När man relations…

…drömmer. Ni vet om hur man önskar sig det bästa och yppersta ur relationer, oavsett till vänner, arbetsgivare, kärlekar eller barn, brukar de flesta tänka att:

Det här har jag provat, gör aldrig om. Det här vill jag förändra, förbättra och förhoppningsvis komma ihåg till nästa gång en relation uppstår eller upphör. Ja, att göra en sorts inventeringslista borde alla göra efter det skitit sig, eller visat sig vara ett hållande koncept.

Själv har jag varit värdelös på det. Jag har helt enkelt struntat i efterinventeringen, gått vidare med en axelryckning och alltid tänkt att finns det en står dig 100 åter. Vare sig vi talar kärleksrelationer eller annat.

Jag har sett något kul idag. Där min reflektion blev att vissa lär sig aldrig oavsett hur gammal man blir, hur utskrattad eller hånad bakom rygg man blir. Säkerligen en välsignad frihet för just dessa människor. Man stoppar huvudet i sanden, rycker på axlarna och tror att just den här gången….DEN HÄR gången är det rätt. Jag hoppas innerligt att det är så, att inblandade blir evinnerligt lyckliga och att livet får blomstra.

Själv har jag min önskelista skriven där äktenskap utan att 1 års betänketid inte genomgåtts, där barn blir utsätta för ofrivilligheter de inte har något att säga till om blir inblandade utan att kunna göra ett skit åt det, att det man trodde var vänskap visar sig vara en enda lång lista av saker man är skyldig att betala eller lämna tillbaka, allt från en cheese på McDonalds till större mängder av olika ting, där meningsskiljaktigheter kan vara just det, olika syn på samma sak, där familjebakgrund och status i samhället inte har någon betydelse utan det är just gemenskapen som människor, människor emellan betyder mest, en önskelista utan alla dessa ovanstående listade saker.

En önskelista som går att förverkliga, där inga nya uppbrott visar sig på horisonten någonsin igen Lugn och fin är ett bra begrepp att anamma, andas in….och ut sakta med.

Jag jobbar på det, önskelistan. Förhoppningsvis är den fylld innan jag är närmare döden än livet och hoppas att andra också vaknar upp och luktar på kaffet varje morgon, tar in där man gjort misstag och anammar så in i norden där man gjort rätt.

Nu ska jag åter in i dvala…njuta av en skön kväll och hoppas på att jag inte svimmar av värmen då brasan jag hoppas på brinner varmt och ger njutning.

Jag möter gärna upp, försöker igen om det så kostar mig lite högmod för jag faller gärna om jag lär mig något.