Holmlund har gått i politisk konkurs

Av , , 1 kommentar 8

Vem kunde tro att det skulle bli värre än igår? Jag fick åtminstone fel när jag läste Västerbottens folkblad (VF) och socialdemokraten Lennart Holmlunds patriarkala personangrepp på Tamara Spiric. Enligt Holmlund är Spiric en ”jävla kärring” som sprider lögner. Det är oklädsamt för ett kommunalråd att smäda medmänniskor på detta sätt. Det drabbar inte bara Spiric och den kommunala demokratin illa, han piskar även upp en hatfull stämning — för det är såhär kvinnohat ges drivmedel (se VF:s kommentatorsfält där Sverigedemokraterna vädrar sina åsikter till stöd för Holmlunds personangrepp).

Holmlund har för mig gått från lågt till inget förtroende. Genom hans aggressiva utspel skadar han Umeå som varumärke. Ett kommunalråd som sprider rasistiska myter och som underblåser kvinnohat borde sedan länge förstått att avgå. Holmlund är slut. Han har gått i politisk konkurs.

 

Holmlund är desperat

Av , , Bli först att kommentera 8

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

Lennarts Holmlunds senaste blogginlägg är av det desperata slaget. Det dribblas stort, vitt och brett i inlägg. Han känner sig oförrättad av sitt samarbetsparti — ett samarbetsparti som krävt stopp för nedskärningarna i välfärden. Socialdemokraterna har tvingats böja sig för detta kvar för att kunna sitta kvar vid makten i Umeå. Det hände nämligen något magiskt förra valet: Socialdemokraterna fick färre mandat i kommunfullmäktige än den borgerliga Alliansen, varför sossarna behövde hitta en samarbetspartner för att kunna sitta kvar.

Vänsterpartiet Umeå är inte intresserad av att vara något stödparti, utan vi gick in i förhandlingarna med Socialdemokraterna utifrån de löften vi hade givit väljarna genom vårt kommunpolitiska program. Därför känns det märkligt när Holmlund påstår att den politik vi diskuterat fram inom Vänsterpartiet, och som Socialdemokraterna mandatperioden innan röstat ner tillsammans med Alliansen, skulle vara Socialdemokraternas egen politik och Holmlunds vilja. Skulle det vara så kanske vi tidigare sett ett politikens masochism, men naturligtvis är det inte så.

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

I Umeå har det politiska klimatet förändrats radikalt sett från den tiden när jag flyttade hit från Kiruna 2003. I min dåvarande värld samarbetar inte socialdemokrater med borgare eller skär ner i välfärden trots överskott i kommunens kassa. I Umeå vaknade jag upp till en ny politisk realitet, men idag kan vi se att Umeå går in i ett nytt skede. Mycket av den politiska diskussionen utgår ifrån Vänsterpartiets politik och våra företrädare inom kommunpolitiken. De andra partierna tvingas förhålla sig till våra förslag och de reformer vi fått igenom. Det är starkt för ett parti som endast fick runt 11 procent valet 2010. En röst på oss var med andra ord en välinvesterad sådan och det förtroendet tackar vi för! Ifall VK:s opinionsundersökning står sig ser det ut som att umeborna ser precis samma sak.

Vänsterpartiet har på många sätt tagit initiativ i problemformuleringen (vilka problem och möjligheter som finns och vad som behöver göras i samhället) och därför kan vi även vara med att sätta dagordningen på ett helt annat sätt än förr. Det har tvingat Alliansens partier på defensiven och även inneburit att Socialdemokratin varit tvungen att ändra politisk inriktning. Hur mycket detta är retorisk kosmetika eller faktisk politik återstår att se, men jag gillar den nya laguppställningen för Socialdemokraterna i Umeå.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

 

Vänsterstyre ger resultat!

V-logga_CMYK_Rod

Sedan förra valet har Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna styrt Umeå kommun. Tack vare det stöd vi fått från umeborna har vi arbetat intensivt med att förverkliga våra valfrågor, och vi har gjort skillnad. Några av de större och mer omfattande förbättringarna vi har fått igenom sedan valet 2010 är:

  • Stoppat nedskärningar inom äldreomsorgen.
  • Årliga uppräkningar av skolans och äldreomsorgens budget
  • 120 miljoner till en social investeringsfond för förebyggande arbete för barn och unga.
  • 80 miljoner till en satsning på kommunala ungdomsjobb
  • 40 miljoner till en förstärkning av kollektivtrafiken
  • En satsning på ytterligare 25 miljoner kronor till äldreomsorgen för att minska de delade turerna för personalen.
  • Återtagande av verksamhet till kommunal regi från vinstdrivande företag. Alla skattepengar ska gå till välfärd.

Får vi förnyat förtroende kommer vi fortsätta den inslagna världen och göra Umeå mer jämlikt och rättvist. Ingen ska lämnas efter och alla ska känna sig sedda!

Umeå äger vi Umebor tillsammans. Vi är inte till salu!

 

 

 

 

De rikas tjänstefolk

Av , , 7 kommentarer 35

TjänstefolkRUT-avdraget är ett ekonomiskt vansinne. Ett slöseri. Det är en dyr reform som gynnar de redan rika — de som redan har råd att köpa tjänsterna för egen plånbok utan statliga subventioner. Om detta blev det en hetsig debatt, men först när Vänsterpartiet lyfte RUT-avdraget förstärkning av klassamhället. 

Vänsterpartiet är på det klara med vad RUT-avdraget innebär i sin nuvarande utformning: ökande klassklyftor och en återgång till ett samhälle med tjänstefolk åt den rika övre medelklassen och överklassen. Det är något vi i Vänsterpartiet inte vill se. Istället föreslår vi en politik för ökad rättvisa och ett jämlikt och solidariskt samhälle. Detta upprörde Centerns företrädare som började skrika sig hes i TV. Det var en kränkning att kalla tjänstefolket åt överklassen för ”tjänstefolk”.

Centerpartiet har inte en susning om vad de pratar om, som vanligt. Inte kristdemokraterna heller. De svamlar och tar i med sådana brösttoner att man kan fundera om deras politik endast är en tonartshöjning i en schlagerlåt. Har de överhuvudtaget besökt branschens egen hemsida www.tjanstefolk.se? Jag kan dock konstatera att Kristdemokraterna från Västerbotten önskar skicka en representant till riksdagen som anser att fattiga människor ska arbeta i rika människors hem.

I Tomas Nordvalls (kd) Sverige ska fattiga människor stå med mössan i hand och passa upp förmögna samhällsmedborgare med subventionerade medel. Denna riksdagskandidat försvarar dagens system där rika får pengar från sjukvården, äldreomsorgen och skolan för att deras skitiga disk ska diskas, fönster bli tvättade och barn ska få privat hemskolning med mera. Därutöver har vi en folkpartistisk integrationsminister — med rasistiska grodor i bagaget — som uppenbarligen tycker att det är rimligt att invandrade och fattiga människor ska städa rika vita människors hem. Det känns för mig vidrigt och visar på en människosyn från 1800-talet. Detta är den reaktionära borgerligheten på 2000-talet.

Man kan verkligen fråga sig varför vi vanliga skattebetalare ska betala överklassens nyttjande av tjänstefolk? Det går ingen ekonomisk nöd på dem. Överklassen har det fortfarande bra. De lever i överflöd och de senaste åren har de dessutom haft klassfest i Rosenbad, men den 14 september är de slut på det. Då är det slut på stölder och rovdrift för privat vinning. Då stoppar vi slöseriet och börjar bygga samhället igen!

Vi inom vänstern tycker att pengarna för RUT gör bättre nytta inom vården av våra äldre och sjuka så att alla kan få god service, inte bara de med tjocka plånböcker. Vi ska inte subventionera läxhjälp hemma som gör att endast de förmögnas barn har råd att få en god utbildning och bra förutsättningar i livet. Vi anser att skolan ska få tillräckligt med resurser så att alla barn får det stöd och den hjälp dem behöver för att klara utbildningen. Det handlar om rättvisa och jämlikhet. Det handlar om solidaritet mellan generationerna och ett starkt samhälle som håller ihop.

 Som parentes kan nämnas att det finns lite satir över centrens dumheter.

 

HBTQ-politik: Dåligt Miljöpartiet och AP! Bra FP!

Av , , 4 kommentarer 11

Idag var det politikersamtal på Rådhustorget i sommarhettan om HBTQ-politik. Det var Cinema Queer som annordnade en debatt modererad av Anna Galin från RFSL. Företrädare från samtliga partier representerade i Umeå kommunfullmäktige deltog. De som fanns med var dock en mer spretig samling, allt från riksdagskandidater, kommunpolitiker, landstingspolitiker, kandidater till kommunfullmäktige, och så givetvis jag som inte har några ambitioner när det kommer till att göra politikerkarriär i fullmäktigesalar.

Det var ett lugnt samtal och många åsikter tangerade varandra. Ifall det finns någon politisk handling bakom orden så våras det för HBTQ-politiken i Umeå och Västerbotten. Jag hoppas innerligt att det inte blir som det alltid brukar: Politikerna talar om HBTQ-politik, men det bär väldigt sällan eller aldrig frukter. Precis som Emma Strömberg (fp) påpekade har det inte hänt mycket den gångna mandatperioden och att det måste ändras på. Nu verkar flera partier politik på området vilket bådar gott för framtiden.

Jag kan glatt konstatera att Vänsterpartiet har den vassaste HBTQ-politik och många konkreta förslag på hur HBTQ-personers livsvillkor kan förbättras i Umeå, vilket saknades i flera fall bland de andra partierna av allt att döma. Som alltid är det lätt att snacka värderingsfrågor, men att konkretisera dessa och när utgifter knyts till förslagen flyr de flesta (tyvärr) illa kvickt med svansen mellan benen (även då kostnaden för politiken är lägre än att byta asfaltbeläggningen på en gata i stan).

Jag stiftade också en ny bekantskap i det hela. Veronica Kerr från kristdemokraterna. Efter ett kortare samtal på tumanhand och en bilfärd kan jag inte annat säga än att hon är en trevlig och sympatisk person!

Arbetarpartiet
Något jag finner synnerligen märkligt är hur Arbetarpartiet kan ställa sig negativ till politiska initiativ från företrädare i partier eller från hela partiorganisationer. För Arbetarpartiet byggs förändring endast utanför parlamenten, men faktum är att jag är aktiv utanför parlamenten och min kunskap i HBTQ-frågor har här lokalt i Umeå blivit mitt partis politik på det området. Den kunskapen har jag förvärvat dels genom att jag är en HBTQ-person själv med erfarenheter, men också genom samtal med andra HBTQ-personer, organisationer som RFSL med mera. Vänsterpartiets politiska förslag bygger alltså på en kommunikation som skett utomparlamentariskt.

Varför anser Arbetarpartiet att det är något dåligt? Jag förstår inte. Det jag däremot förstår är att Arbetarpartiet inte har någon politik alls på HBTQ-området. Det framgick om och om igen under hela politikersamtalet. Trots detta är jag övertygad om att när det ställs på sin spetts skulle Arbetarpartiet handla i ”rätt riktning”, men några egna initiativ verkar vi inte kunna vänta av det partiet när det handlar om HBTQ.

Arbetarpartiet är påtagligt endimensionella som starkt begränsar deras förmåga att skapa politik som möter människors vardag och behov. Detta är en sanning i synnerhet när vi kommer utanför en dogmatisk förståelse av vad arbetarklassen är och hur klasskampen ska bedrivas.

Miljöpartiet
Jag förvånades över att Nasser Mosleh (MP) ansåg att vi inte ska prata om de problem och brister som finns i Umeå kommun. Han menade att Umeå är Sveriges HBTQ-vänligaste stad. Det är en myt han ser som viktig att odla oavsett om den är sann eller inte. Det är en åsikt jag som HBTQ-person inte alls delar med honom. Jag tycker att hans åsikt i det fallet var riktigt beklämmande. Närmast förnärmande och ett hån.

Det finns så många HBTQ-personer som far illa i Umeå och det finns ingen HBTQ-certifierad verksamhet, inga policys eller krav på kompetens i HBTQ-personers livssituation inom de offentliga verksamheterna. Att det skulle vara så bra betraktar jag som en heterosexuell myt som låter sig odlas och reproduceras för att det ska kännas bättre; att vi är så toleranta och alla har det så bra.

Det finns problem i Umeå Nasser Mosleh och dessa måste tas på allvar! Människor blir misshandlade, bespottade, våldtagna, osynliggjorda. HBTQ-personer har en betydligt sämre psykisk hälsa än andra. Detta beror på det klimatet som finns i bland annat Umeå. Vi måste diskutera detta och inte lägga locket på!

 

Bög? Flata? Transperson? Kom igen!

Av , , Bli först att kommentera 24
Insändare-i-NSD-2

Klicka på bilden för en större
och läsbar version.

Idag publicerades min insändare ”En annan värld är möjlig”Norrländska Socialdemokraten. Det är en uppmaning till andra att delta och ett solidaritetsuttalande för Tornedalen Pride. Jag hoppas vi blir många som deltar på Tornedalen Pride 2014!

Insändaren

En annan värld är möjlig
För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.

Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

Daniel Nyström,
Människa

 

Tornedalen Pride

Av , , Bli först att kommentera 6
Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Snart är det dags för Tornedalen Pride. Det blir nog att svänga förbi där och visa min solidaritet med de människor som lever under de förhållanden som råder där. Jag minns när jag bodde i Norrbotten. Det var trångsynt och kvävande. Hatet och föraktet var alltid närvarande. Det tillhörde det vanliga att hatets trupper avhumaniserade HBTQ-personer. Visst måste man avhumanisera om det ska gå att motivera att vi bögar, flator med flera ska mördas. Det gäller att stjäla vartenda litet gram av människovärde.

Tornedalen Pride är inget undantag. De har blivit hotade och utstått mycket hat. Flera hot har varit mordlystna yttringar. Det visar hur viktigt det är att slå hål på den machokultur och det religiöst motiverade hatet som finns där. Ingen ska behöva leva i ett samhälle som begränsar människans möjlighet att vara sig själv. Det handlar om frihet, jämlikhet och kärlek.

Jag hoppas att vi blir många som deltar på Tornedalen Pride och i paraden 5 juli, för ett öppnare Tornedalen!

Kärlek och kamp

Av , , 9 kommentarer 14

10455860_10152211561573564_6510177714235790863_nNu har vi i Vänsterpartiet Umeå smygbörjat med vår förvalskampanj. I går var jag ute på Ersboda och delade ut vår tidning. Den grupp jag ingick i delade ut tidningar till runt 2000 hushåll under gårdagen. Det var soligt och det var varmt med många trevliga möten med människor. Det bästa med allt var att jag fick med mig Björn på äventyret! 🙂

Nu måste vi få en ny regering.

2014 blir det år vi säger Ja till människovärdet och Nej till moderaternas korrupta regering!

Frihet och demokrati?

Av , , 1 kommentar 11

Bilden är hämtad från maxgustafson.se. Besök hans sida för mer politisk satir. :)

Bilden är hämtad från maxgustafson.se.
Besök hans sida för mer politisk satir. 🙂

Idag är det sista möjligheten att rösta i Europaparlamentsvalet. Rösta med Vänsterpartiet för demokrati — mot överstatlighet.

Vänsterpartiet vill stoppa det internationella handelsavtalet mellan USA och EU. I avtalet kommer möjligheten att stämma stater som försämrar företags vinster skrivas in. Det vill säga: När vi efter valvinsten 14 september förbjuder vinstuttag ur välfärden kan Carema Cares (numera Vardaga) ägare, rikskapitalbolaget KKR, stämma den svenska staten för ett demokratiskt fattat beslut.

Detta handelsavtal riskerar att kraftigt inskränka Sveriges medborgares möjlighet till demokratiskt inflytande. Det kan vi inte acceptera.

Röstat i Europaparlamentsvalet Jag tog samtidigt och markerade att jag vill ha in HBTQ-personer i parlamentet, därför röstade jag för Malin Björk. Hon kommer bli Europaparlamentets coolaste flata! 🙂

Sosseförtal

Av , , Bli först att kommentera 20

Man kan tycka att EU-valet skulle engagera, vara det viktiga och centrala i dessa dagar. Det finns viktiga frågor att arbeta med, som att stoppa handelsavtalet mellan USA och EU som innebär att amerikanska företag skulle kunna stämma Sverige om vi vill förbjuda vinster i välfärden. Men tydligen tycker framförallt Alejandro Caviedes (s), utan att ha fakta på bordet, att det på vaga grunder är viktigare att anklaga några ungdomar för stöld och tjuveri över en bit tyg, än att stoppa högerns försök att begränsa demokratin i EU.

När jag läst allt som kommit fram så framstår det som att:

  1. SSU:arna tappade bort sin banderoll förra första maj
  2. Några vänsterungdomar trodde att det var vänsterns banderoll och därmed tog hand om den efter första maj.

Budskapet på banderollen (”Kapitalism är det verkliga miljöhotet”) är sådant som vänsterns skulle kunna bära på första maj. Faktum är att jag själv är mycket förvånad över att det är SSU:s banderoll då man sällan ser systemkritiska budskap på sossegrejer. Jag förstår att ungdomarna trodde att det var vänsterns banderoll.

Banderollen allt handlar om. En bit vitt tyg med hastigt påmålad text på.

Banderollen allt handlar om. En bit vitt tyg med hastigt påmålad text på.

Förtalsansträngningar
Det visade sig att ungdomarna misstagit sig om banderollens hemmahörande och nu ska deras goda vilja användas som slagträ för billiga politiska poänger i sosseriets pajkastning. Alejandros blogginlägg ett och två tangerar innebörden för förtal i sin strävan att dra vanära över Vänsterpartiet, Ung Vänster och VSF för något några välvilliga ungdomar omhändertog och förvarade i god tro. Att det är pajkastning (och inte att få hem banderollen) som målet blir tydligt när Alejandro inte klarar av att be om ursäkt trots att han kränkt en rad unga människor, genom att han offentligt på sin blogg anklagat dem för att vara tjuvar, på grund av deras ärliga misstag att ta hand om en bortsprungen banderoll.

Jag måste dock tillägga att hela denna diskussion är fånig. Det är till och med fånigt att jag kommenterar den genom detta blogginlägg. Det hade varit så enkelt för SSU att hämta sin banderoll ifall de hade önskat ha den tillbaka. Ingen har hållit den inne; ingen har förvägrat dem att få den tillbaka och det har inte funnits någon strid om ägandeskapet, däremot verkar det som att SSU inte gjort någon nämnvärd ansträngning för att hämta tillbaka den. Däremot har tid ägnats åt att angripa enskilda individer med anklagelser om stöld.

Klart SSU ska ha tillbaka sin bit tyg. Det är inget snack om den saken, men de viktigare frågorna här är två:

  1. När ska Alejandro Caviedes be om ursäkt för sina förtalsansträngningar till de ungdomarna han hoppat på?
  2. Och, är det politisk torka inom sosseriet?

 

——— Tillägg ———

Linus Lundström, kårordförande för Umeå studentkår till lika VSF:are, uttrycker det hela väldigt bra till Alejandro:

Jag lyckades undvika att se att diskussionen fortsatt här, så jag svarade på Alejandros andra inlägg. Aja, jag skickar med slutet på det svaret här också.

Det här är sådan sandlådenivå att jag vet inte var jag ska ta vägen.

Jo, det vet jag visst det förresten, jag tycker att det här är en sådan ickefråga att det är helt sinnesjukt att den kommer upp som ett försök att vinna lite politiska poänger såhär i valetider. För att vi ska kunna koncentrera oss på riktiga politiska frågor så kommer jag se till att banderollen kommer till kåren och blir nerburen till förrådet där som även USHF kan nyttja. Jag tror inte det hinner fixas imorgon. Men på torsdag borde saken vara biff.

Med det sagt tycker jag vi har rett ut de här jävla dumheterna och skickar med en förhoppning om att nästa gång ni vill hoppa på oss för något kan ni väl dra upp något politisk som faktiskt går diskutera och inte tjafsa som småbarn om sådant som i allra högsta grad bygger på det politikerförrakt som redan finns i samhället. Dessutom, lämna Umeå studentkår utanför trivialt bjäbb kårpartier emellan, inte konstigt att folk blir ointresserade av att rösta i kårvalet när det är sådant här och inte vad partierna vill göra om de leder kåren som ofta syns i debatten.

Jag hoppas ni kan acceptera kårens förråd som ni har tillgång till som ”neutral” mark som det inte behövs bråkas om.

 

Den bästa vann!

Av , , 5 kommentarer 13
Conchita Wurst

Conchita Wurst

Jag brukar inte titta på Eurovision Song Context men detta år var mer speciellt. Efter en tid av rysk aggression mot HBTQ-människor i Ryssland och världen runt och en rad konservativa institutioners krav att förbjuda Österrikes bidrag från att framträda, blev det viktigt att ge sitt stöd åt Conchita Wurst och hennes helt suveräna sång. Budskapet är oslagbart och Europa visade att hatets ideologier inte har något här att göra.

Förutom budskapet var hennes framträdande väldigt bra genomfört och scenspråket starkt.