I eftermiddag hänger spottloskan…
…i luften!!!!
Här nedan följer ett utdrag över Västerbottens Läns Landsting och psykiatrins status:
Under förmiddagen fick jag bla ett mail från en uppgiven förälder kring situationen på BUP i Umeå där de i en situation kräver absolut närvaro av alla föräldrar, oavsett om de finns med i bilden eller inte, där de i andra situationer kört över (läs undertecknad bla) utan att ens tänka i två led….
Här följer en fundering och utdrag ur mailet jag fick med tillåtelse av vederbörande berörda personer, men med respekt för individen inga namn nämns.
"Tja!
Vad tycker du om detta;
Jag o X var på BUP idag, skulle få medicininfo. Helt ok. Sköterskan förklarade hur medicinen kunde hjälpa honom, på hans nivå. Han förstod och allt gick bra. Hon var verkade lite tveksam om det verkligen var ADHD, "Är det inte ADD?" för hon såg ingen motorisk hyperaktivitet. Nä, det går upp och ner, sa jag och hon förstog.
Allt gick som sagt bra tills "avrundningen". När vi skulle planera för nästa besök. Farmakateamet.
"Vi har så dåligt med personal som du vet och både vi och ni skulle spara tid om vi skulle slå ihop X och X i ett besök." "
VISST ÄR DET ETT FANTASTISKT VÄL FUNGERANDE SITUATION DÄRUTE??? DET ÄR SÅ SKRATTRETANDE SÅ ATT NÄR MAN SKRATTAR, ÄNDÅ TÅRAR AV SORG OCH FÖRTVIVLAN KRING DE STACKARS BARN OCH UNGDOMAR SOM UTSÄTTS FÖR DETTA MED ALL SÄKERHET BEHÖVER SÅDANA SOM MIG, ETT SK. "PSYKFALL". SOM DESSUTOM VISADE SIG VARA MER NORMAL ÄN DE FLESTA SOM SKA BEHANDLA MIG….
Nästa fruktansvärda berättelse som skakat min begreppsuppfattning idag under eftermiddagen är "fall nr" i Umeå där den eminenta instansen BUP varit inblandad.
Denna gången första gången 2003 och i en liten själ på 7 år. Där föräldrarna uppmärksammade för första gången att de såg avvikande beteende hos sin skatt. Där de uttryckligen bad om en ADHD-utredning där dåvarande psykolog och utredare inte ansåg det nödvändigt då begåvningsnivån låg på IQ 70 och därefter sätter diagnos: Lindrig utvecklingsstörning. Där föräldrarna vädjar, ber och säger att NEJ, det stämmer inte.
Givetvis avsäger sig BUP vidare ansvar och flyttar över familjen till Habiliteringen i Umeå. Där även denna lilla existens får börja på särskolan med ord som "ni ska se att SuperHjälten kommer att passa in bättre, smälta in".
Detta händer ICKET, ännu mer missförstådd bara.
När denna SuperHjälte vid 11 års ålder ännu en gång efter påtryckning av föräldrarna äntligen får göra en sk. "ADHD-check up" där det dessutom även görs ännu ett IQ test som fortfarande ligger på samma nivå görs det fortfarande ingenting… Testet som bestod av ett "data-spel" av något slag, märkväl, fortfarande inte var tillräckligt omfattande. Där den lilla SuperHjälten fick fortsätta på särskolan utan vidare uppföljning kring ADHD-problematiken.
Strax före denna fina SuperHjälte ska fylla 14 år görs ännu ett test, nu mer omfattande. Där helt plötsligt testresultaten visar på "normal begåvning". Det som föräldrarna hela tiden försökt visa på redan från 7 års ålder, men kämpat i motvind.
I detta scenario skulle man ju kunna tänka sig att någon sorts avbön skulle ha gjorts för de som fuckat upp en liten människas liv å det grövsta, men så händer givetvis inte.
Istället inser Habiliteringen att: Vänta nu? Denna missförstådda existens ska ju absolut inte vara inskriven på vår instans utan flyttas över till BUP! Ej heller vara inskriven i särskolan utan flyttas över till en vanlig skola för normalbegåvade. Bara sådär.
Detta leder till en mängd kedjereaktioner. Barnet är hopplöst efter i skolan sen tiden före den normala skolgången åter ska träda i kraft och för att passa in får gå om 7:an på en ny skola, med främmande nya förhållningssätt och regler.
Föräldrarna frågar skolan gång på gång hur de ser på barnet, de säger vi avvaktar och ser….
Avvaktandet blir en ny helt värld för detta barn, med massiv skolk, upproriskhet gentemot sin behandling där barnet blir mer och mer utåtagerande, där synen på sig själv blir att denna ska jävlar accepteras för den denna är utan en jävla massa skit i systemet!!!
Istället tar en annan start form… Allt från att sniffa mindre bra substanser, till att försvinna flera dygn i sträck från föräldrarna. Med uppror i bröstet över att ha blivit behandlad och nedtryckt till "ett sär" för att vakna upp och inse att så var inte faktumet och därefter få en mängd kedjereaktioner på den med all säkerhet förtvivlan detta barn bär inombords men inte kan uttrycka.
Våren 2011 har det eskalerat så fruktansvärt att modern gråtande och på sina bara knän ringer BUP och ber om hjälp! Där barnet hamnat mellan stolarna i kontakt mellan Habiliteringen och återkopplingen till BUP, DÄR, föräldrarna borde ha vetat att det var deras ansvar att en överföringsremiss skulle ha skrivits ihop av Habiliteringen men så icke skedde.
Här ställer jag mig frågan hur i helvete detta får gå till??? Ska man som förälder vara så jävla insatt så att man ska veta sådant som de som arbetar med detta dagligen ska kunna ge denna information!!!
Men tro mig, de lägger inte en sticka i kors om du inte vet dina rättigheter, och inte ens då gör vissa sitt arbete på ett adekvat sätt.
Hursomhelst, svaret denna moder som faktiskt älskar sitt barn över allt annat och med all säkerhet är beredd att göra vad som helst i detta läge, gråtande frågar om de inte kan lägga in barnet på BUPs vårdavdelning?
Svaret är enkelt: Nej. Är barnet inte suicidal på något vis gör vi ingenting. Men att barnet har börjat missbruka substanser och rymma hemifrån och hänga i all möjliga sorters mindre bra lägenheter det är ok?
Du förstår är svaret till denna storgråtande, livrädda mamma, (hennes barn är på väg mot en dålig slutstation) detta: Vi har ont om personal, köerna är väldigt långa så är det inte akut så får ni stå i kö och vänta!
Tror situationen med all säkerhet redan blev akut den där dagen då barnet var 7 år och karusellen började snurra….
Fortfarande gjordes ingenting…
I dagsläget är detta missförstådda barn där denna utgång med all säkerhet hade kunna undvikas LVU:ad då föräldrarna inte orkade mer och med rädsla för barnets liv inte kunde göra på något annat sätt.
Satt på ett HVB-hem där åsikten dessutom är att inte medicinera med ADHD-medicin då människor lättare hamnar i ett missbruk om man gör det….
Kära kära X-CONS Sverige över…. Bemöt detta skarpt!!!
Detta händer i dags datum i Sverige, Umeå.
Nu är mitt hjärtas blödande gråtande med all säkerhet ännu mer förvissad om att vi för en kamp, där det inte är för min skull utan för alla de barn som finns där ute som behandlas så här. Detta måste få ett stopp!!!!!
Senaste kommentarerna