I Januari kan man behöva vidga sina vyer.. och nu i November behövs egentligen bara att man bestämmer VAR man ska vidga dem för att man ska bli en gladare människa :-D. Viktigt är i alla fall att vyerna innehåller gröna palmer och massor av blått vatten. Ja, jag vet! Jag begär inte så mycket av livet haha.. men Fy fabian vad glad jag är just nu. 🙂 Just sayin! Tjohoo..

Det betyder ju på ett ungefär ”utan problem”…

Och det fattar ju alla att när saker går som på räls så är det liksom inga problem. Allt går skitbra.. Typ!

Men helt plötsligt så spårar tåget ur… vad gör man då? Eller vad händer om det blir försenat? Eller… att det behövs spårarbete? Haha.. Jaa.. metaforerna är många. Men vad vore livet egentligen om det bara gick ”som på räls” exakt hela tiden?

Vore det inte lite trist och tråkigt om det aldrig någonsin dök upp lite utmaningar längs vägen.? (förlåt.. längs rälsen menar jag ju..)

När helt oväntade saker bara händer och drabbar en med full kraft och det känns som att man blivit påkörd av ett tåg så borde man väl ändå vara lite glad när man märker att man ändå klarade av det och hittade ett sätt att ta sig vidare både uppåt och framåt?

Speciellt då man är behövd av andra människor. Då finns det liksom varken tid eller möjlighet att lägga sig i ett dike och tycka synd om sig själv.

Kanske är det därför jag själv börjar bli smått allergisk mot människor som ständigt vältrar sig i självömkan och aldrig någonsin vill släppa taget om sin snuttefilt som består av det egna lidandet.??

Livet ÄR tufft emellanåt och det är det för precis ALLA oavsett vem man är. Jag har svårt att tro att det finns en enda människa någonstans i världen som ständigt är lycklig och mår bra. (Möjligtvis Dalai Lama kanske? Men även han har säkert en dålig dag emellanåt)

För varje gång en människa golvas av motgångar i livet så förändras sättet denne hanterar motgångarna på. Det skapas (förhoppningsvis) fler och fler verktyg i bagaget och det föds nya erfarenheter att luta sig på. Så är det för alla.

En del människor har lättare för att hantera sina motgångar, medan andra nästan krossas av dem. En del människor behöver ingen hjälp alls, medan andra behöver hjälp med precis allt. Personligen vill jag så gärna tro på att det kommer styrka ur motgångar, men tyvärr så finns det ju vissa personer som bevisat precis motsatsen. Deras gnäll orkar jag inte lyssna på längre.

Livet och alla händelser som utspelar sig i det kan vara tuffa som fasen. Get over it liksom.. Det är bara att acceptera och försöka hitta sätt att ta sig igenom det som är svårt. Med eller utan hjälp.

Life is tough my darling…

But so are you..

So are YOU!!

Människor som gått igenom svåra händelser i livet och som lyckats skapa positiva saker av följderna inspireras jag oerhört mycket av. Jag önskar att de fanns fler sådana människor. Sådana som borde släppa taget om sitt eget miserabla lidande och försöka se världen med nya ögon.

Kanske behöver de hoppa på tåget till en helt ny destination helt enkelt??

Haha…

Bara de ser till att försöka få plats i 1:a klass vagnen i så fall för det skulle i alla fall jag ha gjort..

😉

Ha en finfin Tisdag och kom ihåg att man ”bara” kan hjälpa dem som VILL hjälpa sig själva. Annars blir det svårt. Skitsvårt (läs: omöjligt)

Kram

Ja där emellan befinner vi oss allihopa. Ibland är ju allt skitbra och ibland är ju allt bara eländigt. För det mesta befinner man sig precis mittemellan (åtminstone gör jag det) och det är väl då man ska kalla sin tillvaro ”normal” (Åh, vilket knäppt ord egentligen)

Ni vet, då när tillvaron liksom går sin stilla lunk och det inte händer så mycket som får pulsen att höjas. Det är det läget man helst vill åt eftersom det är det som får vardagen att funka så bra den bara kan. Självklart så vill jag ju att dagsläget ska vara liite mer åt ”toppen” och oftast är det ju så. Man känner sig sådär vardagsglad och nöjd över det mesta. Det är ju helt klart det bästa läget.

Men ibland är det ju faktiskt inte så. Men eftersom jag är en kombinerad optimist / realist så funkar livet även när jag själv eller någon i familjen eller någon jag tycker om är närmare botten istället för toppen.

Då blir tillvaron en kamp där även det mest ”vanliga” blir lite svårt att fokusera på. Ibland är jag helt maktlös inför det faktum att jag helt enkelt inte KAN göra annat än att stå bredvid och erbjuda en utsträckt hand och det är väldigt lätt att jag själv glider en liten aning ner mot botten i min vilja att hjälpa.

Men.. det som är positivt är att jag fortfarande orkar och vill tänka på att vi alla behöver de dåliga dagarna också eftersom allt behöver sina motsatser och så länge de positiva och härliga dagarna i livet är fler än de svåra och jobbiga så går ekvationen ändå alltid ihop om hur jag vill att livet ska vara.

Jag imponeras i alla fall idag av hjältar i vardagen som vet vad de ska säga för att någon ska må bättre. De finns överallt och ibland så förstår de inte ens att de har gjort något stort bara genom att fälla en vänlig kommentar som kunde få en annan människa att orka ta sig uppåt mot toppen igen.

Det jag däremot inte imponeras av är sådana som sviker och vänder ryggen när de egentligen behövs som mest. Speciellt de som man har ställt upp på i vått och torrt som senare har visat sig vara riktiga bottennapp när det verkligen gäller och visst skulle det vara lätt att bli bitter och ledsen över det men det skulle jag aldrig tillåta mig själv att bli. Eftersom det är i motvind en drake kan lyfta så måste man också se och förstå att en förlust man lider idag senare kan visa sig vara en vinst.

Men man lär så länge man lever och livet så som det ter sig idag kan vara HELT annorlunda om ett år eller två. Just därför är det väl ännu mer viktigt att man lever i nuet och inte rusar iväg alltför mycket i sina tankar.

Förut hade jag lite svårt att hålla i mina tankar en åt gången, men idag är det lättare. Kanske är det ålder eller visdom eller lite grann av bägge? 😉

Hur som helst… hösten är både vacker och vemodig på samma gång. Jag trivs. Jag mår bra. Jag befinner mig ganska exakt mitt emellan just nu. Kanske aningens närmare toppen än botten och tur är väl det för annars hade nog detta blivit en riktigt tråkig blogg att läsa.

Jag kan inte skriva lika mycket om min familj som förr och jag vill inte göra det heller. På grund av jättemånga anledningar. Men vi lever allihopa och vår tillvaro är fortfarande väldans inrutad och vår vardag tillsammans är ordentligt inarbetad. Vi kämpar alla på med stort och smått och just därför så känns det som att jag vill återta lite av allas vår integritet som jag tyvärr varit lite för frikostig med under årens lopp och kanske kommer det att komma tillbaks till mig på ett negativt sätt eller…inte. Det vet jag ju inte ännu, men jag känner att jag måste börja någonstans och var går egentligen gränsen? Det vet nog ingen!

I alla fall. Hoppas att Ni som läser mår bra och att även Ni befinner Er närmare toppen än botten! 🙂

”Ibland är det skönt att stå på botten om det inte är så djupt…”

😀

Kärlek i köket..

Jag är inne i en period igen när jag ser hjärtan överallt och hela tiden 🙂

Vissa tecken är ju tydligare än andra och hur ska man tolka alla hjärtan? Ja.. förmodligen att man ska vara rädd om kärleken och dem man älskar.

Inga konstigheter egentligen. Inte för mig i alla fall.

PS: Jag älskar tomater! Världens bästa grönsak.. fast den är röd (borde det inte heta rödsak då?) Haha…

Imorgon börjar skolan! En av kidsen börjar i sexan och den lille B börjar i ETTAN! Vojvoj.. hur stort är inte det liksom? Med tanke på att han är och förblir familjens minsting..

Jag vet, jag vet, jag veeet att han är stor och att han kan och vet massor, men han är ändå min minsting och min bebis.. KOlla bara:

”Pappa.. imorrn börjar jag i skolan vettu…”

😀

(bild tagen för ganska precis SJU år sedan)

Ja huvva.. Ingen idé att tjata om att tiden går snabbt för det vet vi ju redan!

Helgen har i alla fall varit grymt härlig. Vi har firat av sommaren rejält eftersom det var sista helgen på sommarlovet. Personligen så känner jag att sommaren har varit riktigt bra och jag ser fram emot hösten på många sätt. Speciellt eftersom den kommer med rutiner och nystart.

Det är så mycket nytt som är på ingång för oss i hela familjen och det känns väldigt bra. Förändringar är gjorda på flera plan.. vad gäller skolsituationen för en av kidsen och jobbsituationen för mig och vad gäller Jimpa så har ju även han en del grejer på gång vad gäller knäskadan och sitt idrottsutövande att göra… Men gemensamt för allt som hänt / händer är att den här hösten är alla förändringar bara av det positiva slaget.

En del förändringar som sker i livet kan vara smärtsamma men nödvändiga och man väljer dem inte alltid själv, medans andra förändringar enbart medför positiva saker och ibland har man turen att kunna välja själv. Oavsett vilket så gäller det att försöka få någorlunda medvind i sin tillvaro.

Jag älskar i alla fall hösten lika mycket som jag alltid gjort och så är jag ju en sån konstig männscha som älskar Måndagar.. haha.. Så nu säger jag bara: Välkommen skolstart, Måndag och HÖST!! Tack o lov att vi är vad vi är och att vi är här där vi är!

Å snart äre jul igen…

😀

Ha en skön söndag. Vi ses!

Sommarens enda fjällfie levereras från Dundret i ca tio graders ”värme” och en hiskelig blåst.

Utsikten är som vanligt magnifik och här uppe kan man verkligen låta hela sin existens andas ordentligt.

Tänk att ha den här vyn alldeles inom räckhåll! Fantastiskt 🙂

Nästa gång jag är här uppe på Dundret så har jag nog skidor på fötterna och solsken i blick haha..

(Somriga…?!) Hälsningar från Lappland!

Take a break from the fake!

Jimmie levererar visdom över morgonkaffet så här på en ledig morgonkvist!

Vad sägs om: ”Ju mer tiden gå desto mer kommer du förstå…” haha.. och ja, jag tycker att jag förstår rätt bra redan nu 🙂

Jag borde i och för sig ha lärt mig vid det här laget att saker och personer inte alltid är vad de ser ut att vara. Ungefär som när man tror att man kommit över en svindyr och exklusiv designerväska till vrakpris och så visar det sig efter en tid att den är en massproducerad och billig kopia.. för jäkla tråkigt förvisso men antagligen en viktig, men dyrköpt läxa.. väskan vill man förmodligen inte ens behålla efter en sådan insikt: Att den inte är vad den lovade eller vad man trodde.

Nu är jag ju inte nån som köper designade väskor men jag gillade ändå liknelsen haha..

Nåväl, de döda fiskarna fortsätter att följa MED strömmen och själv ska jag ägna mig åt att simma… MOT strömmen. Det är jag ju som bekant rätt bra på.. mycket bra träning. Både fysisk och mental.

”Knowledge is learning something every day. Wisdom is letting go of something every day”

Blir det lättare att vara vis ju äldre man blir..? Det tror och hoppas jag 🙂
Det finns mycket tröst i den tanken!

Ha en bra dag och kom ihåg: Dagen idag kommer aldrig tillbaks. Make the best of it!