Vi håller på att lämna den generella välfärden

Vi diskuterar ofta välfärden i kronor och ören. I skatt.

Det är naturligt och riktigt eftersom det behövs en stark ekonomi för att klara vården, omsorgen och allt det andra som vi behöver på färden genom livet.

För oss socialdemokrater är det avgörande att också den som inte är frisk och stark har ett lika stort värde som den som arbetar 100 procent och mer än det.
När vardagen rusar på med arbete, familj och andra aktiviteter är det sällan vi stannar upp. Allt känns för det mesta givet och självklart. Vi borde ändå se med en viss ödmjukhet på livet. Det kommer alltid en dag när tillvaron ställs på kant, när livsvillkoren förändras. Då vi alla, även den som har god ekonomi, behöver en stark välfärd och stabila trygghetssystem.

Det gäller i hög grad också i arbetet. Alla riskerar att bli sjuka och/eller arbetslösa under ett arbetsliv -utan att vi själva rår över omständigheterna. Vissa yrkesgrupper är mer utsatta än andra, med arbetsuppgifter som sliter på kropp och själ.

Nu har vi dessutom en regering som lägger all skuld på den enskilde individen. En regering som verkar luta sig mot en ekonomisk teori som utmynnar i att sänkt ersättning med x antal kronor gör att lata löntagare går till arbetet i stället för att ligga hemma och slöa.

Socialdemokratin bortser aldrig från individens ansvar, det ser vi som någonting riktigt och självklart. Samtidigt finns också en annan sida – den enskildes ansvar ska mötas av ett ansvar från samhällets sida.

Människans behov ska vara välfärdens utgångspunkt.

I dag pratar alla om arbetslinjen, och det finns många tolkningar. Min utgångspunkt är att alla ska kunna försörja sig och arbeta efter förmåga. Alla kan inte arbeta till 100 procent, men de allra flesta kan bidra.

I grunden återkommer ständigt samma tema hos den sittande regeringen. Höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringar hotar välfärden. Den arbetslöse måste ha låg ersättning, annars söker han eller hon inte arbete. Uppfattningen är att den som är arbetslös, sjuk eller lågavlönad har sig själv att skylla.

Vi ska se a-kassan som en del av en omställning mellan olika arbeten, inte som ett bidrag som kan ersätta den trygghet och stimulans som arbetet ger. Ett rimligt ekonomiskt skydd gör att den arbetsföra befolkningen vågar satsa på utbildning, kompetensutveckling och nya jobb. Personligen tror jag på utbyggda trygghetssystem för småföretagare också. Att starta ett företag idag är ingen trygghet. Många löntagare tvekar att starta företag av det skälet. Det behövs fler småföretagare där några blir stora med många anställda. Företagande och arbete ger välfärd.

Socialdemokratin vet att det inte går att bygga framtiden på orättvisor och ökade klyftor. Det behövs ett gemensamt ansvarstagande för välfärden. Politiken ska bidra till att människor känner mod och framtidstro. Trots de goda ekonomiska tiderna bidrar regeringen till det rakt motsatta.