Isande ilska…

 

När det i min brevlåda ligger ett maskinskrivet brev skrivet av en intelligensbefriad individ som skriver: ”Du borde söka hjälp” så känner jag bara att jag blir riktigt förbannad faktiskt.

Speciellt när det kommer från en jädra människa som 1. Inte känner mig. 2. Inte har träffat mig. 3. Inte fattar att h*n slösar på sin tid…

 

Åh, Jag blir galen!

Tänk att det ska vara så svårt att få vara ifred?

Jag har bytt telefonnummer. Jag har bytt umgänge. Jag har bytt ut stora delar av mitt liv och ÄNDÅ får jag inte vara ifred för diverse rikspuckon?

Nyligt övervägde jag att flytta. Att få en ny start utan dumheter. Utan ilska och sorg. Utan falskhet och skvaller. Utan lögner och förtal. Utan knark och andra former av missbruk. Utan våld och hot. Utan incidenter och rabalder.

Jag vill inte ha NÅGOT sådant i mitt liv.

Jag har flyttat fram mina egna gränser alldeles för ofta under de senaste åren och nu finns det inte längre utrymme för att fortsätta vara tolerant. Så i fortsättningen kommer jag INTE att öppna brev eller försändelser som jag är säker på kommer från samma märkliga människa. Jag kommer inte heller att svara i min telefon om det ringer på med okänt nummer.

Jag kommer inte heller att svara i min hemtelefon om det ringer konstiga tider på dygnet.

Men jag påmindes i alla fall om att det är övervägande positiva saker som mitt liv består av och det är jag oändligt tacksam för och jag vill verkligen inte flytta. Jag älskar ju mitt hem och jag skulle sakna mina vänner alldeles för mycket, så jag stannar snällt kvar. Kanske blir det glesare mellan dumheterna i framtiden?

Man kan alltid hoppas!!

🙂

geupp

”Jag ger upp… Men det är bara för att jag ska få chansen att börja om”

En värmande tanke faktiskt! 🙂

Den isande ilskan smälte efter några glada sms från goda vänner…

Etiketter:

16 kommentarer

  1. Bella

    Tittar in här någon gång nu och då. Det som varje gång slår mig är din otroligt negativa framställning av allt och alla, hur folk snackar skit och det är det ena med det tredje i negativ klang. Det kanske finns andra mer postivia saker som går att behandla? just a thougt.

  2. Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

    Då tittar du in här alldeles för sällan om det är det enda som slår dig!

    Det finns mer positivt än negativt i både bloggen OCH mitt liv. Negativ framställning? Inte alls.. Jag tar MYCKET skit och ibland måste man få låta det pysa ut lite. Jag är riktigt, riktigt bra på att se det som är positivt och tur är väl det när man emellanåt drabbas av helt sjuka saker (och människor med för den delen)

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Det vet du väl, Helena… den som skriver nonsens brev och andra saker, säger mer om sig själv, än om någon annan. Dom eller den som gör detta, kanske till och med i sin rubbade lilla värld, tycker att det är skit roligt att sedan få läsa att du skriver om det…så en ny taktik kanske vore att fullständigt ignorera, dessa idiotier, för hur kul blir det, att aldrig få någon respons, hahaa…ja, det skulle nog ta, det med, tror du inte 🙂 Välkommen hem, by the way, Tror du vi kan få till det, nästa vecka? Jag är ledig måndag och onsdag. //Kram

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Det har du absolut rätt i Maria 🙂

      Nästa gång ska jag (kanske) godkänna och är det alltför ”konstig” kommentar så ska jag INTE svara haha… Ja, det vore himla kul om vi kunde ses! Har haft det lite hektiskt. Ledig idag, men hemma med gruvlig huvudvärk och allmän BLÄ-känsla… *suck*

      Jag kollar mitt schema och ässämässar dig 🙂 Kram så länge

  4. Anders

    Om nu inte Marias LH:s taktik skulle fungera: Det finns inte någon juridisk möjlighet t.ex. en polisanmälan, stämningsansökan eller dylikt för att försöka komma åt den eller de som ofredar dig? På något sätt måste man försöka få den/de som ofredar dig att förstå att man kan inte bete sig hursomhelst mot andra människor utan att det får konsekvenser. Uppenbarligen lever de i varje fall väldigt futtiga liv eftersom de har tid och ork att ge sig på dig på dessa sätt… Det finns viktigare saker här i världen än att bete sig illa mot andra människor.

    Hur det än går så önskar jag dig lycka till.

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Hej Anders. Vissa saker har nästan blivit ett slags ”normalläge” och jag har varit så van vid en del saker hur sjukt det än kan låta.
      För det mesta orkar jag inte bry mig, men när det kommer till människor som för mig är helt okända och som tror att de kan skriva vad som helst till mig så känner jag att jag blir så TRÖTT!

      Tänk vad skönt det vore om dessa individer kunde ägna sig åt lite självrannsakning istället för att irritera mig?! Men det kanske ger sig till slut. Det vore i alla fall trist om jag till slut måste gömma mig på en hemlig fjälltopp eller något men jag har insett att det kommer aldrig att hända 🙂

      Dock så förlorar man ju lite blogglust då och då och det är inte så kul… Jag VILL j skriva men ibland vågar jag inte riktigt eftersom vissa saker verkar vara så känsliga för ”folk”

      Tack för ditt stöd i alla fall 🙂

  5. Anne

    Vad som slår mig då jag läser din blogg är den glädje du sprider trots att livet ibland är skit!
    Så strunta i alla Bellor och Tompor, dom har iaf noll koll och ingen läsare bryr sig om deras knaskommentarer.
    Välkommen hem pepparkakan 🙂

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack Anne 🙂 Vad glad jag blir! Man kan ju alltid VÄLJA om man ska vara positiv eller negativ och självklart är det ju lättare att vara glad om det finns människor som lyfter en och bekräftar en på ett BRA sätt. Vi männschor är inte alltid så bra på det…

      Och säkert är det enklare att bara gnälla och lämpa av sig allt jobbigt på omgivningen. Bloggkommentarer verkar vara ett sådant sätt för somliga men jag ska inte fästa någon vikt vid det!

      Jag gläds åt alla som försöker ha ett positivt sätt mot sin omgivning 🙂 För det man sänder ut får man också tillbaks (har jag hört)

      Tack! Du skulle sett mitt resesällskap… HON är brun som tusan haha.. min solbränna ville inte riktigt fastna *skrattar* Kram på Dig Anne!

  6. Åsa Andersson

    Jag förstår din frustration, jag har själv problem med folk som anklagar mig och min man för saker och tyvärr hjälper det inte med polisanmälningar, för dom fortsätter bara. Vi väntar bara när nästa sak händer, tyvärr så tycker ju inte socialtjänsten i denna stad att det är något att bry sig om, men det är ju inte dom som är drabbade. Jag tycker det är synd att vissa människor ska få göra vad dom vill för att förstöra för andra. Vi har oxå övervägt att flytta, men det finns för många om och men, man vill ju inte slita upp allt man har här. En snart knäckt människa

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Hej Åsa. Fy vad jobbigt det låter 🙁 Hoppas att det lugnar sig på er front.
      Jag är mest besviken på alla så kallade ”vanliga” människor som sitter över sina kaffekoppar och för vidare saker som de varken har att göra med eller som ens är sant heller för den delen och det känns mest orättvist, för sånt är svårast att komma åt.

      Vad gäller socialtjänsten i vår stad så har jag minus NOLL förtroende för dem av många anledningar. De om några skapar sina egna varianter på ”sanning” och anstränger sig inte ens för att ta reda på hur det verkligen ligger till. Dessutom har de en väldigt skev bild på vad ”normalt” är. Skrämmande inkompetens med många gånger förödande resultat

      Men jag har i alla fall den insikten att det bästa jag kan göra är att glädjas över dem som känner mig och som vet vad som är sant och inte. Ibland dyker det även upp okända människor som säger till mig att de hört ”ditten och datten” om mig men att de inte tror på det utan tvärtom. Då blir jag så glad och känner att det ändå går åt rätt håll 🙂 Det är det som ändå gör att jag och mitt mående fortsatt orkar vara övervägande positivt! Jag ska inte behöva flytta på mig när jag inte gjort något fel!

      Hoppas du kan känna det också och att du och din familj får må bra. Stå på dig Åsa! Kram H

  7. tiger

    Åh, shit! Att det liksom aldrig får ta slut?! Jag hoppas så innerligt att kan få bli lugnt för dig och de dina.
    Kram!

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Så lustigt.. jag var just in och läste i DIN blogg 🙂 precis i samma ögonblick tror jag vi läst varandras rader..

      Det trista är att det handlar om så mycket som aldrig kommer att bli som förr och det har jag tvingats att acceptera även om det varit jobbigt.
      Men den här slitna frasen om ”att acceptera det man inte kan förändra”.. Den frasen är så SANN och jag måste påminna mig om det varje dag.

      Jag är så besviken på så många människor, men i dagsläget kan jag inget göra… men om några år… DÅ ska jag göra som du gör nu 🙂 Berätta o det BIG tajm… Kram på dig!!

  8. Krister Klermalm

    Hej Helena!
    Nu var det en tid sedan jag läste på din blogg och vill bara säga det efter ha läst denna blogg artikel. Att ifall bara hälften av din positivism kunde överföras till dessa som inte verkar har något eget liv vara tacksam över, så lär det vara endast halva vunnit för dem behöver halva delen till självinsikt om vad dem håller på med och rannsakning om den egna spegelbilder gör mot dig.

    När jag nämnde ibland om att flytta så kom inskränkta repliken ”det hjälps inte att flytta från problem, för du kan inte komma från dig själv”. Så låg intelligens är det i en sådan svar, eftersom det är inte mitt jag är problemet utan det externa – omgivningen som ställer till skada med sitt liv.

    När jag kom tillbaks till Lycksele från resrutter utanför kommun gränsen, kunde jag känna hur det kröp inom mig om fasa att fortsätta att bo kvar i kommunen och orten. Tack vare en kär vän som gav den kärleks styrka som krävde så tog jag hoppet med öppna ögon till att lämna eländena bakom mig. Fast i veckan som var så kom frågan upp från det förflutna, kom tårarna fram över den kärlek i var tår finns för det jag önskat mest i livet att kunna vara.

    Tog en markering till att berätta trots det behövdes få tala ut för tårarna fanns där ändå. Hädan efter blir det inte mer om det att jag kan fortsätta på min väg med energi åt det som ger något.
    Så länge du känner att du är hemma om så är i ditt kvarter eller om staden så stannar du där.
    När du bara har inom dina väggar och några oasen omkring har, endast vill vara. Då är det dax att hoppa med öppna ögon. För det gjorde jag så krass att i Lycksele finns endast oaserna kvar och … saknar.

    Även vi inte ännu har hunnit ses och lärt känna varann så mycket, så har jag ändå fått en behaglig känsla om dig som person. Det sprudlar av härliga upptog allt ifrån inredning till vardagen och kärleken till din man. Hur kan man snacka skit och göra så dumheter att få i brevlådan sådant som kan störa en av vem du är. En dag ska det ske att det finns utrymme att ses, den önskan finns kvar om det. 🙂 En styrkande kram får du här från mig!

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Tack för din fina kommentar Krister 🙂
      Du har så himla rätt i det du skriver.. att man inte ska akta på sig för andras dumheter! Det är tur att man för det mesta orkar vara positiv och optimistisk och antagligen är det säkert det som retar folk så in i bomben. Men det är tack vare andra glada människor man orkar fortsätta vara glad trots att det dyker upp eländiga saker längs livets snåriga stig.

      Sånt kan vi inte alltid göra något åt, men vi kan försöka ta oss igenom så gott vi kan…

      Ja, endera dagen så hinner vi kanske ta oss en kopp kaffe om vi springer på varann i din eller min stad! Kram på dig och hoppas du får en trevlig helg 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.