Jag vill bara…

..berätta att jag lever.

En lång helg på jobbet har glidit förbi och när jag varit hemma har jag mest sovit och haft horisontalläge i mitt favorithörn i stora soffan.

Jag har hunnit med att läsa en bra bok och jag har misslyckats med att stå emot saker med socker på: Nämligen BULLAR. Till och med tre stycken(!!) Men å andra sidan så var det tre bullar under två dagars tid och hade detta varit FÖRE min sockeravgiftning så hade jag lika gärna kunnat smälla i mig tretti stycken… minst! Så jag ska inte klaga. 

På tal om att klaga förresten: Det finns personer som klagar över att jag jämt "låter så glad" haha… det tycks vara oförskämt att vara glad i vissa sammanhang men jag märker nog att det faktiskt smittar av sig lite, så innerst inne så tror jag ändå att folk gillar optimistiska människor. Fast det skulle de kanske inte erkänna och varför skulle de?

Nä, det gäller att hålla masken och vara cool helt enkelt! Ibland passar det sig bättre att vara sur och vresig och vem är jag att försöka ändra på det liksom?

Nåväl, att hålla masken för hårt och för länge är bara jobbigt i längden så det är lika bra att låta bli. I mer än ett års tid har jag själv bestämt mig för att kasta mer och mer av min gamla mask. Nu finns det inte mycket kvar av den faktiskt. Det ni ser är det ni får liksom. Jag är Helena med allt vad det innebär och faktum är att jag trivs otroligt bra med det. Ingen kan få mig att tycka eller tro annorlunda och jag är tillräckligt nöjd med min tillvaro för att kunna fortsätta vara optimistisk hur sura folk än kan bli för det.

Jag orkar i alla fall mer om jag får vara glad…

Och jag ÄR glad.. men…

Who cares?

Förresten.. HUR kan man inte vara glad om man har ett sånt här mysigt hörn?

Kolla bara:

Me <3 home

Nåja, det var ett litet livstecken från mig. Hoppas att ni andra också har det bra i tillvaron i det som kallas livet. Lev idag, imorgon kan det vara för sent!

Kram till alla som behöver!