Löjliga lögner…

…hittar jag här och där på internet varje dag numera.

Att folk lämnar spår efter sig vad de än gör på internet verkar det vara en och annan som inte fattar.

Men för min del så är det ganska bra med tanke på vad jag blivit anklagad för. En lögn är en lögn även om den är liten. Men jag sitter med papper och penna och dokumenterar varenda liten lögn som jag hittar. Ibland blir jag full i skratt för att det är så larviga lögner och ibland känner jag bara att jag vill gråta för att det är så sorgligt att en viss person känner att h*n behöver ljuga om de mest banala saker för att få upmärksamhet.

Jag blir rädd, förbannad, sorgsen och faktiskt jävligt fundersam över vad det handlar om egentligen. Jag tror mig veta en del av svaret men än så länge svävar jag mestadels i ovisshet.

Men jag har kommit på att min bästa drivkraft är ilskan just nu. Jag är mest arg och det ledsna brukar gå över lika snabbt som det dyker upp. Det är inte JAG som ska vara ledsen och det talar mina vänner om för mig varje dag.

Min strategi är att inte fastna i något negativt och jag har bestämt mig för att fokusera på det positiva i mitt liv.

I mitt liv finns det väldigt mycket positivt även om jag nyligt har fått en jobbig situation som landat direktadresserad till mig. Snart kommer jag till och med att kunna berätta om allt det här i bloggen för det kommer jag att göra när allt är över.

Så till er läsare som vet (eller TROR er veta…) vad som är sant och inte så kan jag i alla fall börja med att spräcka EN av lögnerna: Jag och min Jimmie skulle ha åkt till Barcelona helt själva. Det vill säga BARA jag och Jimmie.. så nu vet alla som läser det i alla fall!

Sedan har vi ju lögner av betydligt allvarligare karaktär och dem får vi överlåta åt någon annan att avgöra vad som är sant och inte!

Men som sagt.. jag förstår mer och mer vad allt handlar om och varför det händer.

"When I find out all the reasons
Maybe I’ll find another way, find another day
With all the changing seasons of my life
Maybe I’ll get it right next time"

GNR "Estranged"

 

Etiketter: , ,

10 kommentarer

  1. Lisa

    Det var en av sakerna jag också reagerade på… Snacka om att leva i sin egen lilla värld men hej, har man drömt att leva ”jetset”-liv a la Svensson så har denne lyckats. Men som alla (vuxna) vet så kommer verkligheten ikapp så småningom och då kommer den som en stor fet käftsmäll. Undra vad som händer då? När många broar är brända och förstörda, och kanske till och med helt oförmögna att repareras igen…

    Och ja, ilska är nog en av de absolut bästa drivkrafterna! Du fixar det här, också. 🙂

    STOR KRAM från Lisa

  2. Linnéa Olsén

    ÄLSKADE Helena…
    Du är bättre än att låta dig irriteras av alla lögner som poppar upp här och där. Strunta i dom, ignorera allt så skall du se att folk tillslut märker att du inte reagerar. Du har din stadia vänkrets (även om det nu var länge sedan vi sågs) och de lyssnar inte på skitsnack (även om jag aldirg hört ngt negativt om dig).
    jag gillar dig, i massor!
    Kram!

  3. Josephine

    Hej Helena.
    Jag är en trogen följeslagare av din blogg även om jag väldigt sällan kommenterar, men varför jag gillar denna är just för att min upplevelse av dej och dina ord verkar så reko och ärliga. Du står för vad du tycker även om det kan svida iblad, du lyfter många ämnen som ofta skyls över och göms undan, sen så berättar du så bra om de vardagliga tingen som man inte får glömma bort att glädjas över!
    Stå på dej! Ärlighet varar längst och sanningen kommer ALLTID fram, förr eller senare.
    Styrke kram till dej!

  4. Helena Nilsson Springare

    Svar till Lisa (2011-08-24 08:31)
    Hej Lisa. Jag börjar nästan tro att det inte går att göra något. Nu är allt sagt och gjort flera gånger om och när någon kämpar så hårt för att leva i det som är dåligt så finns det ju inget mer att göra än att bara släppa taget och hoppas att allt går väl ändå.

    Det där med broarna är så sant! Jag kommer inte att orka att bygga några nya i alla fall. Inte just nu.

    Kram

  5. Helena Nilsson Springare

    Svar till Linnéa Olsén (2011-08-24 15:00)
    Hej Linnéa. Ibland dyker det upp så många lögner på en gång så att man måste börja med att sortera dem i ”små” eller ”stora” högen. En del saker har skrämmande nog fallit in i en slags normalitet och det är nog det som är jobbigast.

    Det är så pass att man har näsan ovanför vattenytan och jag är glad över alla som peppar och stöttar just nu.
    Jag lever i nuet och griper efter varje halmstrå som kan vara av positiv art 🙂 Vi borde ses snart.. jag är ju skyldig Ebbe lite ”Växa-ut-hår-pengar” haha.. Hälsa alla grabbar! Kram

  6. Helena Nilsson Springare

    Svar till Josephine (2011-08-24 22:43)
    Hej Josephine och tack för din fina kommentar 🙂

    Det är egentligen först i vuxen ålder då jag märkte hur snabbt tiden började gå som jag själv insåg att jag måste bromsa upp och stanna till lite oftare just för att hinna reflektera över de små sakerna i livet som man kan glädjas åt. Jag mår bra av det och försöker alltid att se det som är positivt.
    Ibland händer det jobbiga saker i livet och man får hantera dem på det sätt man känner att man klarar av. Jag tror på att vara öppen om saker som tynger mig. Jag tror att ryggsäcken blir lite lättare att bära då. Sen blir jag så glad när jag blir peppad av både kända och okända 🙂 Tack så mycket! Kram tillbaks!

  7. Maria Lundmark Hällsten

    Du skriver att du inte tror att det finns så mycket mer att göra eller säga, än det du redan gjort. Då tycker jag att du överlämnar det som är kvar, till den personen eller personerna som håller på, låt det bli deras börda, ibland är tystnad och totalt ointresse, det bästa botemedlet, när dom inte längre får mothugg, så finns det ju inget mer dom kan göra heller 🙂 Jag tror du fixar det här och kommer att gå med rak rygg ut från det också. Ha en fin dag!

  8. Helena Nilsson Springare

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-08-25 09:14)
    Hej Maria. Jo, nu har jag insett att det är dags att släppa det mesta som har med detta att göra. Jag känner att någon annan får kämpa vidare i mitt ställe och det känns ändå bra att ha bestämt sig för det 🙂 ”Ingen kan göra ALLT, men alla kan göra NÅGOT”

    Jag hoppas att jag ska fixa det här också även om det är (utan överdrift) det värsta jag haft i mitt liv hittills.. Men än så länge står jag med huvet upp o fötterna ner *skrattar* Så det borde fasiken gå! Det MÅSTE det!

  9. Helena Nilsson Springare

    Svar till Fru Karlsson (2011-08-29 11:07)
    Ja, det är så trist när det dyker upp en massa skit som man inte bett om och som är så jäkla jobbigt så att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Ibland är det nästan så att jag gör bägge samtidigt *skrattar*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.