Kategori: Bullshit

Mellanstadiekänsla..

Av , , 14 kommentarer 14

…infinner sig när man sitter på Waynes en morgon och dricker kaffe och får syn på två gamla bekanta som man känt i ex antal år.

De är på väg in på fiket men tvärnitar när de får syn på mig och säger till varandra: ”Åh neeej.. kolla där är Helena. Vi går!!” Och så vänder de på klacken och går utan att ens säga Hej?! Snopen blev jag med tanke på att en av dem är väldigt pratglad med alkohol i blodomloppet, men nykter mitt på ljusan dag går det alltså inte ens för sig att hälsa med ett enkelt ”tjena”.

Fast å andra sidan.. vad kan man förvänta sig av en person som skickar sms till gemensamma bekanta med orden: ”Du får faktiskt VÄLJA mellan Helena och mig” (Jo, det är sant. Vuxna GÖR faktiskt sånt här!)

Vojvoj.. det var exakt som att återuppleva mellanstadiet igen 🙂 Fast jag gillar inte den där känslan av att vara osynlig fast man vet att man inte är det. Det är nästan som ett slags tyst mobbning. Fast jag får väl anta att ingen av dem kommer att vilja antasta mig fler gånger på krogen efter att ha läst det här för det vet jag ju att de gör.

Nåväl, ännu ett kvitto på att min magkänsla ledde mig rätt den där gången då jag valde att separera mig från dessa bleka bekantingar.

”Ty, jag förtjänar endast det bästa.. av det mesta”

(framförallt när det kommer till vänskap)

fuerteventura 308

”Näe.. jag är inte heller så jäkla mogen alla gånger…”

Haha...

(Ibland är det svårt att låta bli, men jag är åtminstone ärlig!)

🙂

Se den där Helena.. hon är ganska barnslig ibland..

 

Äpplet faller inte långt…

Av , , 4 kommentarer 15

Vad säger man när ens barn kommer hem och säger:

”Jag fattar inte varför **** är så taskig jämt. Jag brukar jämt låta alla få vara me så varför får jag inte vara me?”

Och faktiskt så kan jag utan att bre på alltför mycket säga att min grabb är en jäkligt SNÄLL kille. Han lekar med alla. Han leker med tjejer, han leker med större barn, han leker med yngre barn, han leker med många samtidigt och han lämnar aldrig någon utanför. Vi får ofta beröm av andra föräldrar, både kända och okända just för att han har ett fint sätt och ÄR väldigt snäll mot andra barn och han kan verkligen inte förstå att någon vill vara dum mot honom när han själv varit snäll och trevlig.

 

Så det är nu det börjar tänker jag…

Usch.. man får nästan ont i magen när man hör hur det går till bland glina på lågstadiet och med tanke på att vissa ungar mest troligt får ta del av vad vi i dagligt tal kallar för ”vuxenprat” så är det ju inte då så konstigt att somliga barn beter sig rent ut sagt vidrigt mot andra kids. De lär sig av sin mor och far. Inte så föredömligt kanske?

Det läskiga är att jag redan i somras pratade med Jimpa om högst tänkbara scenarion innan grabben började skolan och jag visste preciiis, exakt vilket barn som skulle komma att bete sig EXAKT så som jag trodde mot min grabb och ja, nu återstår bara att se hur mycket vi får fylla på vårt ”facit”.

Kommer jag att måste stanna hemma från jobbet och parkera mitt arsle på skolan för att kolla av att andra barn inte är taskiga mot mina barn under skoltid? Ja, jag gör det om jag måste. Inga konstigheter alls.

Självklart vet jag att man inte kan kolla sina ungar all vaken tid, varken fritid eller under skoltid men jag kommer nog att kunna bli världens mest läskiga och elaka mammamonster om det fortsätter i samma stil som det börjat.

Och vad sägs om denna kommentar: ”H*n var ju jättesnäll när vi gick på den andra skolan och nu är h*n jämt dum mot mig”

Hmm… Med tanke på att skolan redan är i blåsväder och faktiskt borde ha varit det redan för flera år sedan om man redan då hade orkat gå vidare med vissa saker så kanske saker och ting varit annorlunda idag, vad vet jag? Men å andra sidan så är det kanske svårt för skolan att göra bra där det redan fallerat i hemmet? Förmodligen..

Jag har alltid trott på att prata direkt med andra mammor och pappor när barnen inte kan lösa sina bråk men ibland går det helt enkelt inte. Och om barn får lära sig redan hemma att göra skillnad på ”folk och folk” så kommer naturligtvis inte heller skolan att komma till rätta med problem som mobbning. Rätt solklart eller?

Man kan inte linda bomull kring sina barn, det ÄR en hård värld vi lever i där det bor många ”taskiga” människor som ibland beter sig för jäkligt utan uppenbar anledning och hur ska man kunna förstå det som barn? Det är ju svårt även för en del vuxna att förstå varför vissa är dumma fast man inte varit annat än trevlig mot dem.

Men vi ska försöka rusta lillgrabben så gott vi kan och hoppas att det inte kommer att dyka upp för många ”taskiga” glin som försöker krympa hans glädje till livet och till andra människor.

För jag vet vad som händer med en människa som blir mobbad redan i tidiga år och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att låta det hända med mina barn!

(Nej, jag talar inte om mig själv men jag VET…)

bully

Isande ilska…

Av , , 16 kommentarer 10

 

När det i min brevlåda ligger ett maskinskrivet brev skrivet av en intelligensbefriad individ som skriver: ”Du borde söka hjälp” så känner jag bara att jag blir riktigt förbannad faktiskt.

Speciellt när det kommer från en jädra människa som 1. Inte känner mig. 2. Inte har träffat mig. 3. Inte fattar att h*n slösar på sin tid…

 

Åh, Jag blir galen!

Tänk att det ska vara så svårt att få vara ifred?

Jag har bytt telefonnummer. Jag har bytt umgänge. Jag har bytt ut stora delar av mitt liv och ÄNDÅ får jag inte vara ifred för diverse rikspuckon?

Nyligt övervägde jag att flytta. Att få en ny start utan dumheter. Utan ilska och sorg. Utan falskhet och skvaller. Utan lögner och förtal. Utan knark och andra former av missbruk. Utan våld och hot. Utan incidenter och rabalder.

Jag vill inte ha NÅGOT sådant i mitt liv.

Jag har flyttat fram mina egna gränser alldeles för ofta under de senaste åren och nu finns det inte längre utrymme för att fortsätta vara tolerant. Så i fortsättningen kommer jag INTE att öppna brev eller försändelser som jag är säker på kommer från samma märkliga människa. Jag kommer inte heller att svara i min telefon om det ringer på med okänt nummer.

Jag kommer inte heller att svara i min hemtelefon om det ringer konstiga tider på dygnet.

Men jag påmindes i alla fall om att det är övervägande positiva saker som mitt liv består av och det är jag oändligt tacksam för och jag vill verkligen inte flytta. Jag älskar ju mitt hem och jag skulle sakna mina vänner alldeles för mycket, så jag stannar snällt kvar. Kanske blir det glesare mellan dumheterna i framtiden?

Man kan alltid hoppas!!

🙂

geupp

”Jag ger upp… Men det är bara för att jag ska få chansen att börja om”

En värmande tanke faktiskt! 🙂

Den isande ilskan smälte efter några glada sms från goda vänner…

Krångliga listan!

Av , , 8 kommentarer 19

Tänk vad vissa människor kan krångla till saker och ting bara genom att öppna munnen!

Det finns ju ett par klassiker och jag vet att jag tagit upp det förr, men det tål att sägas igen:

  • ”Men Heeeeeeej… åh, vi bara MÅSTE ju ses och ta en fika snart för de va ju så lääängesen och hur äääre me barnen och me Jimpa och jag tänkte komma och hälsa på dig men…. blablabla…. Blablaablabla..”

Varför inte bara säga som det är? ”Hej. Egentligen är jag inte intresserad av att träffas och umgås utan vill bara ha lite smaskigt skvaller. För jag hör ju ryktas om att det händer så mycket spännande saker i ditt liv och eftersom jag själv är en nyfiken skvallerkäring som har det så himla trist så vore det ju underbart om jag kan få lite förhandsinfo av dig direkt!!”

*skrattar* Ja, just de här människorna försvinner oftast av sig själva efter ett par år och till slut hälsar man inte ens på varann längre eftersom det blir så uppenbart pinsamt när samma klyschor avhandlas varje gång man springer på varandra i denna lilla stad.

  • ”Asså hur ÄRE mellan Helena å Jimpa egentligen? Jag har ju sett honom med en annan tjej flera gånger på kort tid nu och de umgås ju tillåme me barnen å allt och han verkar ju inte direkt göra nån hemlighet av det å Helena jobbar ju jämt och man kan ju undra va hon tycker om att han hänger me andra brudar? Fast han verkar ju inte direkt bry sig om att Helena hänger me andra karlar heller så man kan ju verkligen undra och jag har hört att Jimpa är ganska flirtig och ingen av dem är ju knappast trogen mot varann blablaaablaa….”

Jahapp… så här går tydligen snacket ute i periferierna av bekantas bekanta! Det känns lite konstigt att det fortfarande pratas på det här viset men jag kan ändå förstå att det pratas för tydligen så är det inte så vanligt att gifta par umgås var för sig med någon av det motsatta könet. Tydligen så är det som BÄDDAT för otrohet.

Men då kan jag bara kontra med detta: ”Genom sig själv känner man andra” och det innebär att om man själv är en svartsjuk och kontrollerande partner till sin fru eller man och VET att man själv skulle hoppa i säng med andra så fort tillfälle gavs så betyder det NATURLIGTVIS att man tror detta om alla andra också. Man visar alltså genom sin svartsjuka att man är en otrogen och opålitlig typ. Logiskt i min värld i alla fall.

Om jag förklarar det så enkelt jag kan så kanske till och med den mest inbitna skvallertackan kan förstå?

Att: Jag behöver andra manliga personer med olika infallsvinklar på livets mysterium då och då. Jag inbillar mig att detta gör mig till en fantastisk och underbar fru som förstår min man på många fler sätt än om man inte fick lite manlig input då och då. Dessutom så är mina manliga vänner totalt olika Jimmie vilket i praktiken innebär att jag får det mesta av det bästa ur det manliga perspektivet.

Att: Jimmie behöver umgås med andra kvinnor då och då för att kunna förstå det här med hur kvinnor tänker och ”fungerar” PLUS att Jimmie är  låtsaspappa till en unge som faktiskt inte har tillgång till en egen pappa. Han är en trygg man och har pappaenergi så att det räcker till fler barn än hans egna och det kan väl aldrig vara en dålig grej? För den skull behöver det ju inte betyda att han ligger med den ungens mamma fattar ni väl? Dessutom råkar denna kvinna även vara en av MINA närmsta vänner och det skulle inte falla mig in att tro att de umgås på ett annat sätt än som vänner.

Så jo, detta gör Jimmie till en fantastisk make och livspartner.

Förresten så kan jag ibland undra hur fasiken folk gör som är otrogna nu för tiden? Om man jobbar jämt och hänger med barnen all ledig tid och dessutom behöver sova emellanåt så kan man ju fundera när tid och energi fanns för otrohetsaffärer och intrigerande?

Och så den äldsta och mest uttjatade klassikern:

  • ”Asså jag fattar inte hur de har tid och råd att festa så mycket som de gör och vem tar hand om de stackars barnen kan man ju verkligen undra och blaablablaaa..?”

Jaa.. vojvoj.. För den som undrar så har jag faktiskt roat mig på krog några gånger under de senaste månaderna och det tycker jag absolut att jag gjort mig förtjänt av så mycket som jag jobbat och slitit. Dessutom har jag varit ute på stan och på krogen UTAN att dricka alkohol men det är det väl ingen som brytt sig om att reflektera över? Jag kör faktiskt bil jämt. Både i tjänsten och privat så jag varken KAN eller VILL alltid dricka alkohol när jag är ute.

Och inte nog med det. När Jimmie är ute med sina polare så är naturligtvis JAG hemma med kidsen och när JAG är ute så är ungarna såklart med sin pappa. Inga konstigheter. Då och då händer det att vi går ut tillsammans och då är barnen med sin mormor och morfar och de gångerna så innebär det att vi har SOVMORGON dagen efter en trevlig kväll. Helt suveränt och jag har aldrig tråkigt när jag är ute med Jimmie. Han är rolig, snygg och trevlig och med en sån kille vid sin sida kan man knappast ha en tråkig kväll på krogen eller vad säger ni?

Ja, mer har jag väl inte att komma med just nu och det enda jag kan säga att det i mitt liv faktiskt FINNS massor med intriger och smaskiga saker som man skulle kunna skvallra i timmar om… MEN… det är inte mina intriger och jag är således bara publik till andra människors intrigerande och det är underbart skönt att inte behöva vara delaktig annat än att man blir tillfrågad om råd då och då.

Jag e nöjd så!

mindre

”Nyfiken i en strut.. öppnar man struten tittar… Helena ut…?”

Kanske det… haha…

Men jag har förstått att det är irriterande för vissa att Jag har vänner. Av båda könen dessutom!

Och att jag och Jimmie har roligt ibland!

Och att vi dessutom har ett underbart äktenskap och en behaglig tillvaro tillsammans!

Det är ju nästan snudd på e-lackt… haha…

GLÖM inte… att det Du ger..  det får Du tillbaks!

Hej så länge 🙂

Huvudet på spiken

Av , , 4 kommentarer 15

Nyligt besökte jag Maria Skiddis blogg där  jag hittade något som jag klickade mig vidare på och hittade bloggen Cattasbubbla. Jag blev riktigt glad för det var ett tag sedan jag hade nåt att läsa som gav någon behållning. Hon är en sådan där bloggare som också tycks irritera folk i massor bara genom sina skrivna rader.

I ett av hennes inlägg har hon svarat på en kommentar så här:

 

 "Jag tror att mäns och kvinnors näthatande ser olika ut. Män som hatar går på sex och kön. Pratar om hur ful kvinnorna är, att de aldrig kommer få ligga för att de är så feta och äckliga, att de ser ut som män, att de är horor som ska våldtas. Kvinnor går ofta på det privata. Talar om vilken dålig mamma man är, vilka dåliga barn man har, att man är psykiskt sjuk. Man ringer FK, AB, Arbetsplatser och socialtjänst etc med klagomål och anmälingar. Män skrämmer, kvinnor ställer till problem i det privata. Generellt alltså, sen finns förstås alla varianter och avvikelser."

 

Ja, vad annat kan man säga? Det var ju huvudet på spiken direkt. Att kvinnor ställer till problem i det privata var ju inte direkt någon nyhet. Så vad kan man dra för slutsats av det hela då? Ja, att kvinnor i mångt och mycket är lömskare och falskare än vad män är i sitt beteende gentemot varandra. Inte bara i bloggar och dess kommentarsfält utan även i det som kallas "Det verkliga livet"

Ett klockrent exempel är min föredetta väninna som jag under några år trodde var en fantastisk vän men som direkt vi fick en konflikt bombarderade min man med sms där hon avslöjade ALLT om vad jag hade gjort och sagt under min och hennes tid tillsammans. Saker som jag sagt i största förtroende och saker som jag aldrig trott att hon skulle berätta för någon! Inte ens fast det själv fick henne att framstå som en idiot så drog hon sig för att försöka dra mig i smutsen å det grövsta.

Så fast vi var de bästa vänner så var inget längre heligt när hon inte fick som hon ville. Ja, det är nog mitt absolut värsta exempel men var det något jag lärde mig efter den situationen så var det att tjejer är bland det falskaste och elakaste som finns när det kommer till att "ställa till det". Hon till och med gav sig på min äldsta dotter och bombarderade henne med sms och hotade med att slänga hennes kvarglömda kläder etc.

Tyvärr så har jag hört många liknande historier om andra kvinnor / tjejer / flickor men väldigt sällan om pojkar / killar /män.

Så jag passar mig rätt noga och väljer med omsorg vem som får förvalta förtroenden eller ej. Och hur mycket man än börjar avsky varandra efter en period av rosaskimrande vänskap så sviker man ALDRIG ett förtroende. Tycker jag i alla fall…

Det finns tjejer som jag umgåtts med förr i världen som jag vet MASSOR om. Smaskiga och snaskiga detaljer som skulle få vem som helst att rodna. Men använder jag det emot dem? Springer jag runt och skvallrar om det? Nä! Och varför gör jag inte det när jag kan om jag vill?

Enkelt:

Det skulle ju säga mer om mig än om dem så jag låter bli.

Jag vill inte framstå som en svikare och idiot!

Tyvärr så finns det ju en del kvinnor som väljer att använda vissa saker om vad man sagt och gjort och omvandlar det till vidriga grejjer i bloggar och dess kommentarsfält.

Har jag fel?

Berätta gärna vad du tycker!

Men att det är skillnad på mäns och kvinnors sätt att "jävlas" kan vi väl vara överrens om?

 

information…

Av , , 8 kommentarer 16

…som jag önskar att jag aldrig fått. Ojoj.. det är mycket det!

Sedan jag bytte telefonnummer har jag av naturliga skäl minskat mycket av den så kallade skräpinformationen och det är bland annat från människor som vill "upplysa mig" om fantastiska erbjudanden om kvalitétsstrumpor eller idiotiska böcker som jag tydligen borde vara ägare av trots att jag INTE vill ha,eller efterfrågat dessa föremål. Stackars telefonförsäljare! Jag vet att ni "bara" gör ert jobb men ju lägre toleransnivå hos mig, desto otrevligare ton. Jag ber verkligen om ursäkt för detta, men till slut gick ni mig verkligen på nerverna! Usch för detta "yrke"!

Men jag har även minskat informationsflödet från folk som vill göra mig en tjänst genom att "berätta saker" för mig som handlar om lite mer privat karaktär och även här handlar det om saker som jag absolut inte behöver eller ens vill veta via till exempel idiotiska sms. 

Till den här kategorin räknas även sådana som skickar ett sms i halvåret med löjliga fraser om hur mycket de bryr sig och vill veta allt om hur jag mår efter jobbiga händelser som uppstått under de senaste åren.

Det blir nästan lite pinsamt eftersom det är uppenbart att de fiskar efter "skvaller" och information att gotta sig åt med diverse andra människor. Speciellt pinsamt när jag får höra på omvägar hur snacket går hos folk som man tidigare trott faktiskt brytt sig och som menat de löjliga fraserna. Besvikelse är ju bara förnamnet. Falskt och onödigt. Bättre att ni sparar på både er och min energi. Det finns trots allt viktigare saker här i livet.

Sedan finns det ju kategorin som fortfarande tror att jag är intresserad av att veta allt om vad som händer i deras liv och som förnärmat frågar varför man aldrig hör av sig. Speciellt tydligt blir det när folk druckit alkohol. "Jotack, själv har jag fått mitt tredje barn och gift mig under åren som varit men inte fan har du brytt dig om det så varför tror du att jag ska intressera mig för dig och ditt liv?"

Jag kanske är konstig men jag tycker att det är så märkligt med fulla människor som både vill krama och pussa mig (!!) och som blir såååå glada när de träffar mig samtidigt som det hunnit gå så lång tid att man nästan glömt bort att de finns. Även i denna kategorin finns det en och annan "skvallerfiskare".

Lika konstiga är människorna som slutat hälsa på en och som låtsas att man är totalt osynlig trots att man är "bekanta" på ett eller annat sätt. Här har vi oftast dem som skvallrar mest, men som inte vågar fråga rakt ut om jobbiga saker när de träffar mig.

För jag vet att de vill veta. Annars skulle de ju inte skvallra så förbannat mycket.

Nåväl, jag ska verkligen inte bara spy galla över kända utan även framhålla att det finns riktiga guldkorn hos okända. Och med okända menar jag dem som jag inte känner, men som är modiga nog att fråga om det som är jobbigt. För när folk frågar så svarar jag precis som det är. Strutsmetoden har aldrig fungerat för mig ändå.

Även de som är okända som hör av sig till mig och berättar och delar med sig om sina egna jobbiga och liknande händelser för att jag ska må lite bättre. Dem som berättar för att visa sitt stöd och för att jag ska veta att det finns fler i samma båt.

Att träffa någon man knappt känner men som talar om för en att man är bra och att man gör rätt är otroligt skönt. Så ett stort tack till alla människor som bidrar med positiva vibbar.

Mail och pappersbrev och en hel del av kommentarerna här i bloggen till exempel har också många gånger gjort mig full av förtröstan. Jag tackar för detta och kan även berätta att allt det positiva informationsflödet har gjort att jag lärt mig att medvetet stänga ute mycket av det negativa informationsflödet.


Logiskt tänkande—> Strategi för mental överlevnad!

 

 

"En klen tröst är att veta att jag är förbannat intressant"

 

 

 

 

Jag, en skitstövel!

Av , , 4 kommentarer 13

 Tänk om jag skulle fått en krona för varenda gång folk kallade mig för fula saker.

Jag skulle varit RIK! Och tänk om jag skulle brytt mig varje gång jag blev kallad för fula saker?

Jag skulle vara ett gråtande vrak. (sorry, men inte än.. troligtvis aldrig!)

Men det som är så trist och som börjar bli lite väl tjatigt är att numera blir jag kallad för skitstövel var och varannan dag. Och vet ni varför? Jag har begått det hemska brottet att välja MITT liv. Jag är en HEMSK människa som väljer lyckan istället för att fastna i det förflutna (Jag orkar inte stanna på 70-talet bara för att jag är född där) Jag har valt bort människor som vill dra med mig i sin olycka och misär, men nä. Jag vägrar.

Jag VÄGRAR sitta fast i gammal skit och på grund av detta är jag en elak och dum jävla skitstövel.

*SUCK*

Jag e–>LACK (fattaru?)

Vad sägs om detta:

Man, i 60års ålder sitter i exhustruns hus (!!) och ringer med hennes telefon. Han väljer att ringa till mig av alla människor. Det låter så här:

-"Hörrö din schitschtövel du schka inte säja till fålk att jag ringer däj på fyllan och trakkascherar däj"

-"Men du GÖR ju det. SLUTA ring till mig nu för jag är inte intresserad av dig. Varken nu eller i framtiden"

-"Jäävla schiitschtövel är varuär"

-"Jaja, men ring inte mig fler gånger. Jag har ju sagt åt dig. Det ÄR trakasserier för jag vill INTE prata med dig. Låt mig och min familj vara ifred. SLUTA RING!!"

-"Schiitschtövel…. *tyst paus* jävla schitstövel"

"RING INTE mig igen. FATTA!"

*Lägger bestämt på*

Gissa om man blir less? Inte på att bli kallad skitstövel men på själva samtalen. Kommer det ett enda samtal från detta nummer i 08 trakten igen så polisanmäler jag innehavaren av numret omgående. Dessutom kanske jag tipsar polisen om att de ska börja spana på fastigheten igen med tanke på vem som flyttat in där!

Jag är less!

Så less att jag inte kommer att skriva mer om detta NU!

Fasn vad skönt i Augusti när jag får hemligt nummer… yey..

Med vänliga hälsningar den elaka jävla SCHIITSCHTÖVELN.

Skitstövel? Är det en gummistövel med bajs i eller?

*skrattar HÖGT*

 

 

Osökbar socialtjänst…

Av , , 6 kommentarer 12

Alla som hängt med ett tag vet ju att jag skrivit en hel del om socialtjänsten i Umeå och att de ställt till med en hel del som de en vacker dag ska få stå till svars för.

Nu märkte jag detta:

När man skriver ordet socialtjänst i den lilla sökrutan i MIN EGEN blogg så kommer det fram…. NOLL träffar.

Är det inte fler än jag som tycker att det är märkligt?

Med tanke på att a-l-l-a andra ord är sökbara menar jag? Ojoj.. det bäddar ju nästan för en slags konspirationsteori och nu hoppas jag verkligen att det finns fler än jag som jobbar på för att SOCIALTJÄNSTENS så kallde metoder för utredningar här i Umeå ska granskas. Hoppashoppashoppas

Nåväl, du som är in här och letar ska absolut finna. Du får söka på "utredning" och "soc" helt enkelt. Då dyker det ju upp några spännande saker i alla fall.

Däremot skulle det vara spännande och intressant att höra av någon som jobbar på VK varför det inte går att söka på ordet "socialtjänst" i min blogg. För i andra personers blogg kan mann hitta ordet socialtjänst när de skrivit om den. Men inte i min och jag vill veta varför!

*Väntar med spänning på svar*

(Åh, nu är Helena så där JOBBIG igen… *suck*)

Modigt att vägra ta hand om sina barn

Av , , 16 kommentarer 7

Det här är sån klockren BULLSHIT att man rent SKÄMS å allas vägnar… Man tror knappt att detta är sant…

En mamma: -"Har ni talat med barnets pappa om att han borde ta hand om barnet? Barnet vill ju bo med sin pappa!"

Kvinna på socialtjänsten: -"Ja, det har vi. Men han kan inte det tyvärr"

En mamma: -"Jahaa… Och det bara godtar ni? Fast barnet säger att h*n vill bo med sin pappa?"

Kvinna på socialtjänsten: -"Vi tycker faktiskt att det är mycket modigt av honom att säga Nej"

En mamma: -"Vah..?! HUR menar du då? Förklara gärna för det där låter ju helt sjukt!"

Kvinna på socialtjänsten: -"Ja, vi anser att han är modig som erkänner att han inte vill ta hand om barnet!"

En mamma: -"Det där är det sjukaste jag hört"

Kvinna på socialtjänsten: -"Nu är det bara så att han inte KAN eller vill ta hand om barnet. Han har inte möjlighet och det är modigt av honom att erkänna det"

En mamma: -"Nu måste jag lägga på och försöka smälta det du just sagt. Det måste ju vara ett skämt"

Ja, så här går det till idag och jag kan garantera att om en mamma vägrade sina egna barn så skulle antagligen många i samhället tycka att mamman inte var riktigt normal, men när en pappa vägrar sin egen avkomma så är han "modig" enligt socialtjänstens normer. 

Sug på den!

(och nej, det ÄR inget skämt. Det här samtalet har ägt rum i verkligheten. Jag hörde det med egna öron)

Läskigt!

Att känna sig fri…

Av , , 4 kommentarer 17

…är inte alltid en självklarhet. Speciellt inte när man har mycket skit i bagaget sedan många år tillbaks.

Men det sägs ju att så länge man lever så kan man lära sig nya saker och tack och lov för det!

Att jag alltid vill tro gott om alla och alltid ger folk alldeles för många chanser vet alla som känner mig, men det är sån jag är och jag tycker om att alltid försöka se det bästa i alla människor även om det ofta slutar med en iskall dusch eller en spark mitt i nyllet.

Jag har vant mig, men ändå ger jag sällan upp hoppet. Hoppet har funnits ända sen jag lärde mig gå.

Men NU är det slut en gång för alla:

Alkisar och knarkare (oavsett förpackning, ålder och grad) undanbedes vänligt (vänligt och vänligt.. men jävligt BESTÄMT!) i framtiden. Jag har insett att så länge folk inte kan eller vill hjälpa sig själva så kan inte heller jag göra det.

Det är slut med att ta emot morbida samtal konstiga tider på dygnet, det är slut på trakasserandet av min familj, det är slut på allt som har med min goda vilja att göra.

Tyvärr!

Och en sak är väldigt säker: Nästa gång någon av ovanstående (alkis eller knarkare) står bakom min stängda och låsta dörr och klöser, knackar och tokringer på dörren trots att vi INTE tänker öppna så kommer jag att ringa polisen. Jag tror att det kallas: ofredande! 

Jag är så förbenat less på "hänsynslöst beteende". När mina barn är hemma och allt… 

Nä fy. Detta kommer jag inte att orda om något mer i bloggen. Nu har jag gått vidare och jag stänger dörren som ändå stod på glänt så länge jag hade hoppet om förbättring. Men nope. Jag var tvungen att stänga, låsa och till och med kasta nyckeln.

Men som sagt: Jag känner mig ändå befriad och nu kommer mitt absoluta favoritcitat påhittat av mig själv:

"Insikt ger bättre utsikt"

Jag gillar min utsikt…