Nu är han äntligen frisk och stark, utan sprit & knark…

….och nu har det till och med gått över två år utan sprit och skit som man brukar säga. Jag är så himla glad att allt gått åt rätt håll.

Nu är det ny lägenhet, flickvän, hund och planer på ett långt och skönt liv som gäller utan droger, kriminalitet och hänsynslösa människor.

Vägen mot drogfriheten har varit lång och svår och kantat av tragiska och jobbiga händelser. När det varit som tyngst så har jag nästan tappat modet och känt att jag inte orkar kämpa längre. För hur lätt är det att vara en närstående till någon som bara vill supa och knarka? Det är INTE lätt.. det är svårt som fan och man stångar sig blodig varje gång man vill hjälpa. Och vid varje otäck incident så har jag tänkt:

”Det här var säkert sista gången” Men mönstret upprepade sig. Gång på gång.. på gång… på gång..

Men till slut gick det. Efter att ha tjatat och bråkat oss fram genom byråkrati och sjukvård, så stötte vi till slut på rätt personer som vid rätt tillfälle tog tag i saker och ting på sitt eget sätt.

Äntligen lättade bördan från mina axlar.. Jag kunde andas ordentligt för första gången på länge. Jag kunde sova ordentligt utan att vara rädd för obehagliga samtal nattetid. Jag kunde börja ägna mig åt familj och vänner igen. Långsamt blev jag till slut en fungerande människa igen. Fast det blev vi ju allihopa. Och nu när jag tittar tillbaka, så inser jag att det faktiskt gått över två år UTAN varken alkohol eller droger.

Två år! Jag är så stolt och glad att jag kan spricka. Och jag vill ropa ut det till alla! Jag vill tala om för alla som har ett drog eller alkoholberoende att det GÅR att sluta. Till slut får ni rätt hjälp och då kommer ni att lyckas!

Jag hoppas så för alla missbrukare och alla anhörigas skull att även ni har turen att träffa på RÄTT människor på RÄTT ställen, vid RÄTT tillfällen.

Sluta aldrig hoppas…

 

3 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Men som anhörig och givetvis som vän och närstående, ska man också veta att det är missbrukaren själv, som bestämmer när det är dags, man kan aldrig tvinga en annan att sluta, dom ska komma på det själva. Sen kan man ju alltid försöka hitta dom där rätta orden som går direkt ner till hjärtat, men det är nog svårt.

    Orkar man inte ta itu med sina problem nu, så vet jag att den tiden som passar just den människan, kommer att komma, bara man härdar ut. Det finns en tid och plats för alla.

    Härligt iallafall att det gått vägen och jag önskar lycka till!

  2. gunilla Eriksson

    Hej Helena. Det du skriver om i dagens blogg har jag ingen erfarehet om, tack och lov… men jag vill skicka dig en hälsning efter att ha fått tipset från Marie. Ska kolla din blogg m jämna mellanrum Hälsar Gunilla i Växjö

  3. Anna

    Vet precis vad du pratar om,och vet även att det inte är lätt..Tycker det är jätte kul att det har ordnat upp sig, för jag vet hur jobbigt du har haft det..
    Hoppas allt är bra m er, jätte kul att hitta din blogg, har jag lite kvällsläsning:D
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.