Inte så snäll…

…ja rent ut sagt elak känner jag mig just nu.

Lille B vill ha något att äta och han tittar på mig som att jag vore tokig när jag säger nej. Han förstår ju inget av att man inte får äta före en operation.

Åh jag tycker det är så hemskt. Så just nu sitter han i pappas famn och bara blänger på mig *suck* Inte lätt att förstå för en liten kille på snart tre år som inget hör att: "Det är för ditt eget bästa"

Och vilka barn fattar det förresten? Oavsett ålder?

Jag minns när jag var fjortis. Då tyckte jag att alla vuxna var FIENDER bara för att de ville att jag skulle äta ordentligt, sova på nätterna, inte röka eller dricka och inte umgås med konstiga typer.

Och inte nog med det… dessutom ville de att jag skulle klä mig varmt när det var kallt ute..

*skrattar*

Men eftersom jag var en obstinat unge med ett jättestort ego så trodde jag naturligtvis att alla vuxna bara gjorde allt för att jävlas. Jag kunde liksom inte i min vildaste fantasi tro att de älskade mig och brydde sig så mycket om mig.

Men det fattade jag såklart till slut. Så idag är jag inte bara tacksam för att lille B ska få sina öron fixade. Jag är också tacksam för alla vuxna som brydde sig om mig och som orkade med mig när jag var yngre.

<3

Detta kommer att bli en BRA dag!

Japp!

Sant?