Min nya vackra kompanjon….

Hon är e_lack

…den demoniska pinuppan. Nu sitter hon där fastnålad på armen och jag kan inte låta bli att titta på henne hela tiden.
Hon är så underbart vacker och sonen kallar henne kort och gott: Monstret. Jaa.. det var kanske inte så dumt? Mammamonster som jag själv ju faktiskt är ibland.

Den är inte riktigt klar och det kommer att krävas någon timme till för att slipa till den uppe vid nacken också.

Men jag är väldigt nöjd och hon blev precis så som jag tänkt mig.

Det enda som är så förbaskat tråkigt är alla dessa kommentarer om att ’du kommer att ångra dig… blabla… och när du blir gammal o skrynklig.. blabla… ’

osv… *SUCK* Ja, ALLA blir vi väl förr eller senare gamla och skrynkliga? Kan jag inte då få ha mina skrynkliga tatueringar som gamla minnen? Som jag kan titta på och tänka:

’Faan va kul jag hade när jag var yngre’ 😀

En del samlare har snöat in på gamla vaser, porslinsgrisar, kapsyler och andra horribla föremål. Jag samlar på tatueringar. Och vet ni vad det bästa är med att samla på sådana? De tar ingen plats och de genererar inte heller massa damm.

Fantastiskt!