Äpplet faller inte långt…

Vad säger man när ens barn kommer hem och säger:

”Jag fattar inte varför **** är så taskig jämt. Jag brukar jämt låta alla få vara me så varför får jag inte vara me?”

Och faktiskt så kan jag utan att bre på alltför mycket säga att min grabb är en jäkligt SNÄLL kille. Han lekar med alla. Han leker med tjejer, han leker med större barn, han leker med yngre barn, han leker med många samtidigt och han lämnar aldrig någon utanför. Vi får ofta beröm av andra föräldrar, både kända och okända just för att han har ett fint sätt och ÄR väldigt snäll mot andra barn och han kan verkligen inte förstå att någon vill vara dum mot honom när han själv varit snäll och trevlig.

Så det är nu det börjar tänker jag…

Usch.. man får nästan ont i magen när man hör hur det går till bland glina på lågstadiet och med tanke på att vissa ungar mest troligt får ta del av vad vi i dagligt tal kallar för ”vuxenprat” så är det ju inte då så konstigt att somliga barn beter sig rent ut sagt vidrigt mot andra kids. De lär sig av sin mor och far. Inte så föredömligt kanske?

Det läskiga är att jag redan i somras pratade med Jimpa om högst tänkbara scenarion innan grabben började skolan och jag visste preciiis, exakt vilket barn som skulle komma att bete sig EXAKT så som jag trodde mot min grabb och ja, nu återstår bara att se hur mycket vi får fylla på vårt ”facit”.

Kommer jag att måste stanna hemma från jobbet och parkera mitt arsle på skolan för att kolla av att andra barn inte är taskiga mot mina barn under skoltid? Ja, jag gör det om jag måste. Inga konstigheter alls.

Självklart vet jag att man inte kan kolla sina ungar all vaken tid, varken fritid eller under skoltid men jag kommer nog att kunna bli världens mest läskiga och elaka mammamonster om det fortsätter i samma stil som det börjat.

Och vad sägs om denna kommentar: ”H*n var ju jättesnäll när vi gick på den andra skolan och nu är h*n jämt dum mot mig”

Hmm… Med tanke på att skolan redan är i blåsväder och faktiskt borde ha varit det redan för flera år sedan om man redan då hade orkat gå vidare med vissa saker så kanske saker och ting varit annorlunda idag, vad vet jag? Men å andra sidan så är det kanske svårt för skolan att göra bra där det redan fallerat i hemmet? Förmodligen..

Jag har alltid trott på att prata direkt med andra mammor och pappor när barnen inte kan lösa sina bråk men ibland går det helt enkelt inte. Och om barn får lära sig redan hemma att göra skillnad på ”folk och folk” så kommer naturligtvis inte heller skolan att komma till rätta med problem som mobbning. Rätt solklart eller?

Man kan inte linda bomull kring sina barn, det ÄR en hård värld vi lever i där det bor många ”taskiga” människor som ibland beter sig för jäkligt utan uppenbar anledning och hur ska man kunna förstå det som barn? Det är ju svårt även för en del vuxna att förstå varför vissa är dumma fast man inte varit annat än trevlig mot dem.

Men vi ska försöka rusta lillgrabben så gott vi kan och hoppas att det inte kommer att dyka upp för många ”taskiga” glin som försöker krympa hans glädje till livet och till andra människor.

För jag vet vad som händer med en människa som blir mobbad redan i tidiga år och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att låta det hända med mina barn!

(Nej, jag talar inte om mig själv men jag VET…)