vill skylla på. Skuld skall alltid utdelas och huvuden skall helst rulla.

Men det egna ansvaret då?

Jag kan inte låta bli att reagera på en sak jag läste i tidningen efter den tragiska drunkningsolyckan på Umelagun.

Nu verkar det som att det riktas kritik mot den dåliga informationen som finns på Umelagun.

Att det inte ett finns anslag som berättar om djupet i bassängen till exempel. Okej, det kan jag till viss del acceptera att folk reagerar på. Även om man som ansvarig för barnen man är där med, faktiskt går och kollar på sina badande barn HELA tiden och ser till att de inte hamnar på djupa ställen. Och dessutom så kan ett litet barn drunkna  i vattenpölar och inte bara på djupa vatten. 

Man efterlyser även skyltar där det ska framgå att barn inte får bada ensamma utan vuxnas sällskap.

Och just det kände jag faktiskt att jag reagerar ganska kraftigt på. För hur många skyltar det än sätts upp att barn inte får bada utan vuxnas sällskap så är det faktiskt upp till föräldrar eller den som är där med barnet att ÖVERVAKA sina barn i närheten av vattnet. Det är väl en självklarhet? Man ska inte behöva läsa sig till något som skall vara så uppenbart.

Leker barnen vid vattnet så skall vuxna övervaka det hela. Hela tiden! Inget konstigt med det.

Och visst, har man förlorat ett barn och befinner sig i sorg och chock så är det kanske väldigt lätt att vända sig efter någon att lägga skuld och ansvar på. Det kanske är en försvarsmekanism som gör att man kan ta sig förbi det svåraste man måste gå igenom i sitt liv?

Man kan ALLTID skylla på alla andra, men det egna ansvaret går aldrig att undkomma. Och det gäller väl det mesta tycker jag.

Överhuvudtaget så kan jag tycka att det här med skuldfrågan verkar oerhört vanligt i väldigt många situationer man läst om i tidningarna senaste tiden. Jag kan känna att jag blir lite trött på det.

Det blir mer och mer accepterat att folk bara får skylla ifrån sig hela tiden och det gillar jag inte riktigt. Ansvar över sina egna handlingar måste alla få lära sig tidigt idag tycker jag. Annars går det ju åt skogen.

-"Jag kom försent eftersom min mamma inte väckte mig så det är ju hennes fel"

-"Jag körde för fort eftersom jag var så upprörd på en person så det var inte mitt fel"

-"Jamen det var inte mitt fel, klockan ringde inte in så vi kom sent till lektionen. Det var skolklockans fel"

-"Nä, det var inte mitt fel att jag blev ertappad som sexköpare. Det var ju horans fel som skvallrade så jag har ju inte gjort nåt fel. Jag blev lurad"

-"Jag har ingen skuld i det här. Det är min sekreterare som gjort fel även om det är jag som är ytterst ansvarig"

-"Det är ju inte mitt fel att hon blev med barn. Tjejen lurade ju mig och sa att hon åt p-piller"

-"Det är inte mitt knark. Jag bara förvarar det åt en polare så jag har inte gjort nå"

-"Nä, jag vägrar träffa mina barn för barnens mamma är så knäpp så det är inte MITT fel"

Ja, man kan ju spekulera i flera scenarion när det handlar om att vilja skylla på någon annan för jag undrar verkligen hur det kan komma sig att det verkar vara så accepterat idag?

Har folk verkligen inget eget ansvar?

JO! Men det tycker jag ju att de har. Eller rättare sagt: Det har vi väl alla. Eller hur?

Stå för allt du säger och gör så blir allt så mycket enklare. För oss alla!