God morgon?

Ja man kan fråga sig det. Natten har varit en enda stor hostfest. Jag missar en bra film idag som jag sett fram emot att se. Jag har läkartid och det måste gå före just nu. Inte många timmars sammanhängande sömn i natt heller. Kramper i benen, hosta…..

Usch vad jag surar och gnäller. Men ibland måste ju livet få innehålla lite gnäll också. Eller vad? Livet får väl innehålla vad det vill för var och en. För mig blir det extra jobbigt att inte få sova. God sömn är ett av de viktigaste ingredienserna för att hålla mig i form. Nu har jag haft några nätter med otroligt lite sådan och riskerar då lätt att börja må sämre.

Å andra sidan är jag medveten om det nu för tiden, frågan är bara vad det gör för skillnad när de som ska hjälpa mig i sådana situationer hänvisar mig runt.

Läs denna artikel i VF: http://www.folkbladet.nu/?p=172773

Det är inte utan att man tappar sugen. Frågan man ställer sig är hur man som person i utsatta lägen där man inte alltid är på topp ska kunna föra sin talan utan att bli sedd som besvärlig. Det är tragiskt att behöva gå ut i tidningar för att göra sin röst hörd och få någon sorts respons. Att kastas mellan olika instanser gör i sig att den osäkerhet man redan lever med förstärks, ångest som är en del av sjukdomsbilden ökar osv.

Nu är det inte bara patienter med olika affektionssjukdomar och npf-diagnoser som bollas runt i vården. Smärtpatienter kan också behandlas riktigt illa, cancer kan ignoreras tills det är för sent osv. När ska det bli någon förändring?

Jag förstår att det är högt tryck. Jag förstår att det inte altid är enkelt. MEN hur ska man orka ha överseende med det då en förändring aldrig sker?