Jaa… *suck* av hyfsat stora mått faktiskt. Det är märkligt hur mycket vardagen kan innehålla egentligen och hur mycket man kan kastas mellan olika känslor på en och samma dag… Vojvoj.. Jag är ju egentligen ingen gnällig typ men jag måste konstatera att den här dagen var lite väl magstark även för mig haha… Jag som ändå är van vid kaos i allmänhet alltså *skrattar*
Dagen började i alla fall FANTASTISKT bra… Jag tog en tidig löprunda FÖRE regnet gjorde entré och luften var helt gudomlig. Jag sprang nästan 8 km och formen var ovanligt bra. Jag hade bra flås och snabba steg, jag var himla glad och nöjd.
Sen… Från ”glad & nöjd” så missade jag ett samtal från en av de bästa vännerna som ville ses vid lunchtid. Läget slår om till ”irriterad” för jag ville verkligen träffa henne också.
Nåväl, det var helt enkelt inte meningen idag helt enkelt. Och då, efter ”irriterad” får jag plötsligt ett telefonsamtal från ett nummer som jag inte känner igen. Jag blir skeptisk, men svarar ändå trots att jag borde låtit bli.
Det var en person som jag inte pratat med på många, många år. H*n lät inte helt kry och hela samtalet blev av en ganska olustig karaktär. Jag sa att jag ansåg att jag och personen i fråga var helt färdiga med varandra och fick till svar att denne ”ville höra min röst trots allt jag sagt och gjort” (!!?)
Ja vojvoj… Jag blev bara… mållös! Det var ett ganska sorgligt samtal och jag avslutade med ett: ”Nu har du hört min röst, ring inte mer är du snäll. Ha det bra nu! Hej då!”
Ja, efter det samtalet så kändes vissa saker bara så tragiska. Dock inte min tragik och inte heller dramatik som tillhör mig som tur är.
Och sedan.. få se nu… JO! Sen smet Bastian iväg i ösregnet och rymde helt sonika från gården, men som tur var så hann jag se åt vilket håll han smet men jag hann ändå få hjärtat i halsgropen och blev smått orolig innan den (som vanligt) kalsongklädda pappan fick springa i ösregnet för att bestämt hämta hem den lille rymmaren som förvisso kom hem, dock arg som ett bi eftersom han ville cykla till sitt nya spännande ställe som tyvärr är lite för farligt för en sån som han att vara ensam på. Men han är ju modig i alla fall.
Och sen kan man ju tycka att det vore nog med drama för dagen… men icket! Sen kom Viggo hem och var förtvivlat ledsen eftersom någon stulit hans cykel på skolan. Inte roligt alls, men jag försöker se det positiva i att vi inte hunnit köpa en ny cykel åt honom ännu och den stulna cykeln var ju förvisso gammal och snart uttjänt, men ändå… Vilken kränkning att bli bestulen. Det känns ju bara så för jäkligt så för första gången på dagen så kände jag mig lite arg. Arg på den J**LA cykeltjuven och förbannad rent allmänt på folk som inte kan skilja på ”Ditt & Mitt”!
Ja, och hur slutade dagen då? Ja, den slutade bra. Lite lätt förvirrad på stormarknad i staden, men i slutändan ändå glad och nöjd! Sen så kom ju faktiskt pappan hem idag också efter att ha jobbat sedan igår morse. Så nu sitter jag här i soffan och känner mig lite kär.
Haha…
Vilken dag va?
Jag var bara tvungen att skriva om denna minnesvärda dag!
Den började och slutade BRA…
Och allt däremellan har jag snart glömt 🙂
Förresten ska jag passa på att skryta om min fantastiska karaktär: FEM dagar hittills utan kaffe samt två dagar utan gluten och laktos! Hejja mig *klappar på axeln*
”Ajm dö bäst”
Och nu drar jag till ett av mina favvoställen…
Dejt med Mr John Blund coming up..
Godnajt! 😀
Always nice bloggtalk: