Vidrig vänskap…

I en missbrukares vardag finns det sällan något till övers för familj och vänner. Med vänner menar jag de VERKLIGA vännerna. De där som bryr sig. De där som gör ALLT för att en missbrukande kompis ska lägga av med knarket.

Det tråkiga är att missbrukaren själv inte bryr sig ett dugg. Egoismen har tagit över totalt och det enda han eller hon bryr sig om är nästa fix. Tankarna på dem som bryr sig om är borta sedan länge.

Numera är de så kallade vännerna, dem som för dagen har pengar och/eller  droger. När pengarna och drogerna är slut så är oftast vänskapen det också. Det finns ingen lojalitet i en sådan värld utan var och en är hänvisade till sig själv och sina stora egon.

Jag har sett det på nära håll och det är otäckt  hur lite empati en del människor har för varandra. Vännen som för några dagar sedan försåg sina pundarpolare med tjack för tiotusentals kronor är inte längre vatten värd eftersom knarket gick åt på bara några dagar och då har packet redan dragit vidare mot nya "kompisar" som kanske har nåt piller eller pulver att bjuda på.

Att de lämnar efter sig en spillra, eller kanske rent av en döende människa är inget de bryr sig om.

Ni kanske tycker att jag skriver för mycket om detta, men de här frågorna är något jag brinner för och dessutom är det ett bra sätt att bearbeta jobbiga händelser man varit med om.