Våld som nöje VS nöjd med våld?

Efter Breiviks kallblodiga framfart i vårt vackra grannland så beslutade ett antal norska butiker för att inte sälja en viss typ av tvspel.

En viktig markering och ett sätt att ta avstånd.

En sådan här diskussion brukar kunna bli sida upp och sida ner i all oändlighet i vissa forum men jag ska hålla mig så kort jag kan, för i slutändan gör ju alla såklart som de vill ändå utan att bry sig om eventuella konsekvenser (även om man såklart inte kan lasta tvspel för all galenskap som finns i världen)

Av mina tre barn så har jag två stycken som gillar spel och tv-spel. Dock så äger vi varken tv-spel eller andra dataspel i vårt hushåll. Vi föräldrar har gemensamt tagit det beslutet att det inte ska finnas sådant i vårt hem.

Ibland hälsar sexåringen på hos kompisar där han spelar tv-spel med dem. Vi har försökt lära honom att han ska komma och fråga oss om det är spel han får spela.

Han får gärna spela spel där man jagas av sköldpaddor, äter äpplen, kör rymdskepp, jagar guldpengar eller vad det nu kan vara. Men han får INTE spela våldsspel.

Ibland hälsar Viggo på hos barn som vill att han ska spela med dem. Viggo kommer då hem och frågar om han får spela och ibland har vi följt med för att prata med en mamma eller pappa för att kolla vad det är kidsen vill spela. Ibland har det varit barnförbjudna spel som går ut på att man ska skjuta, knivhugga eller på annat sätt ta livet av folk som kommer i ens virtuella väg.

Horribelt! Min sexåring får absolut inte hamna i en värld där man för nöjes skull ska frossa i våld och ta livet av andra. Överhuvudtaget så har jag faktiskt svårt även när vuxna sitter och spelar krigs eller våldsspel.

Jag menar: Vi har en verklig värld där det pågår vidriga krig och där barn och vuxna lemlästas, mördas och våldtas varje dag. Dygnet runt år efter år. Så jag kan INTE förstå varför man själv vill skapa den här typen av våld för "nöjes skull" hemma i vårt trygga lilla vardagsrum.

Jag blir rent äcklad över hur folk kan tycka att det är roligt. Någonstans så har ju alla människor sina egna personliga gränser vad gäller det mesta, men jag har faktiskt svårt att förstå varför man låter sina barn "roa" sig på det här sättet. Det är ganska motbjudande och åldersgränser finns ju trots allt av en anledning.

Så min fundering handlar ju även lite om varför vi ska skapa egna, virtuella hemskheter när världen är full av verkligt elände? Är det egentligen så konstigt att folk i allmänhet har blivit så otroligt avtrubbade då det gäller våld mot andra människor?

Vi matas ju ständigt med allt möjligt skit via alla medier som finns så det känns ju inte som ett bra alternativ att medvetet sätta ungarna framför obehagliga våldsamheter som ska tryckas in i både deras medvetande och som även hamnar i deras undermedvetna och som kan ställa till det för dem en vacker dag.

Jag är övertygad om att ju mer man spelar våld, desto mindre blir ens förmåga till empati. Det känns i alla fall logiskt att tänka så. Det är vad JAG tror på.

Läs gärna om hur våldsamma spel stressar kroppen också.

"Va?! Dog han? Men det var ju inte meningen… jag sparkade honom bara två gånger i huvudet och högg kniven i honom en enda gång så hur fan kan han ha dött av det lilla?"

"Hoppas du har ett par extraliv för nu DÖDAR jag dig"