Äntligen är det helg med allt vad det innebär! Nästan varendaste dag under andra halvan av Mars har varit späckad med måsten å möten å samtal och andra hållpunkter och ÄNTELIGEN är det bara ett fåtal dagar kvar innan jag får vända blad i den berömda familjealmanackan *längtar*
En ny fräsch månad där det inte behöver hända så himla mycket eftersom det mesta av årets (hittills) alla halvjobbiga ”måsten” är gjorda.
Nu börjar saker och ting landa i vardagen och alla praktiska saker som har med bokstäver och diagnoser börjar falla på plats. Det enda jag undrar ibland är vilka bokstavskombinationer jag själv skulle få om jag var barn idag och aktuell för en dylik utredning.. Jag ser och förstår saker hos mig själv nu, som jag förmodligen hade behövt hjälp med som barn, men idag är det egentligen struntsamma! Jag vet vad jag vet om mig själv och jag vet också vad JAG SJÄLV ska göra för att må bra. Man liksom lär sig det efter 5 till 10 misstag och diverse missöden haha.. Men till slut så sitter det! 😀
Vi pratar ofta om funktionsnedsättningar i somliga sammanhang medans det finns alldeles för få forum där man kan lyfta sina FUNKTIONSFÖRMÅGOR för de är ju minst lika viktiga att framhålla. om inte till och med viktigare!
En gång för några år sedan så fick jag erbjudande om att göra en NPF-utredning. Jag tackade Nej av den anledningen att personen som föreslog / erbjöd det hela både trodde och tyckte att jag kanske skulle må bättre med mediciner. (??!)
Jag är glad för att jag tackade Nej. Jag kände själv att jag hittat rätt bra strategier för att fungera så det kändes bara onödigt. Dessutom har jag själv gått igenom rätt så jobbiga saker som jag trots allt kan använda på ett bra sätt. Oftast i sammanhang där det handlar om att hjälpa andra.
Alltså fanns det ju en slags mening att jag skulle genomgå jobbiga saker för att få den typen av lärdomar som jag i framtiden ska kunna använda mig av i mitt arbete till exempel. Om inte annat så känns det ganska skönt att kunna se det på det sättet. Då har det jobbiga inte varit förgäves liksom… Och jag har längs vägen inte heller dragit på mig missbruk eller så stor psykisk ohälsa att det blivit svårt att klara vardagen även om det såklart förekommit jobbiga perioder i mitt liv.
Men man liksom landar lite mer ju äldre man blir och även om det är totalt olika för alla så är jag tämligen säker på vad som funkat och funkar för mig.
Mediciner funkar säkert för en del människor, men ibland stöter jag på individer som faktiskt skulle ha varit hjälpt av helt andra saker och därför kan jag tycka att det är så jäkla orättvist att bara på stående fot erbjuda olika medicinska lösningar när problemen egentligen är något helt annat!
Men i alla fall… Jag älskar alla diagnoser som jag kommer i kontakt med under en helt vanlig dag mitt i livet. Jag älskar ADHD, jag älskar Tourettes, jag älskar vissa autistiska drag och jag älskar logiken och energin som följer med som speciella FÖRMÅGOR i de olika funktionsnedsättningarna för jag har lovat mig själv att varje gång det kommer ”funktionsnedsättningar” på tal så ska man också nämna funktionsförmågorna oavsett i vilka sammanhang man befinner sig.
Åh vojvoj vad långt jag skrivit nu.. hoppas att du orkat läsa 😀
Jag saknar att blogga och jag saknar också att läsa bloggar för det har jag knappt hunnit denna månad, men nu är jag ledig heeela påsken så gissa om jag ska läsa i kapp?! Varendaste blogg här på vk ska plöjas!
Jag har i alla fall läst två böcker under sista tiden och jag kan rekommendera bägge:
Camilla Grebes ”Husdjuret”
Galet spännande!! (fristående fortsättning på ”Älskaren från huvudkontoret” som också är jättebra!)
”Stora boken”
Anonyma alkoholister!
Den här boken har jag fördjupat mig rätt mycket i under den senaste tiden också eftersom jag håller på att lära mig mer om 12-stegs behandling. En bok av den här kalibern kräver stort allvar och engagemang och jag försöker att läsa lite i den varje dag!
Jag önskar bara att jag hade läst den tidigare. Men bättre sent än aldrig! Dessutom så kan jag rekommendera den till ALLA, för man vet helt enkelt aldrig när någon i ens närhet trillar dit och blir alkoholist (eller en missbrukare av annat slag: Knark, sprit, sex, shopping, mat etc) Missbruk finns överallt och i den här boken finns det också mycket tröst även till alla de runt en person som missbrukar: De anhöriga!
Idag ökar ju också gruppen med så kallad ”dubbeldiagnos” och jag tror att alla som jobbar med människor (oavsett profession) skulle kunna ta med sig ett och annat guldkorn från den här boken!
Och när jag ändå tipsar hej vilt här i bloggen så ska Ni få ännu ett tips:
Serien ”Atypical” (Netflix)
Bild: autism.org.uk
Handlar om en kille med autism och trots att den ibland är lite ”typiskt amerikansk” så där som amerikanska tv-serier kan vara så gillar jag den. Den är fint berättad och berör samtliga familjemedlemmars perspektiv i en helt vanlig, men ovanlig familj där en person har diagnosen autism.
Jag tror och hoppas att den kommer att bli superpopulär av den enkla anledningen att vi kan lära oss saker om både andra OCH även om oss själva och det kan ju inte vara fel. Eller hur?!
🙂
I övrigt så hoppas jag att Ni alla som orkat läsa ända hit mår jättebra och att Ni får en härlig påsk! Själv är jag aningens krasslig och har ont i halsen och i munnen så jag är lite i ”tycka-synd-om-mode” men det går över.. haha…
Jag & ”Jens” önskar Glad påsk!
Haha… gissa vem som gjort den helt fantastiska kycklingen..?
Always nice bloggtalk: