Kategori: Betraktelser

Jag tänker för mycket…

Av , , 6 kommentarer 4

…och ibland läser jag för mycket också.

Sedan jag fick lille B så har jag ramlat över en känslomässig tröskel som är lite jobbig för mig då och då.

Man är som en hönsmamma på många sätt, men alla vill väl sina barn väl? Man kollar att blöjan är torr, man vill att bebismagen ska vara mätt, man vill att bebisen ska vara varm och torr, man pussas och kramas till bebisen får fnatt, man gullar och lullar…

Och sedan läser man detta!

Och mår skit…

Det händer så mycket hemskt ute i världen att man knappt kan tro att det är sant. Samtidigt så lever vi här i vår bortskämda västvärld och målar upp massor med i-landsproblem.

Ibland undrar jag om det någonsin kommer att bli någon slags balans här på jorden. Men nej, det tror jag inte. Inte under min livstid i alla fall.

En sådan här "nyhet" uppmärksammas knappt medans "Prinsessan Madeleines nya kille" slås upp betydligt större.

Bara det visar ju vad människor vill fylla sina nyhetstörstande hjärnor med.

Hellre glammiga kändisar än trasiga och stympade barn i fattiga länder. Fy F*N säger jag.. Ännu en gång.

Ingen kan göra allt, men ALLA kan ju göra något. Kanske kan det räcka med att omvärdera sig själv lite? Kanske ställa om sig så att man prioriterar vad  som är viktigt och vad som inte är det?

Kanske skulle du då bli en nöjdare och gladare människa och faktiskt uppskatta vad du har.

Inse att gräset är förbaskat mycket grönare hos dig med dina i-landsproblem, än hos ett stympat barn i bangladesh!

Antagligen vill man inte läsa om sådana hemskheter på en söndagmorgon och man mår lite illa över hela skiten. Men det enda jag faktiskt ville uppnå med detta inlägg var att jag gärna VILL tro att just DU tycker att det här är viktigare än prinsessans nye pojkvän.

Tyvärr så är det så att….

Av , , 6 kommentarer 7
  • Man åldras
  • Man kan inte köpa ALLT man vill ha
  • Alla kan inte bli dokusåpakändis
  • Alla kan inte bli IDOL på tv4
  • Alla kan inte bli fotbollsproffs a la Beckham
  • Man kan inte plastikoperera en mänsklig kropp i all oändlighet. Kroppen BLIR gammal och dör till slut ändå (jo, det är sant)
  • Vi kommer att måsta gå igenom olycklig kärlek
  • Vi kommer att möta misslyckanden
  • Även kändisar går på toa
  • Det gör ont att föda barn
  • Det är INTE normalt att pippa live i tv
  • Alla människor blir inte lyckliga av designade gardintyger
  • Moder jord mår inte bra av all överdriven konsumtion
  • Det kanske är ett fattigt barn i bangladesh som sytt tröjan du har på dig nu…

Du kanske måste börja BRY dig en vacker dag?

Jobbig tanke?

 

Näväl, om du som läser denna blogg just nu avfärdar detta inlägg som gnäll, pessimism eller bara strunt så kan vi bara konstatera att den här bloggen inte är något för just DIG!

Hur i helskotta får man folk att BRY sig om hur det ser ut i världen just nu?

*suck*

 

 

 

SEX i bloggen…?

Av , , 8 kommentarer 8

Idag satt det några personer runt mitt köksbord. Vi pratade om bloggar.

Jag sa att jag nu för tiden har lite dåligt med uppslag om vad jag ska skriva om. Det beror på att vi har det ganska lugnt på de flesta fronter. Sedan har jag taggat ner några kilo sen förra veckan och orkar inte heller störa mig på massor med saker *skrattar*

Och visst, jag skulle kunna göra trista inlägg om vad jag äter eller berätta att jag städar och torkar smulor som de allra flesta morsor gör. Man kan i alla fall konstatera som en kär vän till mig sa en gång angående diverse bloggar:

"Tror du att du är så jävla intressant att någon vill läsa om just din vardag? Alla människor lider ju av en grå vardag så varför skulle någon vara intresserad av just din?"

*skrattar*

Men lite sant är det ju…

Hursomhelst så sa en person vid mitt köksbord imorse:

"Skriv om SEX"

Japp! Så nu gör jag det:

  • SEX är skönt
  • SEX är nödvändigt
  • SEX gillar de flesta
  • SEX säljer
  • SEX är tyvärr smått uttjatat och gränslöst numera
  • SEX gillar de flesta
  • SEX kan man ha på olika ställen
  • SEX ska inte göra ont (tycker jag i alla fall)
  • SEX måste man ha för att göra bebisar
  • SEX är trevligt
  • SEX är fantastiskt i samband med kärlek
  • SEX är roligt
  • SEX är en del av livet
  • SEX ska vara naturligt
  • SEX är privat
  • SEX kan vara offentligt
  • SEX…..
  • SEX…..

Ja, jag ville ju inte gärna berätta om mitt eget sexliv även om det säkert var vad personen gärna hade velat se i min blogg *garvar* Men där fick h*n tji…

Jag kan i alla fall berätta att sex är ett återkommande inslag i mitt liv och det hoppas jag även att det är i ERT liv också gott folk! Haha..

Ja, tyvärr blev det inte bättre än så här… Men ha en skön söndag alla som läser.

 

Idag vill jag inte vara vuxen

Av , , 2 kommentarer 3

Först vill jag sova länge utan att måsta kliva upp för att någon annan än jag vill ha uppmärksamhet.

Sedan vill jag sätta mig vid dukat frukostbord. Lämna smulor och disk. Stänga av öronen om någon tjatar att jag måste duka av bordet.

Om jag gör illa mig så vill jag bli upplyft, kramad och buren en liten stund. Att någon pussar och blåser på det onda, klappar på mig och säger att "snart blir det bra"

Sedan vill jag bada lääänge utan att någon bankar på dörren och säger att jag måste skynda mig.

Efter det vill jag välja vilka kläder jag vill utan att vara orolig för att de om tio minuter ska vara nerkladdade av diverse bebismojs.

När jag gjort det så skulle jag vilja träffa en skara vänner (utan barn) sitta på ett fik och bara glo. Snacka om lördagkvällen och vad vi ska hitta på. (utan barn)

Jag vill slippa tänka på alla måsten i form av inkomster, utgifter, handling, jobb, planering, tvätt, städ, tandborstning, bil, hus, läxor och allt annat som man måste fylla tankarna med när man är vuxen.

MEN… Jag skulle inte byta bort mitt vuxna liv mot något annat i hela världen. Jag är nöjd och jag mår bra trots alla måsten och allt annat slip och släp som hör vuxenvärlden till.

Men vad jag inte fattar är att ungar idag har så evinnerligt bråttom att växa upp och "bli" vuxna? Fattar de inte att det är mer ansvar än frihet att vara vuxen?

Och vad som är ännu svårare att fatta är att så många vuxna strävar efter att så snabbt som möjligt göra barnen till små "minivuxna". Kanske för att slippa ta ansvar och för att själva få leva som de barn de är? Något bakvänt va?

"Man är barn så liten tid av livet. Så passa på att vara barn så länge du kan, för sedan är du vuxen för resten av ditt liv!"

 

Viktiga prioriteringar?

Av , , 8 kommentarer 5

Jag har varit smått sjuk i någon vecka nu. Jag har lagt mig tidigt, sovit massor och haft gott om tid att prioritera mig själv. Fast på ett bra sätt. Ett nödvändigt sätt.

För att man ska orka vara morsa eller farsa på ett bra sätt så behöver man faktiskt vara i toppform. Både fysiskt och psykiskt. Man ska orka kånka hem mat och blöjor, man ska orka vara vaken nattetid, man ska orka stå emot tjat, man ska orka sätta gränser, man ska orka laga bra mat, man ska dessutom orka städa.

Och som om inte det vore nog så ska man också orka hålla koll på hur ungarna klär sig och att de borstar sina tänder. Och inte nog med det.. Man ska även se till att SJÄLV vara hel och ren. Det är förstås ett extra plus om man orkat klä sig före lunch.

*suck*

Därför är jag så jävla förbannad idag. (jag vet att jag inte ska svära så mycket, men tro mig: Idag ÄR det på sin plats)

Jag är arg för att det är så vanligt (och dessutom helt accepterat) med morsor och farsor som sätter sina egna egon i främsta rummet. Framför sina barn. Hur kan det vara möjligt?

Vad sägs om farsan som spenderar alla sina slantar och all sin tid på en ny flickvän? Som gått tillbaks i utvecklingen och börjat leva fjortisliv fast han är tretti plus? Som hotar, ljuger, stjäl och bedrar?

Eller morsan som inte ens kan se till att ha ett schysst boende för att kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt? Som spenderar sina sista pengar på krogliv och taxi? Som blundar för allvaret i sitt föräldraskap? Som beter sig som hennes egna barn förväntas göra?

Eller farsan som svinar runt som en fjortonåring all sin lediga tid utan en tanke på vad det kan få för konsekvenser för hans egna barn i framtiden?

Eller mamman som drar hem nya älskare titt som tätt och som låter barnen träffa varenda en?  "Ska vi kalla den här för pappa också?"

Föräldrarna som snor barnens sparpengar för att köpa alkohol och cig.

Eller den värsta hittills: Vad sägs om morsan som skuldsatte sin egen unge och tackade genom att fly till ett annat land och lämnade barnet med en fet jävla skuld?

Eller morsan som köper billig skräpmat till sina ungar för att ha råd med det viktigaste: Cigaretter och billiga reatrasor från H&M.

Eller farsan som har både bil och boende anpassat efter endast de nya barnen. Barn från tidigare förhållanden ryms varken i bil eller bostad, eller i planeringen överhuvudtaget.

Japp!! Jag erkänner.. Detta är ett FETT jävla "jag stör mig på" inlägg. Men jag måste vädra ut allt det här för det är faktiskt verklighet för många människor idag. Föräldrar som försöker släpa sina tunga lass med ett eller flera barn och som tyvärr är knuten till en "ego-förälder" fram tills barnet / barnen är arton år.

Men jäklar… Ni gör det så bra varenda en av er som alltid sätter barnen först! Ni är värda dagens ros i varenda tidning. Varje dag.. Om och om och om igen!

Infantilt samhälle?

Av , , 5 kommentarer 5

Jag fick äntligen hem boken och jag läser den med stort intresse. Det känns som att den vore helt obligatorisk till ALLA som skaffar barn! Barnen ska trots allt bli vuxna en dag. Vissa verkar inte fatta det!

Så här står det på baksidan av Carl Hamiltons "Det infantila samhället":

"Barnen får inte längre vara barn utan hetsas till att bli vuxna. Föräldraskapet har tagits över av kompisgäng och en infantil massmediakultur medan de vuxna är upptagna med att leta efter evig ungdom. Resultatet är ett samhälle i sönderfall. Stressjukdomar, missbruk och självmordsförsök bland barn och tonåringar ökar dramatiskt.

Det infantila samhället rör en ödesfråga: Demokratin behöver ansvarskännande medborgare. Men- Vem skall fostra dem?"

LÄS DEN!!

Ingen förälder är perfekt. Men jag tror att den här boken kan ge värdefull kunskap. Om inte annat så kanske du börjar tänka? Och väljer bort sådant som inte är bra för varken dig eller dina barn?

Det är en hel del som är riktigt, riktigt dåligt för ungarna men som alltför många mammor och pappor tycker är jättebra. Man ser det överallt varendaste dag och ju mer man tänker på det, desto mer rädd blir man ju.

Och vem vill leva och såsmåningom bli gammal i ett infantilt samhälle?

Inte jag i alla fall!

 

Billig, trevlig jul utan stress??

Av , , 4 kommentarer 4

Jo.. lite billigare jul blir det nog i år faktiskt.

Idag är det ju ett år sedan vår gamla tv ramlade i golvet.

Förra årets dyra KRASCH!!

Ja fy tusan. Detta år sitter tvn väl förankrad i väggen. Platta barn känns inte lika kul som en platt tv kan man säga.

Dessutom har vi i år tänkt ge barnen ett fåtal, men väldigt genomtänkta julklappar. Vi håller julbordet litet och intimt med de närmaste inom familjen. Vi blir åtta personer och en hund hemma hos oss. Det ska bli så mysigt.

Och stressen håller vi utanför dörren. Att se julafton som ett slags deadline där kulmen består i ren och skär konsumtionshysteri där alla ska frossa i materiella ting känns inte som något jag vill vara en del av i alla fall.

Visste ni att svenskarna spenderar i snitt 7 tusen spänn på julklappar i år och att det lik förbannat finns MASSOR av barn som inte får en enda liten julklapp för en tia ens?

Känns det verkligen okej? Nope, det gör det verkligen inte.

Men det är klart, det kostar ju att ligga på topp. För det är ju så att den som har mest grejer när den dör har VUNNIT!!

Och alla vill väl vara vinnare?

"Frågan är ju bara vem som ska ta hand om alla materiella ting när Du dör?"

 

Lycka är att konsumera?

Av , , 6 kommentarer 5

Sätter mig i bilen och styr mot ett känt mål som så många gånger förr. Bilarna kryper sakta omkring för att komma så nära det slukande monstret som möjligt. De tutar högt och argt om någon med milimeterprecision lyckas snika åt sig en åtrådd plats i närheten av dörrarna in till lyckans land som jag även kallar monstret.

Monstret som slukar dig tom för att slutligen spotta ut dig fattigare men som du tror LYCKLIGARE, om än bara för stunden. Inne i monstret hittar du ALLT du tror att du behöver för ett lyckligt liv.

Väl inne hittar jag en isande kall kärra som jag ska lasta all min konsumtion på. Jag svingar mitt unika lyckokort och få en alldeles egen pipande tingest som blir min alldeles egen under en kort tid i livet. Den verkar leva och besitter ren och skär magi.. den berättar ju för mig vad jag köper och vad det kostar. Den får mig att svettas för varje gång jag blippar något som jag bara MÅSTE ha. Idag var jag dessutom på ett heltokigt humör. Jag släppte lös galningen i mig och köpte inte bara ett par långkalsonger i barnstorlek, utan även ett storpack tandborstar av halvdan kvalité. Ojoj, hur kan detta sluta tro?

Och vilka människor man möter på vägen då vi jagar lyckan inne i monstret:

Man i min egen ålder ser lite nervöst på mig och säger:

"Heeeej"

Jag: "Hej!"  Samtidigt som jag tänker: "Oj, så jobbigt för honom att han var tvungen att hälsa på mig denna gång. Men man kan ju inte alltid vara osynlig! Hade ju varit bättre att han inte hälsat alls. Pinsamt"

Inne i mejeriavdelningen:

Äldre herre med bekant utseende pekar på mig och säger:

"Hej Helena NilssonSpringare"

Jag skiner upp när jag ser min gamla lärare som jag hade i sjunde klass och säger:

"Men Hej" samtidigt som jag tänker: "Vad kul att han kände igen mig.." men sedan kommer jag ju på att det var ju inte så konstigt med tanke på vilken odåga jag var.

Jag suckar och handlar vidare. Får syn på en tjej jag kände en gång som smyger omkring med sin stackars pojkvän. Åsynen av henne får det genast att vända sig i magen på mig. Jag kommer då av naturliga skäl att tänka på att jag behöver tvättmedel och styr kosan dithän. Plockar på mig ett paket med lite vitt pulver och tänker att nu är målet nära.

Kör över en vacker dams fot med fotriktig och dyr stövel på. Jag tänker att nu är det nog kört. Hon kommer att bita huvudet av mig och skrika efter polis, men hon ler bara vänligt när jag piper fram ett *förlåt*

Jag försöker att le lika vänligt tillbaks, men inser att jag antagligen ser ut som en galning med vild blick och håret på ända som skulle behöva tas hand om polis.

Jag småspringer sista biten fram till gör det själv kassan samtidigt som jag med berått mod tacklar undan ett fint par med fullastad vagn. De tittar lite argt på mig, men säger inget och jag skyndar mig att plocka fram alla magiska lappar som skall spara mig några kronor och ören. Tänk vad olycklig jag skulle bli om jag glömt mina gyllene kuponger?

Sedan drar jag det magiska kortet genom trollerimaskinen som gör mig ett par tusen kronor fattigare. Men det gör ju ingenting.. För tänk vad lycklig jag kommer att bli sedan.

Äntligen är min konsumtionsrunda över. Jag har klarat det även denna gång. Svettig efter den hårda ansträngningen står jag nu ute vid min bil och lyfter över alla tunga kassar som får det att knaka i min stackars gamla kropp.

En bil tutar ilsket då min vagn står i vägen för dess framfart. Jag motstår impulsen att visa ett av mina välmanikyrerade fingrar utan suckar bara och flyttar min vagn som varit en riktig trotjänare under den sista timman.

Sedan kämpar jag tappert genom snömodden för att få den bångstyriga metallvagnen till ett vagnstall ute på parkeringen. Den åker åt alla håll utom just åt det håll som JAG vill.

*suck*

Men väl framme vid vagnstallet med min ostyriga metalliska häst så får jag min belöning:

Någon har nämligen bara lämnat en vagn UTAN att ta ur femkronan som man matar in som pant. WOW!!

Lyckan är ta mig fan gjord!! Wohooo…

Jag har alltså fått en hel femkrona i skänk från ovan som lön för mitt mödosamma slit.

Så jag ser redan fram emot nästa konsumtionsrunda då allt är uppätet och nerspolat och jag bara MÅSTE hit igen..

*SUCK*

"Konsumtion är religion?"

 

 

 

 

 

 

Attraktiv pappa VS Sliten morsa?

Av , , 12 kommentarer 10

Intressant samtalsämne måste jag säga. För HUR kan det komma sig att en snygg farsa med en söt och kvittrande nöjd bebis i famnen ter sig så oerhört attraktiv?

Medans motsvarande mamma med samma bebis bara ter sig sliten och ointressant?

Varför gullar alltid folk med pappor och bebisar medans samma personer muttrar över att mamman och samma bebis bara är i vägen i bussen, på affären, i kön, på restaurangen och så vidare…?

Detta har jag avhandlat med de flesta av mina vänner som har barn.

Vad säger ni andra? Varför är det så här? Och när jag tänker efter… Nog tittar man gärna på en pappa som gullar med sin bebis och tänker: "Ååååh.. så gulligt! Vilken fin pappa"  Medans en mamma som gullar på samma sätt lägger man knappt märke till?

Skumt va?!

Och en följdfråga… HUR kan det komma sig att en pappa som INTE vill träffa sina barn överhuvudtaget, eller behandlar sina tidigare barn eller ex som skit kan få tag i en ny kvinna? Hur kan man tycka att en sådan "man" är attraktiv på något sätt?

Och hur i H-VETE kan folk säga att en pappa är "Såååå duktig som är med sitt barn, medans en ensamstående mamma sällan får cred eller beröm. Det är liksom bara självklart att hon ska ta hand om barnet"

Intressanta frågor tycker jag.

Finns det någon amatörpsykolog i stil med Dr Phil eller Oprah som har lust att ge sig på en förklaring?

Det vore skoj att få fler infallsvinklar på dagens kluriga fundering!