Nu är det den…

…jobbigaste tiden på året ALLA kategorier. 

All ledig tid går åt till att sova. Jag skulle tippa att jag sover minst tio timmar per dygn nu och det är ganska mycket för att vara jag. Tidigare har jag snittat ungefär sex timmars effektiv sovtid per dygn och så har det alltid varit.

Efter Bastians födelse har det ju hänt massor med saker i mitt / vårt liv. Mycket har jag delat med mig av här i bloggen och en liten del har jag inte på allvar kunnat skriva om i bloggen. Även om många läser mellan raderna och skapar sig egna små sanningar som blandas med rykten som redan gått några varv på stan.

Inget av det där har jag brytt mig om. Trodde jag!!

Men nu när den berömda väggen står framför min nästipp med endast ett par milimeter kvar och utbrändheten nafsar mig i hälarna likt en envis hund så fattar jag ju att gränsen är nådd.

Men jag är inte ledsen för det. Jag är inte heller arg eller sur. Inte ens besviken. Men jag är trött. Så jävulskt TRÖTT!

Jag har hållit näsan ovanför vattenytan och trampat vatten så pass länge nu att det är omöjligt att fortsätta i samma tempo.

Så jag bara sover. Och sover. Och sen sover jag lite till. Och så vill jag sova bara en stund till…

Men det läskiga är att jag inte blir piggare. Än så länge i alla fall.

Och mitt i allt det trötta så hopar sig tvätt och disk, kläder ligger överallt blandat med leksaker, pappershögarna som skall gås igenom har väl blivit sisådär en halvmeter vid det här laget och när jag tittar mig i spegeln så ser jag inte mig själv ens. En hålögd spinkig typ med trassligt hår tittar på mig där i badrummet och jag fattar inte riktigt vem det är. Hallåå… Jag vill ha tillbaks Helena och inte den där spöklika typen.

*suckar*

Men inget ont som inte har något gott med sig som vanligt. Jag har i alla fall lärt mig en till överlevnadsstrategi och den går ut på att helt enkelt STRUNTA i det som solen lyser fram. Just nu skiter jag i det mesta. Jag hoppar i duschen, klär på mig och sticker ut till sjön. Sjön läker mig och ger mig energi. I alla fall under min vakna tid.

Jag har ett speciellt ställe dit jag brukar gå oavsett tid på dygnet. Där har jag suttit dag som natt och känt sorg, ilska, kärlek, glädje, smärta och det mesta som finns i mitt känsloregister. Sjön brukar få det mesta och förhoppningsvis så hjälper den mig med tröttheten denna vår.

Och nej, jag skulle inte tro att det är en årstidsrelaterad depression. Jag ÄR inte ledsen och jag mår rätt bra under all trötthet och så fort den försvinner så blir jag mitt vanliga pigga jag igen! Aj pråmiss!

"Att blogga hjälper faktiskt också"

Jag och en av mina sovkompisar!

(Vad PIGG jag såg ut hösten 2010.. kanske en bebis till?!)

Haha… Njet!!