Lika olika men inte lik

Om en stund kommer han hem från jobbet. Min make.. Min man och min livskamrat. Min svankompis skulle man ju kunna säga för ni vet väl att svanar håller ihop hela livet? Och kanske är det därför svanpar ofta får illustrera romantik? Vad vet jag?

Men vad är det då som gör att man känner att man har "rätt" partner? En del tycker att man ska vara lika medans andra tycker att det bara kan funka om man är väldans olika.

Jag och Jimmie tycker ganska likadant i många stora och viktiga frågor men annars är vi nog ganska olika skulle jag tro.

Jag älskar tystnad medans han vill dundra hög musik.

Han älskar tvn medans jag har lust att hiva ut den alltför ofta.

Han älskar kött medans jag vill vara en fyra-dagar-i-veckan vegetarian.

Han är kvällspigg, jag är morgonpigg.

Jag vill åka till Gällivare rätt ofta, men han vägrar.

Jag gillar thé, han tycker INTE om det.

Han fryser aldrig medans jag fryser hela tiden.

Jag älskar choklad, han vill ha vingummin.

Jag badar, han duschar.

Han älskar sport men jag är ointresserad (fast jag kollar gärna när han spelar)

Jag stökar, han städar.

Han gillar mjölk men jag vill ha vatten.

Jag älskar böcker, han älskar sportbilagor.

Haha.. Jaa.. jag ska verkligen inte fortsätta göra listan ännu längre utan konstaterar bara att  Vi ÄR väldans olika och tur är väl det? Vad vore yin utan yang liksom?

*skrattar*

Nåväl, jag är nog lite tråkig numera eftersom jag har lite hemmagrejs som jag stökar runt med och då blir det ju bloggtorka. Dessutom försöker jag att sova ikapp ännu mer eftersom jag fortfarande är galet trött efter 2011.

Och jo: Jag har varit DUKTIG och deklarerat. Hejja MIG! *klappar mig själv på axeln* 

Och nu har jag inte annat att säga än att jag hoppas Ni alla får en trevlig helg.

Vi ses!

Min fina svankille