Nu har hon åkt tillbaks till Gällivare…

…min fina mormor. Och tomt blev det.
Om jag fick bestämma så skulle jag ha min mormor och morfar lite närmare, men nu bor de ju där borta så det är bara och gilla läget.

Jag försöker ju åka till Gällivare då och då, men det blir mer och mer sällan eftersom sambon i det närmaste vägrar att åka dit. Sist vi var där fick jag tjata ordentligt ett bra tag innan vi åkte.

Han tycker inte att det är roligt att åka dit längre och det kan jag förstå. Har man inget jakt eller fiske intresse så är det nog inte riktigt lika kul. Dessutom börjar Gällivare mer och mer likna vilda western har jag hört av mina andra gällivarebekantingar. Så trots att vi bägge kommer från det lappländska hjärtat så är vi väl mer umebor än fd gällivarebor numera.

Så nog är det kanske bäst att bo i gamla Ume ändå, även om det inte heller är särskilt spännande och upphetsande haha… Ibland frågar jag Jimpa på skoj om vi ska flytta och han svarar bara: ”Japp, nog kan vi det.. var du vill men inte norrut”

Nåja, säga vad man vill. Men nog är vyn från Dundret en av de vackraste jag sett. Jag förundras lika mycket varje gång jag är där uppe och tittar ner över det lilla gruvsamhället. Det måste nästan upplevas MINST en gång per år och sen får Jimpa säga vad han vill.