Ett stadigt förhållande och SEX….

….år senare… (6 års jubileum idag för mig o min bejb.. wohooooo… )
Blir antagligen sex år till eftersom både han och jag tycker att det går finfint. Men vad annat kan man vänta sig av en stor, stark och vacker karl från de lappländska vidderna?

Sen att han gillar att städa i bara mässingen gör ju saker och ting så mycket roligare… Och att han lagar goooo mat är ju också ett plus, HELT klart. Och att han har en kropp som skulle göra självaste Adonis grön av avund är ju inte heller helt fel hehe.. Men det bästa med honom är antagligen att han är en sådan underbar helyllefarsa för sådana växer inte alltid på träd.

Att leva i tvåsamhet är nog det svåraste man gör här i livet, näst efter föräldraskapet förstås. Jag har insett att det inte finns några 100%iga förhållanden.. Inte ens 95%iga förhållanden.
MEN… om det håller sig kring 90% BRA och resten sådant man KAN stå ut med? Ja, då är det bara att hålla hårt i sin partner..

Min underbara man står ju ut med mig fast jag är lynnig och irriterande emellanåt… Han älskar ju mig TROTS att jag är lite smått slarvig och för det mesta tvärtemot.

För helt ärligt… Det handlar inte om att vara passionerat förälskad dygnet runt för så ÄR det ju inte. Jag menar, har man hittat nån som står ut med alla ens fel och brister och älskar en förbehållslöst i alla fall så är man ju helt klart lyckligt lottad.

Men det absolut viktigaste i ett förhållande är, enligt mig i alla fall… att man har ROLIGT ihop.

För glömmer man bort att ha kul ihop, så tappar man nog bort varann förr eller senare och DET kan man ju inte riskera när man för en gångs skull haft turen att dra en högvinst i det stora kärlekslotteriet..