Inte alltid lätt att vara morsa…
…det vet väl alla.
Men om man har ett barn med särskilda behov så är det kanske ännu svårare på flera sätt.
Man ska bråka och tjata på sjukvård och myndigheter samtidigt som man ska sköta allt det praktiska hemma, samtidigt som man ska upprätthålla livsviktiga rutiner för alla sina barn, samtidigt som man ska vara en fru och en kompis och en mamma och så vidare och så vidare…
Jag känner några mammor som har barn med särskilda behov av olika slag och jag beundrar dem alla så oerhört mycket. Hur starka de är och deras förmåga att hantera motgångar och hur otroliga föräldrar de är som alltid ser till sina barns bästa trots att det kostar mycket svett, tårar och sömnlösa nätter.
De flesta av dessa fantastiska mammor till speciella och underbara ungar har jag som tur är i min direkta närhet i min vänkrets och jag får vara en del av deras liv vilket jag är så glad för, men en av dessa starka mammor får jag beundra på håll och följa via hennes blogg eftersom hon bor över femtio mil bort.
Hon är mamma till två tjejer, matte till två vovvar, fru till en man och hon är min kusin.
Jag tycker att ni ska kika in på hennes blogg där hon berättar om livet i allmänhet. Om hur det är att ha ett barn med särskilda behov och hur man gör det bästa av just de förutsättningar man fått i sitt liv.
Jag önskar bara att hon hade det lite lättare vad gällde vissa saker. Här i Umeå verkar det i alla fall som att en del saker fungerar bättre vad gäller stöd till barn och familjer med särskilda behov.
Kusin Ako + en liten kille jag känner
Hon e toppen!
:–)
Always nice bloggtalk: