Jag såg…

..30 grader i Februari igår.

En mamma säger så här till sin tonårsdotter:

"Det gjorde så fruktansvärt ont när jag födde Dig. Jag sprack hela vägen…. Men det var det vackraste jag varit med om"

Då grät jag!

Kanske är det först när ens egna barn själva får barn som de faktiskt fattar hur älskade de är?!

Jag älskar mina tre barn så att det gör ont i mig ibland. Däremot så kommer jag aldrig att offra mig själv för något av mina barn. Kanske hade jag gjort det om jag bara haft ett barn. Men nu har jag fler barn. Alltså vore det inte schysst av mig att offra mig för en av dem eftersom jag har fler att vara mamma åt.

Det vore detsamma som att välja mellan en tjugolapp och en hundralapp. Det självklara valet är att välja hundralappen. Hur ska jag annars kunna leva med mig själv? Jag kan inte dela på mig hur gärna jag än skulle vilja.

Oavsett vad jag väljer så kommer folk att tycka att jag väljer fel. Så har det alltid varit. Och jag kan inte tillfredsställa allas önskemål om hur jag ska vara. Alltså väljer jag även denna gång att faktiskt leva och inte bara att överleva.

Ju äldre ens barn blir, desto mindre behöver de dig. Hoppas bara att frigörelsen slipper ske med socialtjänstens inblandning nästa gång! Tack socialtjänst Umeå för all skit och alla dumheter ni ställt till  i vårt liv. Men som sagt… Vi lever och kommer fortsätta göra det.

 

"Nu är jag på väg igen letar efter sanningen

Letar efter ro i min själ

Jag får alltid samma svar så många lögner som finns kvar

Så mycket oro i min själ

Ett liv ett sökande liv. En tid en tvekande tid

Det här ska bli den bästa da’n i mitt liv

Den första och den största da’n i mitt liv

Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar

Vågorna som når min strand ger lugn och lycka i mitt land

Så mycket trygghet i min famn

En enda solens dag en enda månens natt

Så mycket kärlek i min famn

Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid

Det här ska bli den bästa da’n i mitt liv

Den första och den största da’n i mitt liv

Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar

Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid

Det här ska bli den bästa da’n i mitt liv

Den första och den största da’n i mitt liv

Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar

Det här ska bli den bästa da’n i mitt liv

Den första och den största da’n i mitt liv…"

Marie Fredriksson//Den bästa dagen i mitt liv

 



Du ÄR och förblir min stora kärlek lilla barn!

 

Etiketter: ,

4 kommentarer

  1. Lisa

    Socialtjänsten har verkligen skött sina kort rätt i ert fall.*Ironisk* Man undrar om de som bestämmer över familjers liv kan sova gott om nätterna. Speciellt när man hör hur de beter sig mot familjer som faktiskt fungerar bra. Det är allt bra sorgligt…

  2. Helena Nilsson Springare

    Svar till Lisa (2012-02-28 17:22)
    Det sjuka är att EN enda person får stå helt oemotsagd.. fast folk har försökt att tala om vad de vet. Men de väljer iatället att lyssna på en person och ignorera tio andra 🙁 Sorgligt och galet att hålla på och slösa på skattekronor på det jävla viset. Fy f*n. Jag har varit skITARG idag.. men nu är det lite bättre 🙂 Kram

  3. Lisbet Olofsson

    Man får alltid lite på att man valde rött när man valde. Det är ju i efterhand man ser om det var ett smart val egentligen. MEN DÅ vet man ju inte hur den andra valmöjligheten hade slutat.

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till Lisbet Olofsson (2012-03-01 10:19)
    Jag trodde aldrig att jag ens skulle behöva välja.. men i början av den här eländiga soppan är det faktiskt jag själv som blivit bortvald och det har jag accepterat och lärt mig leva med.

    Men som sagt, vi får se vad som händer i framtiden. Jag har valt något som verkar omöjligt i de flestas ögon. Men jag gjorde det och jag står fast vid det. Känns både skönt och jobbigt på samma gång!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.