Mycket bättre…
…än sist!
Igår var jag och travade i skogen med en kär vän. Vi pratade om allt möjligt och bland annat om energier, varför saker händer, meningen med saker som händer, övernaturliga saker, subtila tecken, människors naturliga intuition (som är mer utvecklad hos vissa).
etc..
etc..
Och så händer det något märkligt… Precis just DÅ… DÄR i skogen så händer det följande: Min fina skyddsängel som jag fick av Helena bara försvinner hux flux… Den har hängt på mitt jag-tar-aldrig-av-mig-armband sedan jag fick den och jag har känt på den flera gånger varje dag. Jag kände på den alldeles innan vi gick in i skogen. Och där… i skogen har jag alltså tappat den.
Och hur konstigt det än låter så blev jag varken ledsen eller upprörd. Det kändes nästan som att det hände av en mening. Som ett tecken som jag behövde se och förstå just DÅ.. ATT.. jag har varit i behov av skydd under tiden fram tills nu och där i skogen bestämde sig denna någon (som alltid tycks hänga efter mig och som varken syns eller hörs) att jag inte längre behöver skyddas på samma sätt.
Kan det vara så? Låter det flummigt? Ja, förmodligen. Det kan jag förstå att den som är oinvigd tycker. Men det struntar jag som vanligt i.
Idag känner jag mig lugn, glad, tillfreds och väldigt trygg i min tillvaro och i mitt liv. Jag fick den insikten på väg ut ur skogen igår kväll att allt som kommer i min väg, både bra och dåliga saker är sånt som jag ska välkomna och acceptera eftersom det gör mig till en starkare och tåligare människa.
Vad som finns i framtiden kan ingen sia om, men jag tror att vad som än kommer att dyka upp och hamna hos mig kommer jag att klara av tack vare mina tidigare erfarenheter. Ibland är det svårt och ibland går det ganska bra. Jag känner mig rustad för det mesta och dessutom så är det inget längre som förvånar mig. Jag har upphört att förvånas över vad människor gör mot varandra och jag har även accepterat det.
Människor förändras, tider förändras, tillvaron förändras men så länge man är sann mot sig själv och öppen för alla förändringar, både de bra och de dåliga så kan man klara av alla de förändringar som man egentligen inte vill ha. Men man klarar av även de dåliga förändringarna så länge man är sann mot sig själv och det man tror på.
Alla som känner mig vet ju att jag ofta tror att allt som händer har någon mening och ibland förstår man inte meningen förrns långt efteråt. Allt jag är med om leder mig vidare i livet och just därför måste jag välkomna allt som händer i mitt liv. Både det som är bra och det som är dåligt.
Dessutom så finns det enorm personlig utveckling att finna i de absolut svåraste sakerna som man är med om.
En trösterik tanke eller hur?
”40 bast och HUR klok och insiktsfull som helst…”
Det finns så mycket kärlek i världen. Välj att se det istället för allt som är dåligt!
Tack å hej leverpastej…
Always nice bloggtalk: