Jag tappade bort min son…

MammanMr PiggoPiggo

….idag i villervallan på Gammlia. Eller så var det så att han helt enkelt sprang ifrån mig.

Jag jagade efter honom i hans egen takt och såg hans ryggtavla där han glatt skuttade omkring som en kalv på grönbete.. och VIPS… så var ungen puts väck!

Jag stannade upp och tittade mig omkring. Jag såg bara ALLA andras barn, men inte min lillgrabb. Först blev jag inte så orolig eftersom jag såg hans lilla kompis som han sekunder tidigare sprungit runt med. Men ju längre minuterna gick, desto mer tunnelseende fick jag.

Fiolmusiken hördes mer och mer avlägset och människorna blev som en oformlig massa utan ansikten och urskiljning.
Paniken steg och jag visste inte åt vilket håll jag skulle gå. Jag stannade upp och försökte lyssna efter sonens bekanta röst och hoppades att han skulle vråla : ”MAMMAAAA” högre än all folkmusik och alla andra skrikande barn.

Efter ytterligare några minuter så var jag totalt skräckslagen och såg framför mig hemska scenarion och ännu hemskare rubriker.

Varenda människa jag såg kunde ju vara en potentiell barnarövare och nu började paniken ge mig fysiska tecken då det började sticka i armar och ben och jag kände mig nästan spyfärdig. Shit, vilken hemsk känsla.

Jag började springa åt ett håll där vi tidigare varit och käkat varmkorv med alla andra glada midsommarfirare och tänkte att: ”Kanske, kanske… KANSKE är han här…”

Och.. Mycket riktigt. Där står han glad i hågen uppe på en stor sten och vinkar och ropar: ”Hej mamma” 🙂

Luften gick ur mig totalt och jag ville skratta och gråta på en gång. Jag tog honom i famnen och försökte förmedla den slitna klyschan som så många andra småbarnsmammor före mig har förmanat sina barn:

”Du får ALDRIG springa iväg sådär.. man måste ALLTID säga till mamma innan man går”

Varpå ungen kläcker ur sig:

”Jag ville va IFRED” haha.. Ja, säga vad man vill men när man har en äventyrlig unge som min ”Piggopiggo” så är livet som en berg-och-dal bana.

Läskigt och underbart på samma gång! 🙂

Glad midsommar på Er allihopa och hoppas att ni inte tappar bort några ungar i helgen //H

 

2 kommentarer

  1. Johan

    Hej Helena!
    Skönt att Viggo kom till rätta! Har inte läst din blogg tidigare. Spelar fotboll med din ”Bojfränd”, så jag vet vem du är:) Du verkar skriva mycket tänkvärt. Skippar du svordomarna, så blir bloggen ännu bättre och du blir ett ännu bättre föredöme för liten som stor.

  2. Peter Johansson

    Faktiskt lite komisk ändå, kul att det slutade väl, hoppas du hade en trevlig midsommar :).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.